Klockan åtta ringde telefonen, det var vår hyrbil som levererades. Jag kurerade mig så gott jag kunde, för klockan tolv bar det av mot the Cellars, Constantia, där jag skulle möta en Swea. Inga fler hade anmält sig till lunchen. Det gjorde inte mig något. Jag älskar det stället och hade kunnat åka dit själv om så vore.

Vi träffades där och hon blev överväldigad, hon hade aldrig varit där. Hon skulle ta med sin man dit på lunch en dag. Stället är väl värt ett besök. Det blev en trerätters – vi kunde inte säga nej … och vi hade svårt att bestämma vad vi skulle säga ja till. Förkylningen höll sig i schack och det gick bra ända tills strax innan jag skulle lägga mig – då kom den andra halvan ikapp och ville vara med på ett hörn.

Det blev mer Schweden Bitter och fler piller före sänggåendet …