Vi vaknade till en vacker morgon på landet. Det var bara tupparna som fattades. Så tyst och stilla. Vår värd lagade en stor och mättande frukost, som smakade alldeles för bra, inget blev kvar på tallrikarna. Sedan blev det uppbrott till Lindes Vingård igen. Vi skulle säga adjö och köpa med oss av deras goda vin. Det blev en låda.

Fru Linde eskorterade oss till Morgansvlei Vinyard, ett B&B till hotellstandard. Det var mycket vackert och utsikten mot bergen var enastående. Där finns B&B eller Selfcatering. Maken vill åka dit direkt, men det blir nog knappast tid till det. Vi är ju inte kvar här så länge till och det verkar som om den tiden är intecknad här framför datorn för min del…

Vi vände näsan åter mot Kapstaden och kom hem till behaglig värme, som det är här vid kusten, jämfört med den betydligt varmare luften som uppstår i inlandet. Denna gång blev det dock inte över 40 grader. Det höll sej strax över trettio, och med AC i bilen så går det utmärkt att resa.

Etersom vi nu varit bortskämda med mat, så kände vi inte för att ställa oss vid spisen. Vi tog en promenad till vår favoritpizza-bagare. Han är äkta italienare, från Napoli, och han bakar lövtunna pizzor med mycket och god fyllning på, inte en massa ost. Låter kanske konstigt i svenska öron, men det är faktiskt gott, man blir dessutom inte så övermätt. Fast tilläckligt, så det var tur att vi hade en promenad hem. Sedan satt vi här och jäste på kvällen. Man hade lovat både det ena och det andra i TV-programmet, men som vanligt blev det inget av. Jag trodde inte på det från början utan lade på en rulle och satte mej framför datorn med hörlurar. Den Engelske Patienten, som jag burit fram och tillbaka i flera år nu, men som det inte blivit av att titta på. Nu blev det av – den var bra….

Här skall det bli inspektion av rummen …

Lantligt och vackert …

Där borta på bergssluttningen ligger Lindes Vingård …