Idag var det tyst, ja det blev faktiskt en tråkig dag på många sätt…

Syster Kicki lyste med sin frånvaro och de glada kommentarerna. Vi satt en stund på balkongen och lyssnade till tystnaden. Ja, tyst o tyst, måsarna gör sitt bästa för att se till att det inte blir tyst, men det är inte riktigt samma sak. Sedan var det dags att lämna tillbaka hyrbilen. Som vanligt, det börjar faktiskt bli så, så fanns personalen inte på plats och vi fick parkera på gatan och lämna nycklarna till personalen på bensinmacken. När maken ringde några timmar senare så beklagade man att man inte hunnit dit. Man nämnde ett klockslag då man varit där, men då var vi fortfarande kvar, så det stämde inte. Och vi passerade ytterligare en halvtimme senare och fortfarande ingen på kontoret och bilen stod fortfarande på gatan.

Vi gick hem, och skulle göra någon slags veckostädning, men det var trögt. Maken bestämde att han ville kolla sina papper och alla kvitton på utlägg. Vi kopplade upp oss mot kreditkorts sajten och konstaterade att vi blivit ”skimmade” eller vad det heter. Man har, så långt vi kunnat se, tagit ut 10.000 kr från vårt konto. Det kan vara mer. Eftersom det är lördag så kommer man till en jour och de kan inte mer än spärra kortet. De kunde inte se om det var mer.

Då kom vi av oss helt, alla tankar o alla funderingar. Bläddrandet genom alla kvitton… allt meningslöst. Vi vet inte, men vi misstänker. Nu får vi vänta till måndag innan man kan se var pengarna är uttagna. Allt är uttaget samma dag. Sedan får vi vänta ytterligare veckor innan vi får besked om vi får tillbaka dem eller ej. Det är ju inte helt ovanligt i dessa dagar att det sker så här, men vi har ”haft tur” hittills. Och vi har varit så dumma att vi trott att vi bara har använt kortet på ”säkra” ställen… Eftersom vi råkade ut för en incident för några år sedan, så har vi ändrat beteende, men nu finns de (bedragarna) även på etablerade restauranger/butiker.

För att skingra tankarna så gick vi ut och åt lunch, betalade kontant… Maten var god och vi glömde lite grann. Vi köpte jätteprästkragar, så vackra… Sedan var vi till Internetcafeet och pratade med syster Kicki och sonen. Vi tittade också på en filmsnutt när barnbarnet Jenny matar sin lillebror, det gjorde gott och vi fick oss några glada skratt. Kvällen har ägnats åt att titta på Göta Kanal… Tack Kicki för att du lämnade några filmer. Vi har inte blivit riktigt glada än, men det börjar bli hanterbart…

Inte riktigt som på Boschendal, men gott iallafall…

Just nu, när jag skriver detta, så sitter syster Kicki på flygplatsen. Hon skall strax gå ombord, för planet skall lyfta om 55 minuter. Här blev jättetyst, tråkigt för oss, men kanske grannarna, med sina sovrum i anslutning till vår balkong, känner en viss tillfredsställse… Maken tyckte det var så tråkigt för han gick och lade sej, så här sitter jag nu själv.

Dagen började med att vi hämtade den hyrbil vi beställt. Sedan åkte vi till Constansia. Vi gjorde en vinprovning på Groot Constansia, dvs inte jag – jag var chaufför – igen. Maken o syster blev dock på ett strålande humör, även om de tyckte att servicen var lite undermålig, men vinerna var superba. Humöret blev inte sämre då vi fortsatte till The Cellars, vår absoluta favoritrestaurang. Den inte bara ligger otroligt vackert, trädgården är som en sagoträdgård och servicen är den bästa tänkbara. Sedan kommer vi till maten… vi har aldrig gått besvikna därifrån, inte idag heller. Vi åt de mest fantastiska förrätter och anka till varmrätt och sedan blev det deras egen sorbet… Vi avslutar alltid med en promenad i den vackra trädgården, det gjorde vi idag också.

När vi kom hem så blev det en sista Bloody Mary på balkongen, och sedan var det dags för syster Kicki att packa. Det är trixit, som alltid, att få med allt (alla nya inköp) och att hålla sej inom vikten. Hon hade dessutom köpt två afrikanska ljusstakar, som inte gick ner i resväskan. Till dem köpte vi helt enkelt en hundsele, som vi kunde linda runt och det fanns också ett handtag att bära i.

De varma kläderna kom på, inkl strumpor. Sedan bar det av mot flygplatsen – där var det kaos. Inga parkeringsplatser, rena lämmeltåget med bilar som skulle parkera. Jag släppte av maken o syster, sedan deltog jag i jakten och lyckades få den sista platsen – bredvid utgången. Det var mycket långt att gå tillbaka till avgångshallen, men jag blev iallafall av med bilen. Under tiden hade syster tullat sina taxfree varor, och checkat in. Man hade tydligen inga synpunkter på att väskan vägde lite för mycket, att hennes ljusstakar var skrymmande – hon skulle helt enkelt lämna dem till personalen ombord, sa man. Vi gick och satte oss för en fika tillsammans och då fick vi förklaringen till varför det varit kaos på parkeringen. Det var kaos i ankomsthallen också – man väntade på flyget från Mecca… Det vimlade av vita o svarta ”spöken”, vita mössor och schaletter. Det var ett sorl utan like och massor med barn som sprang omkring och lekte. Sedan landade planet och man jublade och vinkade och när passagerarna började komma ut så skulle alla fram och hälsa. Vakten hade fullt sjå att hålla tillbaka… Vi lämnade syster Kicki och hade sedan fullt sjå med att komma fram till betalningsautomaten och att hitta bilen. Men det lyckades och nu sitter jag här i ”tystnaden”. Helt tyst är det inte för måsarna har tagit över …

Mums…

Ahhh…. vilka bollar, är det verkligen Hortensia… ?

Är det inte vackert, här har vi faktiskt bott en natt, kommer du ihåg, Johanna?

Så var det dags för packning, och en sista Bloody Mary på balkongen…

Resklädd för svalare breddgrader…

Detta är sista bilden på syster Kicki i Kapstaden januari 2007. Och!!! sista bilden på syster Kicki som röker… Lycka till!!

.

Här snurrar tillvaron både bildligt och bokstavligt…. Det är full fart för att vi skall hinna med allt.

Idag hade vi planerat att gå till poolen, men det var dimma. Vi gjorde gubbröra och bestämde oss för att gå dit iallafall. Där var det full fart, alla hade tänkt samma sak, om de hade gubbröra vet jag inte, men chips hade de iallafall. Nästan alla mumsar på chips och bär omkring på chipspåsar, och när de är tomma så ligger de på marken. Mellan chipsätandet så sparkas det boll och vare sej man vill eller inte så får man delta i spelet…

Maken simmade några längder, syster Kicki o jag försökte läsa lite, sedan mumsade vi i oss vår gubbröra, drack vår insmugglade öl och vin. Drack kaffe och åt mango och köpte glass. Sedan gick vi hem…

Vi var inte hemma många minuter, syster Kicki skulle ut och shoppa det sista före hemresan. Det blev en hel, vi får se när hon skall packa hur det går. Maken köpte sej ett par shorts.

Kvällen tillbringade vi på restaurang Ritz. Vi skulle se solnedgången. Restaurangen snurrar hela tiden, och vi hann runt två gånger under kvällen. Utsikten är fantastisk men det blev inte mycket till solnedgång. Den försvann ner i moln och lika bra var det, för då hade vi snurrat iväg. Det blev mycket sent, men så blir det när man har trevligt…

Utsikt mot vår stadsdel… man kan faktiskt se vårt hus..

Dry Martini hade de också – skål!!

Nästa varv…..

Värmen håller i sej. Vi hade tänkt ta frukosten med till poolen idag, men det var för mycket rött skinn som behövde svalna lite. Vi åkte till Waterfront för shopping istället.

Maken anslöt på eftermiddagen för lunch på en av favoritkrogarna. En italiensk restaurang där det är samma personal sedan många år. Syster Kicki och jag var där för tre år sedan och då skojade vi mycket med en av servitörerna. Idag kom han fram och hälsade på henne, han kom ihåg henne. Det säger kanske lite om vilket intryck min syster gör på folk, ja servitörer i alla fall… 😉

Det var väldigt varmt idag, och vi hade tänkt att ta kabeln upp på Table Mountain och uppleva solnedgången, men vi dröjde lite för länge i butikerna. Därför bestämde vi att gå ner till stranden och se solnedgången där istället, men vi var för trötta i värmen, så det slutade med att vi satt på balkongen. Vi kände oss dästa av all god mat och den goa värmen.

Kvällen avslutades med att vi tittade på en svensk film. Yrrol – vi trodde att vi hade sett den, men det hade vi inte så det blev en del glada skratt. Man kan och får visst driva med allt…

Kicki framför datorn…

Ahh, f.d. ostron…

Kicki med servitören…

Levande docka…

Vi hade bestämt att vi skulle äta frukosten vid poolen idag. Det var alldeles rätt dag, solen flödade och inte ett moln på himlen. Men det var så ljuvligt på balkongen, så vi blev sittande en stund iallafall, och bestämde att vi skulle köpa kaffe och färdiga mackor på vägen ner.

När vi kom ner så lade parasollet av, dvs den nedre delen av skaftet, eller vad det heter, så vi fick ett pygméparasoll, men syster Kicki ville pressa i solen och maken satte sej i skuggan av en palm, så det gick bra när bara jag sökte skuggan under parasollet. Våra solstolar är så låga, så det var inga problem. Maken badade, syster Kicki doppade sej och jag doppade fötterna, för kallt i min smak, det var bara 26 grader. Och eftersom jag solade under parasollet så var jag inte så varm heller. Trots att jag lyste i blått, så har det nu förvandlats till rött – solen tog med andra ord även under parasollet och även med solskyddsfaktor 30…

Vi åt våra mackor och drack vårt kaffe, och vid två-tiden kände vi att det var dags för lunch. Det började också bli mycket folk, och alla skulle spela boll i någon form. Det kom en Egyptisk gås och landade, men den gav sej av genast då den nästan fick en boll i huvudet, så vi gav oss också av. Vi slank in på New York Bagels. Där får man ett plastkort i entrén och sedan går man runt o pekar på vad man vill ha, de lassar på och drar kortet och vid utgången drar de kortet igen och man får betala. Det såg ut som om vi skulle flytta in med våra solstolar, parasoll, kylväska och ryggsäckar. Maken o Syster Kicki åt Grekisk sallad, men jag åt köttbullar med spenat o blomkål, jätteköttbullar och jättegott…

Eftermiddagen ägnades åt shopping här i Sea Point, det hänger nu några nya plagg i garderoben. Middagen har intagits på balkongen – fisksoppa – och nu ligger maken och syster Kicki på söta örat o sover, bara jag och måsarna som är vakna. De, måsarna, håller igång på grannens tak, trots att det är alldeles mörkt, jag försöker hålla mej vaken för att ladda upp detta, så att jag också kommer i säng…

Dagarna rusar fram här i Kapstaden. Börjar nästan tro att dagarna är kortare här, trots att solen inte går ner föränn vid 8-tiden. Men varför inte, solen går ju åt fel håll och står i norr, vattnet i badkaret snurrar också åt fel håll när det rinner ut, eller…?

Idag har vi försökt få tiden att räcka till att städa ut julgranen, dammsuga, lämna in tvätten och syster Kicki hade tid hos frissan, under tiden hade jag lite handtvätt. Sedan skulle vi dra in till stan o marknaden, och vi skulle också äta lunch. Vi hann nästan allt det där, alla rum blev inte klara och julprylarna är inte packade, men granen ligger i sin låda.

Vi lämnade dammsugaren framme och drog iväg till stan i alla fall, vi fick ta en av de små shuttlebussarna. Man visslar och tutar, allt för att fylla bussen till bristningsgränsen. Vilket man också lyckades med. Det går dock ganska fort, ja även hastigheten är hög, men de ordinarie bussarna vet man ju aldrig när de kommer. De är å andra sidan tomma istället…

Vi satte oss på en libanesisk restaurang som ligger ovanför marknaden. Lunchen tog väldig tid, alla sprang om varandra och vi fick vänta länge på maten, under tiden kunde vi titta på marknaden och alla andra som handlade. När vi äntligen kom ner började de packa ihop. Man skulle ju kunna tro att då har man ett drömläge vad det gäller att pruta, men de verkade inte allt för intresserade… Vi köpte iallafall några tygstycken och kuddöverdrag, och vi kände oss nöjda med det pris vi lyckades pruta ner till, de var nog också väldigt nöjda … 😉

När vi skulle åka hem så kom den vanliga bussen och då blev maken så glad, han har svårt att bunta ihop sej i minibussarna. Dammsugaren stod kvar när vi kom hem och nu har maken förbarmat sej, syster Kicki sitter nu och knypplar med julgransbelysningen….

Bak i bussen…..

Utsikt från den stora bussen….