Urlakad …?

Här sitter jag nu trött och med en känsla av att vara urlakad – hur nu det känns, men det är nog så här. Det har varit intensiva dagar i Hälsingland, vi har försökt, men inte orkat att göra allt vi tänkt –det är så mycket mer än man tror och vi är ingen ungdom längre. Vi avslutade med att torka golven med såpa, för doftens skull – det finns ju annars modernare rengöringsmedel.

Solen och våren bestämde sig idag för att nu var det hög tid, så dags när vi skulle sätta oss i bilen för hemfärd. På vägen besökte vi kusinen i Enånger. Han har en underbar trädgård och nu började diverse blommor att spira och i växthuset var det hundratals plantor som såg ut att trivas. Måste erkänna att jag blev avundsjuk. Först på att ha ett växthus och sedan på att kunna plantera ut i trädgården (varken stängsel eller nät) utan att rådjuren står i buskarna och lurar och kommer fram så fort man vänder ryggen till.

Nu är vi tillbaka i Strängnäs, vi åkte mot solnedgången förundrade över hur fort dagarna bara blir längre och längre – ett lika stort under varje år, man vänjer sig aldrig. Jag vet inte hur grönt det kan tänkas vara här, får –  se i morgon – men när vi närmade oss Stockholm var det stor skillnad och så vackert med allt det skira, gröna.

Det var fortfarande varmt på balkongen och vi kunde sitta där någon timme innan det nu är dags för att krypa till kojs.

Vi har ännu inte varit på ön, men det måste ske nu då värmen kommer. Båtarna ligger på land så vi hoppas på att grannen är där och kan hjälpa oss över.

Rosorna är fortfarande bakom granris – antagligen ligger barren på jorden och det bara är kala kvistar kvar. Det betyder att rådjuren kommer åt de späda bladknopparna eftersom näten inte är på plats. Grannen publicerade en bild för en tid sedan på två rådjur som betade lugnt nedanför hans terrass – hos oss har de vid flertal tillfällen varit uppe på terrassen.

Som den ex-fotograf jag tydligen är så glömdes kameran (återigen) bort hos kusinen – hans vackra trädgård finns bara på min näthinna – vackert så, men lite svårt att dela med sig …

Nu har klockan slagit över till min kära svärddotters födelsedag. GRATTIS! kära Ulrica.

Hur ska vi få plats med allt det här ...
Hur ska vi få plats med allt det här …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *