Idag har jag varit till tandläkaren, han gjorde sin undersökning – räknade tänder, de fanns där. Munnen röntgades och där fanns inga fel (tack o lov…) även om det inte ser så vackert ut …

Han tyckte jag hade mycket fyllningar, men det var svårt att förklara för honom – med munnen full med händer, borrar o petmojer – att där jag växte upp så kallades vi varje termin in till tandläkarna – en herr och fru-nånting, som talade tyska. Så fort någon tand hade sett dagens ljus – nåja, hur ljust det nu är i en munhåla – så borrades den nya kindtanden fort upp och fylldes med amalgam, i förebyggande syfte?, så att vi inte skulle kunna få några hål i vårt framtida liv.

Ibland undrar jag hur stora hål som hade hunnit utvecklas på dessa få månader som en termin bestod av, även om jag inte borstat mina tänder …

Jag gick hem med lättat hjärta, men frös som en liten – ja, nånting – det har blivit kallt här i CT, bara 18 grader i morse, hur skall det bli om två veckor när vi kommer till Sverige – jag som har längtat efter svalare väder – hur dum får man vara …

(Skall försöka komma ikapp de föregånde dagarna, om inte annat så med bilder …)

Men nu skall jag lyssna på Barcelona med Malena Erman, en ”rysarlåt” . Den når nästan, men bara nästan, upp till samma nivå som Freddie Murkery och Montserrat Caballé …

Jämför själva:
http://www.youtube.com/watch?v=MsB4a–WRTs   Freddie M

http://www.youtube.com/watch?v=dRYZ3-gQCPg&feature=related     Malena Ernman