Det här börjar bli rena väderleksrapporten, men kan rapportera att vi satt ute i solen, som vanligt, och njöt av morgonte. Vi intog vår frukost utomhus och jag blev sittande några timmar till och läste – måste ju bevaka om regnet kom – det verkade ju lite lovande att vi skulle få regn, så tids nog kan jag vara inomhus. Det kom lite moln och lite dis, men det var fortfarande så varmt o skönt. Men nu trodde vi att väderprognosen nog skulle slå in. Och … vid halv fem-tiden så kom det lite regn i 20 minuter. Jag blev inte så besviken när det upphörde, för prognosen verkade som om det verkligen var regn på gång …
Vi lagade middag och det kom lite regn till o från, men nu …
det är det underbaraste smattret på taket. Fånigt va’! att man kan bli så glad av att det regnar. Tyvärr kommer regnet lite sent. Vissa träd och buskar kommer inte igen förrän nästa år – i bästa fall. Vissa blommor får vi inte se blomma i år. Jag hade också sett fram emot att sitta inne och läsa böcker, ägna mej åt nödvändiga inomhus sysslor – som inte blivit av i denna värme. Nu är planeringen en annan och det skulle gå bättre med icke regn, men jag skall bita ihop tänderna när vi åker över sjön i morgon och allt blir blött. Jag skall då tänka på mina gula växter som antagligen njuter …
Sitter här och blir lite nostalgisk, har radion på och det är Karlavagnen. Ämnet är tydligen 50-tal, har tyvärr inte hört från början, synd, och nu är programmet snart slut – hade jag bara vetat så hade jag struntat i den italienska deckaren, hur populär den än är … Visserligen var jag väldig ung på femtiotalet, men det fanns inte så mycket att lyssna på då på radion, så det som spelades sitter kvar. I början på femtiotalet var det bl.a Ser ni valpen där i fönstret, Se nu tittar solen in igen och inte minst Povel Ramel med ”Titta det snöar”, ”Titta vi flyger” och en massa mer … På den tiden var det inte så mycket musik på radion, man hade en kanal. När jag var sjuk och låg hemma så väntade jag på att ”Grammofontimmen” skulle börja, en timme om dagen spelade man musik. Där spelades alltid en marsch, kommer nu inte ihåg om den spelades i början eller i slutet av timmen.
I slutet på 50-talet så kom Ove Törnqvist med alla sina härliga låtar. Jag älskade alla hans låtar (fortfarande), men så skrev han en låt om Albin och Pia, den gillade jag också tills grannens grabb började sjunga den för mej varje gång han såg mej och han retades. Mitt smeknamn är Pia. Sedan bara explodrade det med all musik, och jag växte upp mitt i det, vilken underbar tid …
Det smattrar fortfarande på taket…
En av många ljuvliga morgnar denna sommar …
De få blommor vi har kvar …
Trodde inte jag skulle tycka att detta är en ljuvlig syn …