Jag är bra på det här, nu är jag på väg till komposten med kvistar som jag klippt ner …

Söndag, sista dagen som barnbarnet tillbringade med oss – på eftermiddagen skulle han återbördas till föräldrarna.

Han väckte mig mycket försynt på morgonen, vi sov i samma rum, och frågade hur mycket klockan var. Jag försökte se på klockan, men det fungerar inte att vakan och titta på två visare hur de står. Så jag sade att det var alldeles för tidigt. Jag somnade om, vet inte om han gjorde det, men jag blev väckt igen och då talade han om för mig att det regnade. Så jag sade – ”Vad skönt att kunna krypa ner och somna om när det ändå regnar …”. Då hörde jag hur han borrade ner sig i kudden och försökte att somna om – jag somnade i vilket fall.

Maken, som är mer i takt med barnbarnet, steg upp och jag antar att barnbarnet har förstått att när det gäller morgnar så är det maken som gäller, inte farmor.

Regnet övergick i en underbar dag, men innan dess så visade barnbarnet prov på hur bra han blivit att lägga pussel på datorn och sedan försökte vi oss på patiens. Det gick också bra – han fattar precis.

Eftermiddagen ägnade vi åt att rensa i våra prydnadsbuskage som verkar gå över i kamoflage – de växer och breder ut sig – fattar inte när vändningen kom. Innan nändes jag inte klippa en dm, nu måste jag klippa metrar. Jag har en bra arbetskraft i barnbarnet. Han är jättebra att klippa ner kvistarna som jag rensar ur Forsythian med hjälp av sekatör. När han fyllt korgen så går han till komposten och tömmer den och sedan börjar han om på nytt …

Jag har fått en trädgårdskompis, måste tänka ut vad jag skall träna honom på till nästa sommar …