I morse var det jag som var ansvarig för sjötransporten av dottern, maken var i stan. Jag var uppe i god tid, gjorde te och satte mej på verandan, gick in efter filt, gick in efter vinterjacka – gick in. Vindarna var iskalla, trots att solen sken, men det var lite skugga på verandan.
Hade lovat dotterdottern att vi skulle baka bullar, idag blev det av. Även lillebror blev väldigt intresserad – på riktigt – och han nöjde sej inte med att bli avledd. Så i bästa samförstånd siktade vi mjöl, gjorde deg och sedan bullar. Det tog ungefär dubbelt så lång tid, men det blev bullar – jättegoda – jag åt två stycken.
Sedan packade jag ihop mina prylar, glömde förståss en del viktigt, och ägnade en halvtimme åt att leta bilnycklarna. Var helt övertygad om att dottern hade dem, men hade ett svagt minne av att jag fått dem och lagt dem i min dataväska – men de fanns inte där. Ringde maken, som jag hörde hur hjälplös han blev – vad skulle han göra, han hade dem inte. Men under samtalet så letade jag i dataväskan igen, som en sista åtgärd – och där låg de. Varför låg de inte där när jag letade första gången en halvtimme innan …? Jag blir mer och mer fundersam (snart övertygad) på om det finns någon som ”retas” med mej …
Jag hann bara komma till stan för att fräscha till mej innan jag fortsatte till mitt möte med min naprapat. Han var ”snäll” idag, satte bara nålar och lät mej lyssna till Grieg – jag somnade. Sedan bara bräckte han lite, det bara knastrade lite, fast å andra sidan höll jag på att tuppa av då han rätade till min axel – igen. Jag hade använt den för mycket de senaste dagarna. Jag trodde jag var duktig då jag klarat av att hänga så mycket tvätt …
Jag var ganska omtumlad då jag lämnade honom, som tur var kom min buss precis när jag kom ut. Väl hemma så kände jag att jag ville dra ihop mina axlar igen, så jag bad maken att ”knyta upp” dem som man gör när man brutit nyckelbenet. Behandlingen är alltför kostbar för att jag skall hamna i ett gammalt beteende bara några timmar efteråt. Så ikväll har jag haft en ” åtta” på skulderpartiet.
Både maken och jag var ganska utslagna, ingen ville fixa middag. Maken offrade sej och gick till närbutiken och handlade in ostar, skinka och salami, detta toppades med rädisor och gurka …
Det är konstigt hur småbröder alltid kan ”ta över” …
En som verkligen njuter av att knåda deg …
Hur länge skall hon hålla på …?
Det blir nog en bra deg …
Du behöver inte hjälpa mej, jag vet precis hur man gör …
Jag är faktiskt bra på det här …