Jag ville så gärna ha sovmorgon i morse, men hade en tid att passa 8.30 i Gustavsberg. Vi gav oss iväg kvart i och allt fungerade så jag var famme i tid. Maken åkte under tiden och fixade med bilen – verkar som om vi har pyspunka på ett framhjul. En lykta hade också slocknat. Vi var färdiga ungefär samtidigt och en stolt make konstaterade att han fixat – åtminstone lyktan. Punkan får vi avvakta några dagar.
Efteråt åkte vi till stan, jag hade några ärenden att uträtta i lägenheten, fick med mig en del som vi behöver här uten, men glömde naturligtvis en del. Allt tar sin tid och barnflickan skall åka tillbaka till CA tidigt i morgonbitti. Hon skulle således sova över i stan, dottern ville komma hem med en tidig buss. Alltså skulle allt koordineras. Vi ringde och gav order om att barnflickan och barnen skulle stå klara på bryggan en viss tid. Barnen med flytvästar och hon med sin packning. Sedan ringde jag till Värmdö Taxi och beställde bil med framkörning 20 minuter framåt. Det var kö i växeln, så jag hann bli lite nervös.
När vi kom ner till bryggan så såg vi barnflickan och barnbarnen på ö-sidan. Vi ”susade” över i vår båt med hostande motor – något är fel just nu, men vi kom fram och även åter. Då vi precis lagt till på fastlandet så ringde telefonen. Det var taxichauffören som ringde och undrade om körningen. Det är inte självklart att beställa taxi till en gångväg, som man inte ser vart den leder. Men jag belv imponerad av att de kunde nå oss på mobilen. Fast det kanske inte är så märkvärdig när jag tänker efter …
Barnflickan kom iväg och vi åkte tillbaka över sjön. Barnen lekte ute en stund och maken försökte klippa gräset innan regnet skulle komma. När han skulle åka över och hämta dottern så lyckades den lille smita, jag hann inte se – han är normalt så feg att han inte törs gå ner för tomten på egen hand och allra minst inte på bryggan. Men idag blev han tydligen kaxig av den båtfärd vi gjort innan – och fick mersmak. Som tur var fick maken syn på honom, då var han redan ute på bryggan och jag fortfarande bara i trappan. Vi får se om det blir ständig flytväst eller löplina.
Jag satte igång ett tårtbottenbak, och eftersom ugnen redan var varm, så fick det bli blåbärsmuffins också. Nu kan man lätt få det intrycket att jag är en bull- och muffinsbakande mormor. Men det är jag inte alls. Har inte bakat sedan mina barn var små – med få undantag – så när det stod två msk bakpulver så reagerade jag lite. Men inte mer än att jag läste receptet minst tio gånger innan jag tillsatte två matskedar bakpulver – ett gott råd – gör inte det …
