Vilken dag..!  Trist, stressig och hårt arbete. När den nu äntligen är slut, så är maken och jag, detsamma.

Vi har nu stängt stugan, ett trist arbete som alltid tar längre tid än beräknat, det verkar dessutom ta längre o längre tid för varje år. Kan det bero på att egentligen så skulle vi vilja stanna kvar …?  Vet inte, det är i alla fall alltid med sorg i hjärtat. Som alltid så är det något som hakar upp sej. I år var det bastun – en stuga som ligger halvvägs upp på berget, vilket gör att där placerar vi båtmotorn och i år dessutom vedklyven. Två supertunga apparater som är ett h-e att få uppför berget. När vi skulle låsa, så gick det inte att låsa. Låskolven gick helt enkelt inte in i det lilla hål i karmen som den skall gå in i… Vi hämtade kofoten, konstaterade att karmen låg lite för lågt för kolven – hur nu det uppkommit under sommaren. Vi lyckades inte och efter en halvtimme så gav vi upp. Maken gav upp totalt och struntade i allt – han var så slut av allt bärande. Han hade tömt våra vatten tunnor på några hundra liter vatten, vattnat behövande rabatter, vilket betyder att han burit dessa liter kors och tvärs över tomten.

Jag som haft innetjänsten, dvs dammsugning, våtorkning, tömning av kyl o frys, var inte fullt så slut i ryggen, så jag var äppelhurtig och genomdrev att vi flyttade dessa två prylar, motor och klyv, uppför berget med hjälp av skottkärra. Fattar inte hur vi orkade. Den som var i övre delen av kärran fick böja sej och jobba i knähöjd, den andre fick försöka lyfta för att kompensera – vet inte vilket som var  värst, lika illa skulle jag vilja säga. Vi fick i alla fall upp apparaterna och helt slut så fortsatte vi totalt ledbrutna med det resterande. Det innebar att skaka alla mattor, sängkläder, dynor och lägga dem högt, så att sorken inte kommer åt. Sätta upp stöttor mot eventull snö på altanen osv, osv, osv… Tömma vattensystemet, fylla med antifrost i govlbrunnar och vattenlås, lägga ut vitlök (mot sork – skall hjälpa enligt en del), lägga ut riktigt råttgift – inneslutet i specialförpackning enligt Anticimex …

Ja, jag tror att vi inte glömt något – jo, den den trådlösa telefonen sitter fortfarande inkopplad – men det får vi ta.

Nu står alla prylar här i hallen och vi kryssar oss fram, så nu se vi fram emot de följande dagarna då vi skall förvandla detta till ett hem och dessutom packa för ett halvt år och stänga lägenheten för samma tid …

Grannen pekar på all packning, det det var lika mycket till …

Det var dessutom inte så mörkt som kameran ville ge sken av, här är rätt ljus – men skärpan …

Fick med mej den sista sommarfägringen – ljuvligt, resten hamnade dessvärre på komposten …