Nu har det gått en dag till, det är redan över midnatt. Vart tar tiden vägen.

Igår kväll så vaknade barnbarnet vid midnatt och ville inte somna om igen. Jag var som vanligt vaken – liksom nu – så jag tog honom så stackars mamma skulle få sova lite. Efter en halvtimme bedömde jag att han var så trött att jag kunde lägga honom. Det tog ca 5 sekunder, så stod han upp i sängen igen. För att inte väcka mamma så gick vi ut i vardagsrummet och fortsatte att leka med prasselboken, den färgglada plastkedjan och reklamblad, de prasslar också jättebra + att man kan stoppa dem i munnen och tugga av lite.

Barnbarnet var så trött och om jag kunnat fördröja blinkningen lite så skulle han somna direkt. Men små barn har den instinkten att de blinkar inte då de är trötta, på så vis kan de bli ännu mer trötta och kommer in i det övertrötta tillstånd, som aldrig leder till sömn. En, om möjligt, ännu tröttare mormor försökte att gosa på det sätt som tvingade barnet att blunda, och kl 01.40 så verkade det vara möjligt att lägga barnet i sängen. Vilket jag gjorde, han började pipa direkt och väckte sin mamma. Nu är det inte så svårt att väcka småbarnsmammor, de sover bara till hälften, så hon satte sej upp direkt. Barnet ammades och mormor gick till sängs, men låg vaken en stund för säkerhets skull – beredd att rycka ut igen. För några sekunder lät det som om det skulle bli så, men det blev tyst och även mormor somnade.

Imorse kunde dottern gå till sitt arbete, inte helt återställd, men feberfri. Maken och jag var lite nervösa för att barnbarnet, som fortfarande sov, skulle sakna henne när han vaknade. Men det gick mycket bra, barnet visade upp sin soligaste sida och så förblev han hela dagen. Vi tog en promenad i det vackra, men blåsiga, vårvädret. När dottern kom hem så bar det av till Dalarö och barnbarnets farmor o farfar. Det var glada att träffa sitt barnbarn och barnbarnet verkade glad att se dem.

Den gamla bredbands historien har pågått ända tills nu ikväll, då dottern verkar ha löst problemet – tack!!!! Nu håller vi tummarna att det fortsätter så…

Barnbarnet älskar att gå, visserligen med magen före, men ändå…

Det här är Farfar…

… och det här är Farmor.

Och så här är det att byta blöja på barnbarnet, han försöker hela tiden komma undan, och undan går det…