Det dåliga vädret fortsätter – alla klagar, men inte jag. Det känns lite bättre att vara fjättrad här vid datorn om det är väder utanför som jag inte vill vara ute i. Jag har också börjat fundera på om det verkligen är värt all tid som jag lägger ner – inte så många som verkar bry sig. Men det är en fråga som får mogna innan jag tar ställning.

Men det verkar som om någon ser till att man skall ha ljusglimtar då det behövs som mest … Idag kom maken in – han strålade som en sol i ansiktet – och lämnade över ett jättestort kuvert. När vi öppnade kuvertet så innehöll det en tavla med röd ram och en massa teckningar från barnbarnet i USA.

Då klappar ett mormorshjärta många extra slag och det behövs en näsduk för att torka lite i ögonvrån. Och inte blir hjärtslagen lugnare av att mormor inser att hon har den mest konstbegåvade dotterdottern i hela världen …