Maken kom och väckte mig i morse med orden: ”Upp o hoppa nu för nu går starten …” Jag, som ju knappt vet i vilken världsdel jag befinner mig i på morgonen, förstod genast vad han menade. Men jag vet inte om jag var lika entusiastisk över starten av Vasaloppet som han – fast egentligen tycker ju även jag att det är kul att titta på den.
Jag frågade om han fått in TV-bilden via datorn, men det hade han inte – det var radion som gällde. Blaha, blaha … skall man nu avbryta den sköna vistelsen i sängen så inte är det för att lyssna på ”radiosporten”. Den låter lika oavsett vad som körs. Jag satte mig framför min dator och försökte gnugga liv i ögonen och leta mig fram på SVT:s sida hur man skulle starta Vasaloppet. Man har gjort om sidan, den är mera flashig, liksom. Och är man då en tant, som vill ha det tydligt hur man skall göra så tar det en stund. Så innan jag fick till det så hade några av åkarna redan dragit ifrån och bildat den klunga som vi sedan fick följa. Man var nämligen tvungen att bestämma om man ville följa eliten eller det publika deltagandet. Vilken försämring … Det som är roligt är ju att kunna se eliten, men med inslag från de vanliga åkarna.
Nu fick vi följa eliten hela tiden, och det var ju i och för sig ett spännande lopp – men lite tråkigt att inte få glada inslag frång glada amatörer. Dessutom var uppkopplingen inte så bra – det buffrade hela tiden, men det löste vi genom att lyssna på radion. Det hela gick alldeles utmärkt tills målgången – då stämde ingenting om vad som sades i radion – och det var ju hur spännande som helst. På TV:n gjorde man inte alls som reprotrarna på radion upphetsat talade om. Sedan missade vi hela spurtsträckan, vi var redan i mål och visste vem som vunnit innan radion visste det. Fast det var per stillbild … Men visst är det fantastiskt, vi sitter faktiskt längst ner på afrikanska kontinenten och hör live ocvh ser nästan live …
Vinnaren var en kille från Dellenbygden – kul. Kusinens son tävlade med honom när de gick i skolan, de brukade turas om att vinna.
Det har varit varmt idag, alldeles för varmt – igen. 33 grader och jag föredrar att sitta innanför neddragna persienner och hoppas på en fläkt från det öppna fönstret. Vi har haft alla fönster och dörrar öppna, men luften står stilla. Ikväll var det till o med för varmt att sitta på balkongen, vi tittade på två avsnitt av Forsythe sagan i stället. Sedan satte vi oss på balkongen och tittade på de fantastiska blixtar som avlöste varandra norrut och inåt land. Vilket skådespel. Temperaturen sjönk till 30 grader och det till o med kom en liten – pytteskur – hos oss. Gränsen måste ha gått ovanför vårt hus, för rakt upp såg vi fortfarande stjärnorna. Temperaturen sjönk ytterligare, 29 grader – hurra. Men nu är det trettio igen, och korsdraget är obefintligt …