Idag kom vår gäst iväg till muséet. Bilen hämtade henne prick 20 över tio och hon var på plats. De blev så goda kompisar hon och mannen som hämtade henne. Hon tyckte också att muséet var fantastiskt. Vilket vi ju också tyckte då vi var där.

Maken och jag tog en kort promenad till gubbarna, där vi åt lunch. Vi satt inte på deras charmiga gård – för varmt – utan vi placerade oss på den dragigaste platsen innan för dörrarna. En rökare gjorde en kort visit vid ett av borden ute på trottoaren, och då insåg vi att det verkligen fläkta in ”frisk” luft där vi satt.

Eftersom det hade slutat blåsa och var en vindstilla, varm eftermiddag så köpte vi med oss kyckling som vi tillagade med en ny kryddblandning från ”Woollis”. Nu skulle det bli av att gå ner till stranden och se solnedgången medan vi spisade middag.

Vi försåg oss med stolar, matkorg och vin i en termos. Ordningspolisen har ibland koll och vi tänkte att vi kan ju alltid försöka lura dem, i fall de nu skulle vara på plats. Ingen polis inom synhåll, men det gick bra att dricka vin i kaffemugg, fast visst smakar det godare ur glas. Själv har jag en ”vit” vecka – ingen regel som inte har ett undantag … 😉

När vi sitter där och bara njuter av innehållet i våra kaffemuggar så kommer dimman rullande – det gick fort. Men vi lät oss inte nedslås, vi åt vår mat, med ryggarna mot den varma muren, och njöt av det ”trollska” ljus som uppstod. Det var också stora vågor som bröts och vi konstaterade att det var fascinerande att sitta där. Vi skulle ju knappast gått dit om det varit dimma från början …