Datorn kvar i stan! – Nu är vi tillsammans igen

Uppdaterat nedan:
Frun har åkt ifrån datorn! Den är kvar i stan och hon är på landet. Det är så nära katastrof man kan komma. Å andra sidan är den nya dvd-spelaren på landet, det troliga skälet till att datorn blev kvar i stan. Men i morgon kommer de återförenas och då kan ni läsa om dagens äventyr och utflykt till Dalarö!

/meddelar rapportören

———-
Katastrof, näst intill … När vi packade upp allt på bryggan efter en trevlig dag på Dalarö, så fattades något och jag fick den där iskalla känslan i knävecken som drar ända upp till huvusvålen – datorn. Var hade jag glömt den? I bilen, nej, på gatan när vi packade bilen …? Några fasansfulla sekunder innan jag hann rekonstruera händelserna de sista timmarna. Men med uteslutningsmetoden så hade jag med all säkerhet inte glömt den utanför bilen i något vimsigt ögonblick. Nej, den låg troligen kvar i soffan hemma, där jag satt när jag packade ihop den. Inte mindre illa för det … Jag var påväg att återvända till stan, men med all packning (vår livsuppgift att bära omkring på …?) som skulle upp till stugan, så kändes det inte så lockande att ta båten tillbaka till fastlandet och bilen till stan, klockan var dessutom ganska sent, så … Med stor sorg ihjärtat och vilsen i själen så bar jag upp min beskärda del av packningen.

Dagen hade vi tillbringat på Dalarö hos dotterns svärföräldrar. De höll med helt fantastiskt väder så att vi kunde sitta på deras underbara terass och inmundiga ett glas kallt, gott, vitt vin. Sedan blev det en utsökt lunch – som alltid. Herrarna tog en lång promenad, med vi damer satt kvar och njöt. Med livet som insats, nåja, så klättrade vi och lyckades plocka en kasse med fläderblommor till mej. De ligger nu i frysen och skall förvandlas till saft så småningom, eller om jag hittar mitt recept på ”champagne”. Vi blev kvar alldeles för länge, men så blir det när man har trevligt. Så, Agneta och Hans, mycken tack för en trevlig dag!

Yngste barnbarnet fyllde 1 år, GRATTIS!! Han är nu så stor att jag kunde prata med honom i telefonen. Jag är säker på att han förstod allt som jag sa, för han svarade …

Sedan var kvällen antagligen ganska trist, vi satt ute o lyssnade på en koltrast, som jag i vanliga fall älskar, och när maken ville lägga sej så satte jag mej framför TV:n o såg slutet på Thats entertainment. Det kändes konstigt att inte skriva dagboken eller att ha dåligt samvete för att jag inte orkat … en helt ny känsla.