Med klockans hjälp var jag uppe ganska tidigt idag. Det var för att jag tog sats inför dagens ”dont”. Jag skulle ringa till Telkom för att få hjälp med bredbandet.

Jag laddade upp en stund, fortfarande klädd i nattlinne, med en mugg te och lite duttande på datorn. Så tog jag mod till mig och ringde upp. I andra änden så kom det olika afrikanska accenter på engelska som uppmanade mig att knappa si eller så om jag ville det eller det. Helt ok, så är det hemma också – men jag hör inte alltid vad de säger. Så det är bara att börja om.

I andra försöket så uppfattade jag vad de sa och kunde knappa mig fram. Då kom frågan om jag ville lyssna på ”meddelanden” eller musik. Jag uppfattade det som pest eller kolera, men valde musiken. Och det var samma gamla trudeluttslinga som de körde för två år sedan, den var hemsk redan då …

Denna käcka melodi avbröts hela tiden av meddelanden, så kanske jag gjorde fel val. Men efter 20 minuter kom det in en röst och frågade en massa – han tillhörde inte meddelandena – så jag fick be honom upprepa. Jag fick då veta att jag skulle ringa en annan avdelning och var beredd på tjugo minuter till, men ibland blir man glatt överraskad – så var det idag. I andra änden befann sig nu en ung man, med tydlig engelska och, som det visade sig, ett oändligt lugn och stor kunskap. Jag har varit med om att bli feldirigerad otaliga gånger och även bortkopplad, när det blivit ”bort i tok …”, dvs, de har inte klarat av det.

Jag knappade in svåra koder och tryckte olika kommandon, men inget hjälpte. Då skulle jag koppla datorn med kabel, inte trådlöst som var fallet, det fungerade inte med vår router. Jag kopplade loss alla sladdar på min laptop – den externa bildskärmen, skrivaren mm mm och bar ut datorn i hallen, där routern står. Bara det att nu var datorskärmen svart, det spelade ingen roll vad jag gjorde – den förblev svart. Jag hämtade makens dator och vi jobbade från den, men batteriet är så gammalt så det började ta slut ganska snart. Jag lyckades få kontakt med maken som fixade el, precis innan den slocknade. Man skall ha tur också …

Nu kunde vi börja arbeta på allvar, men det var inte så enkelt, jag kopplade kablar, kopplade ur kablar, stängde av och satte på modem och knappade koder. Ja, jag gjorde allt – sittandes dubbelvikt på golvet i hallen, eftersom det är där som routern står.

Det visade sig att linjen var inte uppkopplad, trots motsatt besked redan igår. När det var fixat så fungerade det, men den ena datorn ville inte vara med – tack o lov att vi upptäckte det medan vi höll på. Så han fixade ny nätverksnyckel och då måste vi göra det på den andra datorn också. Ibland skall man ha tur – för det var precis vad vi hade – även om det låter tvärtom …

Och ute sken solen och vi hade trettio grader idag igen …