I morse fick vi vänta o vänta och ingen hantverkare kom. Igår stod ju Handyman Alexander och talade om hur viktigt han tyckte det var att passa tider och vilken planering och framförhållning han hade för att allt skall klaffa. Jag bestämde färg och vi åkte iväg o tittade på handfat och kran till toan. Allt kändes bra t.o.m. när jag torkade dammet från golven, jag torkar även en liten gång på plasttäckningen för att vi skulle ta oss till balkongen utan att dra omkring allt damm. Idag skulle det sista smutsiga arbetet göras och imorgon skall målningen börja.
Vi fick, som sagt, vänta i morse, ingen hantverkare kom, så jag – som återigen satt klockan på ringning blev sur, kunde ju ha sovit en timme till. Klockan kvart över tio kom de. Alexander bad om ursäkt och pratade o pratade och gav instruktioner till de två män som skulle arbeta idag. Den ene hade vi inte träffat förut, men han hade vattenpass med sej och det har vi aldrig sett någon som haft, det verkade ju bra för han skulla mura upp kanterna på väggarna. Alexander åkte sin väg, maken åkte till stan för några ärenden och jag satte mej framför datorn. Eftersom jag måste ha dörren stängd, så planerade jag att sitta på balkongen för att kunna hålla ett öga på dem. De hade börjat att knacka ner puts redan när Alexander var kvar, utan att täcka golvet …
De slutade banka, en tjänsteman kikade in till mej – han letade efter toan, sedan var det märkligt tyst, men jag fick ett Skype-samtal och blev sittande en stund. När samtalet var slut och jag gick ut för att titta till, så var det tomt – ingen kvar. Tänkte att de väl gått o hämtat grejor, och satte mej på balkongen, men ingen kom. Då såg jag att alla grejor var borta, det var en kort skymt vi fick se av det vattenpasset. De hade tagit sina prylar och försvunnit efter att de bankat ner lite puts – jo, de hade ställt upp en tegelsten, utan murbruk och dammat ner ordentligt igen. Maken kom hem och vi ringde till Alexander. Inget svar – vi har ringt honom flera gånger, han svarar inte och svarar inte på meddelanden.
Maken o jag bestämde oss för att ta en promenad, vi åt middag på en uteservering innan vi gick hem och försökte göra det lite mysigt i dammet på balkongen och tänka positivt. Alexander hade begärt en tredjedel i förskott, för att köpa in material, vilket han fick dagen innan, så nu vet vi inte riktigt vad vi skall tänka. Fast vi fick ju honom på rekommendationer, så …
… nu skall jag krypa till sängs med sköna drömmar om vårt nya fina vardagsrum, som skall vara klart senast nästa lördag … 😉
