Till en början var jag så glad att vakna här ute på ön. Men eftersom timmarna gick, medan vi drack vårt morgonte, så insåg jag hur mycket vi försummat att göra de senaste åren… Jag bestämde att jag skulle koppla av med mitt te i ett visst antal timmar och sedan skulle jag ta tag i gräsmattan som såg ut som en åker med fjolårshö… Det finns massor med andra ”trevliga” projekt”, men jag har bestämt mej för att ”Det får var någon måtta med hur roligt man kan ha…”
Jag hann nästan klart… Men, … Eftersom grannen kom och hade massor med intressanta nyheter att berätta så hann jag inte färdigt – så skönt att ha någon att skylla på…. Han, grannen, hade i alla fall den goda smaken att berömma mej med att det var stor skillnad. Vi har bjudit hit honom på fika imorgon…
När eftermiddagen kom och det var dags att gå in och fixa inför kvällen, så var både maken och jag, ganska ”spattiga” – dvs musklerna bär sej inte åt som man förväntar sej att de skall göra… Kul, om man har humor och det inte spelar någon roll. Inte kul om man tror att man gör något och det händer något helt annat… – dessutom utan att man förstår vad…
Dagen har i alla fall varit precis vad vi vill uppleva här på ön… En skön morgon ute under körsbärsträdet, med vårt te, kikare och någon tidning, som vi inte hinner läsa, det händer alldels för mycket… Kikaren är viktig – vi tittar på allt. Men vi föredrar fågellivet, vi har sett massor från små stjärtmesar till havsörnar.
Lite överblivet gräs…
Maken kopplar av efter en ”jobbig” dag….
