Långfredag, och vi drar till stugan. Denna gång tar jag inte med mej datorn, så jag lägger in detta nu i förväg.

Kastade som hastigast en blick i TV-programmet, vilken skillnad mot när jag var liten. Då var det sorgemusik hela dagen, man skulle hålla sej i stillhet och inga nöjen fick förekomma. Jo, man visade Barabas – tror jag den hette – en lång sorglig film, inte på TV, utan på de få biografer som fick visa den. Och dagen var faktiskt så lååång och sååå tråkig.

Men!!… om man var medlem i SSU, fick man åka på dans till ett Folkes Hus. Bussar chartrades för ändamålet – men det hette inte så då. Tror inte ordet charter var uppfunnet ännu. Jag var i alla fall med på denna dans – fast jag visste inte om att jag var medlem i SSU, då. Jag visste bara att jag var med i en danskurs – jättekul!! Fast, de hade alltid tråkiga möten innan som man sade att jag och min kompis skulle besöka. Vi tyckte det var dötråkigt och förstod inte vad de pratade om… Så vi försökte alltid hålla oss borta från dem.

När jag efter många är fick en låda med gamla tillhörigheter, som mamma samlat ihop, så hittade jag ett medlemskort till SSU. Det kortet hade jag alltid trott var kortet till danskursen… Ja, så kunde det vara på den tiden, och det har väl haft grenar ända in i nutid. Undrar om jag är en av dem som fortfarande finns i registren och som genererar bidrag från staten…

Glad Påsk!!