Idag har vi varit turister. Vi startade efter frukost – ja, fast egentligen när jag varit i byn och skaffat tandborste, tandkräm och lite svart till ögonen. Så blir det när man lämnar necessären hemma. Tack o lov hade jag min medicin i en separat påse.
Vi startade med att åka till en fäbodvall. Fick fina bilder kossor som minglade med folket. Bilderna ligger så bra i kameran, och där lär de bli liggande tills jag kommer hem igen. Man hade höjt entre’n på vallen från 20 kr till 60 kr per person – vi tyckte inte det var värt det. Det var dessutom massor med folk.
Vi styrde kosan mot Vikarbyn, där var det massor av gatuloppisar. Den ena sämre än den andra. Rikard Wolff skulle uppträda på en liten minicamping på eftermiddagen – det skulle kosta 200 kr att gå in. Vi strosade omkring en stund i byn innan vi styrde kosan tillbaka mot Rättvik. Där snurrade vi runt ett bra tag för att hitta någonstans att äta en lättare lunch. Tiden gick och vi konstaterade att vi nog bara skulle ta en korv. Det väntade middag på oss där hemma. Slutade med lång kö på ett hamburgerställe.
Hemma igen blev det en stund med ett glas vin, inomhus, himlen blev blåsvart hade öppnat sig i ett rejält regn. Vi var lite oroliga, vi skulle till Dalhalla om några timmar. Middagen, som bestod av varmrökt, vildfångad lax från Alnö, med sallad och hjortroncremefraiche. Laxen var dessutom normalt grårosa (laxrosa) och inte orange. Behöver jag skriva att det var gott …
Regnet upphörde, jag packade en väska med filtar och regnkläder. Sonen körde oss till ett närliggande hotell, där skulle buss avgå till Dalhalla t.o.r. Men det höll på att bli ingen tur. Vi var massor av människor som väntade vi hållplatsen. Någon ropade att vi skulle upp på en annan gata och alla började röra sig uppåt över en brant grässlänt.
Det är väldigt backigt här i Rättvik, med smala branta vägar med tvära kurvor. Det visade sig att man skickat tre bussar, men den största hade fastnat i en kurva och stod med bakhjulet i diket och vilade direkt på karossen. Den blockerade dessutom hela vägen.
Förvirringen var total. Där stod vi ca 30 människor som inte skulle komma med. Vi var förstås bland dem – trots att vi var bland de första i busskön. Det var nu en nackdel, vi hamnade naturligt sist. Chauffören beklagade, men han skulle hämta trettio personer på ett annat hotell. Vi skulle få vänta på – vad? Folk sprang hit o dit, en stackars tant med rullator stod kvar nere på vägen som var blockerad av bussen.
Då ilsknade väninnan till. Hon sade ifrån att vi skulle med bussen, vi har betalat 175 kr och våra pengar var lika mycket värda som de andra gästernas han skulle hämta. Hon klev helt sonika på bussen och vi andra följde efter …
Konserten med Malena Ernman och Sarah Dawn Finer var bra. Vilka tjejer – vilka musiker – och Malena avslutade med att bada. Måste varit iskallt.
Vi var snabba tillbaka till bussen och kom med hem – tanten med rullatorn kom fram till ”gropen”, som chauffören sa – om hon kom hem vet jag inte, men troligtvis …
