Maken kom och hämtade mig igår, vi for ut till ön. Kändes riktigt bra. Har varit i stan i många dagar och tagit itu med gamla surdegar, och kom en bit på väg. Det kändes så skönt att komma ut och njuta av den sista? sommarkvällen. Klockan 19 var det fortfarande 19 grader varmt ute, men jag var tvungen att gå in och sätta mig vid telefonen för ett telefonmöte.
Idag hämtade jag barnbarnet på skolan, han har börjat i ”nollan” FB kallat. När jag kom in i klassrummet så reste han sig ur bänken och kom springande och kramade mig. Jag blev så glad och lyfte upp honom. Är nog inte så många fler tillfällen som detta kommer att hända. Och, som jag orkar att lyfta honom – han växer för varje gång jag ser honom, det var en vecka sedan senast …
Idag har det varit en spännande dag, det lilla huset (friggeboden), som skall byggas uppe på berget skulle levereras och detta med helikopter. Det blev lite strul med folk som inte kom osv. Maken åkte över till fastlandet med barnbarnet – han ville se hur en helikopter ser ut inuti. Meningen var ju att den aldrig skulle landa, men så blev det och han kunde se alla instrumenten genom dörröppningen.
Själv stod jag bi på berget, färdig att ta emot lassen. Kunde väl inte vara så svårt – bara att svänga lite på lasset så att det kommer i läge och sedan får de sänka ner det till marken. Jag hade färgglad jacka, för att helikopterföraren skulle se mig, arbetshandskar, solglasögon för dammets skull och en keps – för jag vet inte varför. Efter 20 minuter, då jackan hade åkt av och på, kameran åkt upp och ner ur fickan och kepsen åkte av för gott – alldeles för varmt – så tog jag mobilen och ringde maken för att höra vad som hänt, varför helkoptern fortfarande stod på marken, med tanke på timkostnaden. Jag räknade tusenlappar för varje kvart.
Då kom en telefonröst in från Telia, som sade att detta telefonsamtal skulle kosta 4.69 per minut. Jag på luren, så sent som igår fick jag mail från telia om ett helt annat pris. Haltade/hoppade ner för berget och hämtade vår vanliga telefon. Sedan skutthaltade jag upp för berget igen och när jag hämtat andan så ringde jag. Fick då veta att jag inte skulle ta emot själv. Sonen och maken skulle komma över med båten för att ta emot virket. Hm, jag var nu så inställd på hur jag skulle göra så det var med blandade känslor som jag tog emot beskedet. Dessutom räknade jag ytterligare tusenlappar för båtfärden…
De kom och sonen, som blivit utrustad med hjälm med hörlurar och radiotelefon, meddelade sig med helikopterföraren att de nu var på plats. Efter några sekunder hörde vi hur helikoptern startade och så kom den där med första lasset, en säck med jord. Helikoptern tog bara några minuter på sig mellan fastlandet och ön och under tiden så skulle de koppla loss bärlinorna. De fick verkligen slita. Jag måste erkänna att det var ganska skönt att bara behöva sköta kameran och hålla sonsonen i hand, och det på avstånd.
Efter ca tjugo minuter var det klart, fem lass från fastlandet och ett lass med grovsopor från ön …
