Någon sade till för ett tag sedan att tiden går fortare nu för tiden. Jag kanske redan har skrivit om det här – jag har kanske också skrivit att jag tyckte det lät lite konstigt – men att jag är beredd på att hålla med. Tycker att jag jobbar så hårt, och förväntar mig fritid när uppgifterna är avklarade. Men det sker inte – då är det ny vecka och nya uppgifter. Tror jag har skrivit tidigare om att veckorna numera består av måndagar och fredagar – och tack o lov en helg emellan. Då jag försöker att stänga av och bara ha helg, men fråga maken om han håller med …

Denna vecka kan läggas till raden av veckor som bara försvunnit. Igår var jag till Paarl och Home Affairs för att hjälpa en vän med att förlänga visumet. Vi startade på morgonen med att åka till flygplatsen för att ändra biljetten, och sedan till Paarl. Det finns motsvarande myndighet även här i Kapstaden, men den har dåligt rykte. Maken och jag försökte där för ett antal år sedan, men gav upp och åkte också till Paarl – en timmes bilresa från Kapstaden.

Där var fullt kaos, när vi kom fram. Efter en stund förstår vi att domptören, dvs tjänstemannen för vår kö, har full koll. Inte det beteende vi svenskar förväntar oss av en tjänsteman på myndighetsnivå – men ack så mycket mer charmerande … En timme senare lämnade vi byggnaden och då var alla kopior (som vi fick gå ut på stan och fixa), stämplar, avgift och intyg inlämnade och ett stämplat papper med att vi betalt osv … Om ca 14 dagar ska det komma ett sms till väninnan och hon ska kunna hämta sitt förlängda uppehållstillstånd. Hoppas vi och tror vi på …

Jag har haft i uppgift att sätta samman programmet för föreningen för de kommande månaderna. Det har tagit mig några dagar att kolla uppgifterna. Skickade ut dem till styrelsen för kontroll – finns inget värre än när det är fel och man måste skicka ut och ändra. Svaren kom tillbaka och jag ändrade div småfel. Precis innan allt skulle gå ut så ringer en dam och påpekar ett program som ska ske lördag den 22 februari. Det brukar vi alltid gå på, jag lägger naturligtvis in det och skickar ut. Då ringer en annan medlem och talar om att det måste vara fel månad – det ska ju vara nästa lördag. Jag kollar datum och det visar sig att hon har rätt. Skickar ut en rättelse, men under kvällen har mailen ramlat in att det aldrig brukar vara på en lördag, utan söndag och det har jag inte ens orkat kolla än. Det kommer att bli en ny rättelse – men den skjuter jag upp till i morgon. Det är ju mitt nya motto …

Börjar bli så trött på allt detta nu, och kanske än mer trött eftersom jag vet att jag ska lämna om några veckor. Kan man bli påverkad psykiskt på det sättet – antagligen. Igår fick jag dessutom veta att det nu löst sig med den nya styrelsen – allt tog en oväntad kovändning … Men, det har varit ett stort bekymmer under lång tid och jag har undrat om jag ska bli den ordförande som skulle få i uppgift att lägga ner … Men, så är nu inte fallet och jag borde ropa hurra! Men jag känner mig mer som om någon har klippt av trådarna som har hållit igång tråddockan, dvs jag.

Under tiden så går livet vidare utan för min lilla stressade värld. Yngsta barnbarnet har skickat bild på sin första tand han tappat. Jag har bilden framme varje dag och tittar – men vad är jag för mormor som ännu inte hunnit få iväg ett svar till honom …

Idag  fick jag äntligen tid att ta ut granen – det började så löjligt ut – tur att den inte barrar … Vi lyckades dessutom lägga två av delarna i vakumpåsar – och frigjorde därmed ganska mycket utrymme i garderoben där den förvaras. Vi får se om vakumpåsen håller hela säsongen.

Och – idag är det fredagen den trettonde, fast nej – i skrivande stund har det hunnit bli den fjortonde och lördag … Och Cathrin – stort GRATTIS på din födelse dag, fast den är i morgon, fast jag skrev något virrigt idag (igår) – för just nu i skrivande stund så stämmer det …