Lucia i parken … | Marie Wiberg

Det blev Ring så spelar vi, och vi lyssnade också på Lucia från Berwaldhallen. Sedan blev det också Melodikrysset – medan jag sydde på lapptäcket. Jag klarade alla frågor utom två. En pga grund av att jag inte kunde och en pga av att jag tappade kontakten med Internet så länge att nästa fråga kom innan jag blev uppkopplad igen. Men glad i hågen, så kopplade jag upp mig mot en telefonkonferens med två av mina systrar. Den ena telefonen var upptagen och den andra var det ingen som svarade i – snopet. Men jag fortsatt med mitt täcke, som nu var i stort sett klart. Det skulle bara till två dekorsömmar som också skulle hålla stoppningen på plats.

När jag sytt några decimeter så skramlade det till i maskinen, men det gick fortfarande att sy. Fast det blev ingen söm, bara en tråd som löpte efter nålen, så jag tittade efter vad som hänt. Hela ”spolhuset” hade ramlat ut … där låg tre metalldelar utanför maskinen och i mitten låg undertrådsrullen … Hurra … Jag lekte symaskinsreparatör en stund. Ropade till maken vad som hänt, han blev bara nervös och började slamra i köket, det är han som fått stå för köksbestyren de sista veckorna. (Han är ganska trött på det, om jag uttrycker mig försiktigt, fast å andra sidan – någon måste faktiskt vara i köket varje dag, eller …?)

Efter en stund, vet inte hur lång, så fick jag delarna på plats och det gick att sy. Det såg helt normalt ut och maskinen lät inte det minsta konstig, så jag fortsatte med min söm. Stort misstag, jag sydde dessutom nästa söm – ännu större misstag. Maskinen klarade inte av att mata ett täcke, så jag fick hjälpa till, men först efteråt såg jag hur bedrövligt det blev, med dragna sömmar. Ja, helt enkelt oacceptabelt. Jag hade nu en hel dags arbete framför mig för att försöka ta bort denna söm, där stygnen bitvis var så små att jag fick ta till förstoringsglas för att överhuvud taget kunna se dem och att försöka sprätta upp dem utan att skada tyget…

Jag tog med täcket till den underbara Candleligt Consert vi avnjöt på kvällen. Hann ta några centimeter innan det blev för mörkt. Då lade jag det med glädje åt sidan och sjöng med i alla sånger. Har nu börjat vänja mig vid de engelska julsångerna. Det var så fantastiskt vackert med alla ljus som alla hade i papperspåsar (!) Men när de avslutade med Stilla Natt, så sjöng jag på svenska …

Vi har intagit våra platser i tid …