Handyman, Malcolm skulle egentligen inte komma idag, men vid halvtio-tiden så ringde det på dörren och in kom han och hans medhjälpare, Rice. En stackars ung man som som fått lov att fly från Zimbabwe och lämnat kvar sin familj där. De skulle spackla inför målningen. Jag hade rengjort helt köket, det var totalt dammfritt. Nu hade man glömt att såga en liten list som skulle på plats, den skulle sågas längs med och bestod av spånplatta. Köket är nu totalt nerdammat igen … Jag trodde ju att de skulle spackla på ett viss ställe, där det stått ett skåp, så jag tog inte undan allt, vilket jag borde ha gjort. Allt arbete dagen innan är helt förgäves – men nu får det vara till jag vet att han inte kommer tillbaka. Och det kommer han nog inte att göra i brådrasket heller. Vi måste leta en annan Handyman, men först måste han rätta till hylla som hänger snett och måla – vilket jag bävar lite för.

När de gått sin väg, så gav maken och jag oss iväg – vi skulle köpa den färg som skall vara på väggarna. Inte det lättaste, hoppas jag valt rätt. Vi köpte också med oss spackel, eller vad det är man använder här – en seg plastmatta som är jättesvår att spackla med. Det kunde jag se när jag tittade på Handymans spackling. Det var bara att ta bort hälften och försöka lämna till och bygga upp, men det måste torka emellan. Vet inte hur han kunde tycka att han var nöjd med den – jag var det inte.

Maken gick på styrelsemöte i bostadsföreningen, jag satte igång att spackla och konstaterade att jag borde ha köpt lika mycket till. Jag kan dock trösta mej med att det ser i alla fall bättre ut, men inte bra. Det skall bli spännande att se i vilket skick jag får tillbaka köket efter målning, om jag gråter eller om jag är glad. Jag skall i alla fall täcka själv, de kör i bästa fall med en tidning, som de fått av mej …

Sophämtardag, men först så kollar hämtarna om det finns något som inte är sopor …

Färdigt för målning, enligt Handyman …