Vaknade i morse av att jag hörde det yngsta barnbarnet ropa Meja, det betyder att han vill ha mera av något till frukost. Det är det ljud som väckt mej de senaste två veckorna, och i morgon blir det sista morgonen på ett långt tag. Tack o lov så skall barnbarnen komma till oss i Sverige i sommar.

Dagen har gått åt till att plantera de plantor vi var iväg i går och handlade. Idag var vädret strålande och temperaturen lagom. Vi, dvs barnbarnen o jag, lyckades att få ner de flesta i krukor och jord. Det gäller att fokusera mer på barnen så att det flyter och att de inte blir ovänner om vem som skall hjälpa till mest. Av underordnad betydelse blir själva planteringen, men allt kom i jorden – utom några plantor som blev över. Dem överlämnar jag med varm hand till mamma att planetera i morgon eller nästa dag.  Nu var det inte bara besvärligt med barnbarnen och att ”hjälpa till”, de är faktiskt duktiga, säger jag att nu skall de ösa jord i den krukan, så gör de det. Största problemet var med den minste att få honom att förstå att nu gräver vi inte mer, för nu står blommorna där. Några plantor sej sej en ”omgång”, vi får se hur de tar sej – hur stora skadorna hann bli. Men deras arbetsglädje överväger även om inte alla plantor överlever.

Kvällen var skön och maken o jag satt en stund i trädgården och njöt, medan föräldrarna lade barnen. Det har verkligen blivit grönt de sista dagarna efter regnet. Men i morgonbitti skall hyrbilen hämtas …

Jag kan faktiskt själv när storasyster inte finns i närheten …

Hon får väl greja själv då, det är i alla fall ganska tråkigt att fylla jord i krukor …

Mormor och jag skall plantera blommor här …