Det börjar kännas lite vemodigt nu. Det sista av allting … Sista fredagslunchen med damerna, sista gången som vi gick ut och åt, sista gången på balkongen i den ljumma kvällen. Framför oss liggger alla högar med påsar som skall packas, bestämma vad som skall med hem och vad som skall stanna kvar. Planera, planera, planera – för att stänga. Finns inget tråkigare.

En liten glädje punkt är att vår ”Caretaker” åtar sej att försöka övervintra min Rosmarin + några andra plantor – utan något löfte om att de skall överleva. Förra gången överlevde Rosmarinen med den äran – det är samma planta som nu skall tillbringa andra ”vintern” hos henne.

Hilda, vår tjej som städar, älskar tydligen blommor och blev överlycklig för att överta vår julstjärna, som fortfarande är fantastisk. Hon åtog sej dessutom att försöka övervintra våra Hortensior och i morgon skall hon hämta en del annat, som jag skall plantera i en låda till henne.

Men det är så trist… saknar redan Kapstaden. Vet ju att jag tycker att det blir roligt att komma hem och att när jag väl är hemma så är det det som gäller – men inte just nu. Just nu skall jag återvända till balkongen och njuta …