Idag var det trettondagen, jag hade den redan igår (tog fel på datum). Maken väckte mig och sa att nu får du komma upp och lyssna på Svergieresan med Peje. Jag gillar honom. Sverige resan är ett program som ar funnits i 15 år – tror jag. Det sänds varje röd dag, dvs varje helgdag – liksom Bosse Bildoktor. Vi är antagligen barnsliga min man och jag – vi gillar att lyssna på dessa program. Däremot går jag kanske emot svenska folket – jag gillar inte Ring så spelar vi. Det var ett småputtrigt program för många år sedan, men så plockade man bort Lasse Swan och nu tycker jag det är övertrevligt och det är inte roligt att lyssna på längre. Det har blivit snuttifierat, i min mening.
Av en händelse, när jag letade i Sveriges Radios arkiv, hittade jag ett av de program jag uppskattade mycket när jag hade chans att lyssna på det. Det sändes under de år vi bodde utanför Sverige och då fanns inte internet. Jag var hemma i Sverige och råkade av en händelse höra det: Alltinget, ett program med Lasse Swan från Göteborg. Det sändes tydligen en gång i månaden i Karlavagnen, men oftare i lokalradion i Ggb. Jag är ingen lyssnare av Karlavagnen, men just den kvällen hade jag radion igång och fick höra detta härliga program. Lite som Fråga Lund. Folk fick ringa in frågor och så hade man en gäst i studion som fick ställa frågor till en expert panel.
Frågorna från både gäst och lyssnare var underbara – mycket humor. Fakta och fantasi och de lärde från Göteborgs universitet svarade efter förmåga. Många skratt. Det program jag fick in via SR arkiv var det sista programmet som sändes, det skulle läggas ner. En fantastisk programidé, hur mycket bättre kan ett radioprogram bli och hur mycket kan det kosta …?
Sverige Resan, med den härlige programledaren Peje, sände sitt sista program idag. En enkel idé som går ut på att folk ringer in och ska ta sig från en punkt i Sverige till en annan. Småtrevligt och lagom händelserikt en helgdag. Vad är det som händer egentligen. Kanske jag är gammalmodig, men jag har en känsla av att de program som tilltalar min generation försvinner. Det kan ju inte gärna vara att de är dyra att producera. En programledare, någon i telefonslussen och alla som ringer in jobbar ju gratis …
Vad kommer istället? Dessa ”gapiga”, snattrande program där alla talar i mun på varandra? Eller …?
Man har tagit bort rimmstugorna kvällen före julafton – ett program där folk fick ringa in och få rim på sina paket. Ett roligt program med många skratt.
Man har också låtit bli att ersätta programmet mot Julaftonen, som sändes från Gotland med Bertil Perrolf under många år. Det var ett värdigt program och det gjorde att man kunde känna att det var något speciellt natten mot julafton. Nu är det Vaken som under resten av årets alla dagar.
Denna jul försökte programmet innan ”göra något” – man spelade O Helga Natt med Jussi Björling, men räknade fel på tiden och tonade ner innan den spelat klart och gjorde påannonsering om nästa program . Vaken …
Man har tagit bort ”Barnen ringer till Tomten” på julafton. Ett program där barnen kunde ringa till tomten och ställa sina frågor. Ett program som var roligt även för oss vuxna pga. av programledaren som gnabbades med tomten.
Ja, listan kan fyllas på med dessa anspråkslösa program som försvunnit – det finns antagligen inte plats för dem när man numera ska uppleva ”verkligheten” via sin lilla apparat i handen. Visst, det är fantastiskt – men. Jag tror att det som gjort oss till vad vi är, är att vi alla tidigare fått uppleva samma kulturella händelser och traditioner gemensamt, men nu försvinner detta. Nu sitter alla och tar del av ”verkligheten” via en app och sådant som ”finns där ute”, via någon som delar med sig okritiskt på FB.
Ju fler vänner du har på FB, ju mer du gillar, desto bättre, eller …