Varför skall man ha dåligt samvete för att man njuter av utsikten, naturen – tyvärr inte fågelsången eftersom den har tystnat – tystnaden och att bara vara? Jo, för man är väl svensk …

Och, som en god svensk så skall man ha planer för vad som skall uträttas på sommaren och på semestern i synnerhet. Vi har kunnat skylla ifrån oss i flera år, eftersom maken bara varit hemma på sin semester i några veckor, och då kunde han kräva att ha semester. I år däremot, då skulle allt tas igen … Vet inte när vi skulle haft tid till det, det har kanske fladdrat förbi vissa dagar eller veckor då det varit möjligt, men … Nu är sommaren snart slut och vi inser att det vi hade tänkt göra inte kommer att ske förrän tidigast nästa år.

Vet inte om jag skall känna lättnad, eller om jag skall skämmas. Maken och jag reagerar antagligen långsamt, för när vi kommer hem, så är vi bara så glada (!) att återse allt. Igenkännandet och alla aha-upplevelser, det lever vi länge på. Sedan gör vi upp alla planer på vad som skall göras, sedan kommer det dåliga vädret, sedan allt annat som man måste ställa upp på, osv. osv … Nu sitter vi här i slutet av sommaren – inte mycket av det vi planerat har vi åtgärdat. Och någonstans därinne känner jag att det kommer inte att bli åtgärdat detta år heller …

Men tvätt, det blir det oavsett… Så, idag trotsade jag vädret och startade en tvättmaskin, visste inte hur det skulle bli, regn – eller? Tvätten hängde ute några timmar, den var i alla fall inte våtare när jag tog in den, än vad den var då jag hängde ut den … Det har varit varmt och skönt idag, men fuktigt …

Har glömt använda kameran igen …

PS. Blev själv besökare 9100. Vore roligt att få en liten hälsning i gästboken, eller en liten kommentar under comments, för ni är ju tydligen några som läser … Var inte blyga .