Idag är det Hilda-dag. Det betyder att jag måste upp i ”ottan”, dra av lakan och örngott och ladda tvättmaskinen. Vara påklädd och presentabel senast kl 9. Inga problem med att vara på fötterna kl 9, men presentabel och talbar …

Tack o lov är maken ”pratig” och han har en lång dialog/utfrågning med Hilda då hon kommer. Jag kan bara hålla mig i bakgrunden en stund. Men Hilda är artig och efter en stund frågar hon alltid hur jag mår och då ska jag se pigg och glad ut och svara något positivt … vilket jag också gör, svarar positivt alltså.

Sedan går vi ut och äter vår frukost på vår kvarterslokal, en restaurang tvärs över gatan som är otroligt populär och vi hade tur att få ett ledigt bord. Vi beställer vi in deras goda, starka kaffe och jag vaknar. I dag kände jag till o med att jag var hungrig. En positiv känsla eftersom den infinner sig så sällan. Det är alltid fullsatt till frukost, ja även till lunch. Man undrar, har folk inte resurser att äta frukost hemma …? Normalt föredrar jag att få äta hemma i lugn och ro, men här känner jag igen flera gäster som äter sin frukost där på torsdagarna i vart fall. Har de också en Hilda hemma med en dammsugare som låter för mycket – trots att den är ny så är den inte så rolig lyssna till.

Ikväll sitter jag återigen ute på balkongen och skriver. Det är inte lika varmt, har en filt på benen, men det är så ljuvligt. Månen lyser med sin frånvaro. Det brukar den göra efter halvmåne, då flyttar den sig söderut och vill jag se nymånen måste jag gå ut på andra sidan – den är av någon anledning alltid där och fullmånen på den här sidan.

Visst, jag älskar att sitta här på balkongen den ljusa tiden på dygnet, men det är något särskilt på kvällen/natten – när alla lagt sig och jag sitter här i ljuslyktornas sken. Ljus är väldigt dyrt här och de flesta är väldigt dåliga. Kom på i kväll att jag kan använda de ljusstumpar jag sparade för något år sedan för jag hade en tanke att jag kanske skulle stöpa egna ljus … Nu blev det ingen ljusstöpning, men vem kan slänga dyra ljusstumpar – inte jag. 🙂 De ligger där i en liten plastpåse. Man tar helt enkelt en liten stump, droppar lite stearin i en tom metallhylsa efter ett värme ljus – svindyra också (nästa gång får några kilo i väskan reserveras för värmeljus) – sedan sätter man tillbaka metallhylsan med ljusstumpen i ljuskoppen. Jag har några vackra från T-bag design. En är visserligen lite spräckt efter Hildas behandling, men den håller ihop tack vare tepåsarna.

Vet inte om ni varit på en restaurang där man har dessa italienska vinflaskor med bastomslag. Man använder dem som ljusstakar och när det första ljuset brunnit ner så fäster man det nya i den gamla stumpen, håller en stund medan det slocknar och svalnar, och – vips så sitter det nya som fastklistrat i det gamla. Det ska jag nu prova om det fungerar i en metallhylsa och sedan ska jag bara sitta och titta på stjärnorna en stund innan det blir en snabbdusch – rena lakan idag och hur ljuvligt är det inte att lägga sig nyduschad i rena lakan …