Imorse var det en tidig morgon, våra gäster skulle ta sej upp på Taffelberget, och hade bestämt sej för att vara där tidigt för att undvika köerna. Morgonen var ljuvlig, vindstilla o varm. De kom iväg i tid och det var inga köer, bara att köpa biljett och gå ombord på kabelvagnen. Maken o jag stannade kvar hemma på balkongen o njöt på vårt sätt med bok o tidning. Maken hade diverse ärenden, men jag hade bara att vila min fot, och det gjorde jag på bästa sätt – dvs jag satt på min säng med datorn o lade pussel och Taipei. Tiden bara flög iväg och hux flux var maken o gänget tillbaka.
Det hade fungerat så bra när de kom upp till kabelstationen, ingen kö – bara rakt in, upp och där uppe hade det varit vindstilla o skönt. När de sett vad de ville se, var det också bara raka vägen ner, och det är verkligen raka vägen ner. När kabelvagnen lämnar stationen, så är det i stort sett ”fritt fall” en stund… Väl nere så konstaterade de att kön var enorm för att åka upp med kabelvagnen, så de hade kommit i rättan tid. Vi fick tid till lunch tillammans och de fortsatte till poolen o badade hela eftermiddagen. Själv gick jag hem o vilade min fot och lagade köttfärslimpa till middag, fick faktiskt lite tid över till Taipei också…
Sedan blev det hårvård på balkongen, jag fick mörka slingor i håret, min frisör tyckte att jag skulle ha en rödaktig ton när jag var hos honom före nyår, men jag är ingen rödhårig typ och har inte känt mej så komfortabel när jag tittat i spegeln, det har inte riktigt varit jag. Svärdottern hade också färgat i rött o kände sej inte så nöjd, så vi gjorde på varandra. Jag har sett att hon blev väldigt fin, tror att jag är det också, men jag har inte stått framför spegeln än. Skall kolla ikväll när de andra lagt sej… gjort är ju gjort och …
Just nu sitter vi här på balkongen o de håller på att dona med sina kvitton, imorgon skall vi ner till Waterfront och de skall inköpa det sista o sedan få sin tulldeklaration för momsåterbäringen, de är mycket generösa med sådant här i SA, men rätt skall vara rätt.
Ja, tiden lider mot sitt slut, det har nu gått tre veckor, och detta är nog sista kvällen vi sitter samlade här på balkongen. Imorgon har vi beställt bord till ungdomarna, så de får en egen sista kväll på vår favoritrestaurang, Ambassadeur. Där sitter man och tittar ner på vågorna och solnedgången och de vet hur man gör Irish Coffeé…
Två nöjda kockar i köket…