Jag känner mej som barnrumpa i ansiktet, ja, lika len menar jag alltså. Igår, när jag fixat håret så passade jag på att ta en ansiktsrengöring, när jag nu ändå höll på. Efter duschen smorde jag in mej med mjukgörande kräm – trodde jag. Det var djurenande rengöringskräm. Jag tyckte att den var lite konstig i konsistensen, ville inte absorberas – utan blev vit och kletig innan… men jag trodde att den blivit gammal. När jag skulle tvätta av händerna så förstod jag att något var fel och hämtade glasögonen, det var rengöringskräm … Så nog blev huden ordentligt rengjord alltid. Eftersom jag gjorde mej till och sminkade mej så använde jag denna kräm på kvällen igen och ”rump-effekten” sitter i. Det är ett rent nöje att stryka sej själv över kinden – maken har inte upptäckt det än, men jag skall varsko honom ikväll.

Idag kom barnbarnet på besök – han skall stanna hela helgen, tycker jag är så roligt. Vi börjar alltid med att ta fram Lego, ser efter vilka bilar som gått sönder och som skall repareras, sätter i hop plattan, som allt skall ske på och sedan blir det någon ny bil. Nu har rattarna tagit slut, de nya bilarna blir utan ratt. Det har också blivit problem med vilka han skall hinna leka med, så till nästa gång skall nog några förvandlas till delar igen.

Dagen har gått väldigt fort, det blir ju lite som förr i världen då mat skulle serveras på bestämda tider och man hade rutiner. Vi börjar få rutiner här också nu när barnbarnet är här. Jag känner mej som en ansvarskännande husmor igen. Barnbarnet får mat på någotsnånär bestämda tider. Annars säger jag som min mamma sa till mej: ”Jag kommer inte ihåg att ni någonsin fick någon mat …”

Jag tänker inte titta på dej Farmor, det är barnprogram nu …

Fattar inte att vi verkligen kunde lägga detta stora, svåra pussel …

Nattningen har börjat ….