Morgon, sol, på balkongen…. kom på att jag ju inte har solat mej, trots att vi suttit där varje dag… Nu åker vi hem om en vecka och jag är alldeles blek på mage och lår. Så i morse skulle det bli av, bikinin åkte på och jag försökte en liten stund. Det resulterade i att jag var helt slut, för varmt och blev magen svidande röd – ja, en av de utstånde delarna. ”En mormor”, som barnbarnet kallar det… Parasollet åkte upp och jag satte mej i skuggan igen. Där blev jag sittande med min spännande bok, tills maken kom och påpekade att jag skulle vara hos läkaren om tio minuter.

Hade totalt glömt det, kanske det berodde på att jag tänkt ge återbud, men bestämde mej för att gå i alla fall. Det var han, den ”trollkarls” liknande som skulle besökas. Fick på mej kläder och pinnade på i mina nya, stora, fula skor. De var jättebra att gå fort i. Jag blev bara 5 minuter för sen, det gjorde inget, för han verkade upptagen. Det visade sej att han antagligen åt sin lunch – det satt lite rester kvar i skägget…

Han ställde sina frågor o jag svarade och sedan blev det på mage på britsen igen. Jag räknade nålarna – det blev 20 st idag. Konstigt det där att det inte känns när han sticker in dem, känns bara att han grejar med något. Sedan får jag ligga där och meningen är att jag skall koppla av. Det går också väldigt bra i ca 20 minuter, men sedan börjar det bli långtråkigt, obekvämt och allmänt irriterande. Idag kände jag också en viss ”aktivitet” i ena benet, som inte var helt angenäm…

Medan jag låg där och väntade på att det skulle vara klart, så hör jag snarkningar… Trodde först att jag hört fel, men nej, doktorn snarkade i rummet intill… 😉 Jag visste inte vad jag skulle göra, ligga kvar eller ropa till honom. Det började bli rejält obekvämt. Men han snarkade och jag försökte koppla av en stund till. Efter ett tag så vaknade han tack o lov. Han kom in o tog bort nålarna och jag klev upp, men det kändes fortfarande mycket konstigt i benet – kunde nästan inte lyfta det för att få på mej shortsen. Då såg jag att en nål fortfarande satt kvar i benet. Han måste ha varit mycket nyvaken…

Sedan tittade han på mej med sin snälla ögon, han har faktiskt väldigt snälla ögon ovanför sitt långa skägg, och frågade om jag mådde bra. Han önskade mej också allt gott innan vi skildes åt. Vi får se om jag ser honom igen någon gång. Men han har fixat min rygg – för den här gången.

Solen sken imorse igen och glada i hågen drog vi ut på balkongen med vårt te. Det var ok så länge det var sol, men några moln dök upp och då var det kylig svensk sommar. Morgonrocken, den varma, knäpptes igen och upp, allt efter hur molntussarna behagade lägga sej i vägen för solen. Vindarna var rejält kyliga. Maken, satt som i vanliga fall sitter i shorts med bar överkropp, valde att sitta i bara kalsingarna – en ny trend?

Jag hade möte med tandläkaren idag, inget jag såg fram emot – trots att han är trevlig, duktig och tar väldigt lite betalt. Jag har problem med några tandhalsar – har tydligen bortstat alldeles för ihärdigt, man vill ju inte ha problem med tänderna när man blir äldre… 😉 Detta har resulterat i att det ilar i tänderna – otrevligt. Har haft problemet i några år och har sökt i Sverige, där man röntgade och talade om för mej ”För att vara över 50, så har du fina tänder…” Så fick jag betala 800 kr i kassan och gå hem, samma upprepades året efter…

Nu har jag varit hos min sydafrikanske unge tandläkare två gånger, fått hela munnen röntgad (igen) och uppvisad på en liten bildskärm som sitter ovanför sköljkoppen… Där fick jag i detalj se hur jag ser ut inuti – inte vackert kan jag lova – det är tur att det inte syns utanpå… 😉 Jag fick också se ett litet bildspel om mitt problem. Och när det var dags för behandling, så valde jag bedövning. Jag har tidigare i mitt liv alltid valt bort bedövning pga tandläkarnas stora sprutor, som gjorde mer ont än behandlingen.

I dag passade jag på att fråga varför deras sprutor är så stora – de är faktiskt gigantiska, jämfört med de små engångssprutor som används av sjukvården. Han förklarade då att dels så måste de ha ett kraftigt fäste – för att kunna vara stadiga på handen, men att de också ser om de sticker i en ven. Då får de upp blod i sprutan, de kan inte spruta in bedövningsmedlet i en ven eftersom medlet innehåller adrenalin.

Innan behanlingen började så satte de på mej tuffa, gultonade glasögon… Han grejade o fixade, jag kände ingenting, och trots glasögonen så blundade jag hela tiden. Men han har nu tagit hand om mitt bekymmer och jag känner mej nöjd, och till en bråkdel av vad det skulle ha kostat hemma.

Eftersom det är ”kyliga” kvällar så tillbringas de inomhus framför TV:n, men deras program är urusla – tack o lov så har vi lite eget att titta på – via stereoanläggningen. Jag vet inte hur det fungerar – men vi kopplar en liten sladd till TV:n från stereon, laddar med en DVD och sedan kan vi se filmen, fast ljudet kommer via stereon…

Trots att vi nu varit lediga i flera månader, så är det något visst med söndagar… Det var svalt imorse, ja, inte för maken. Han var klädd i kortbyxor, som vanligt. Han var dessutom bar på överkroppen. Själv satt jag med mina långa mjukisbyxor, den varma morgonrocken och varm väst, i denna klädsel så var det ok så länge solen hade tendenser till att visa sej. När den, solen, sedan bestämde sej för att gå i moln, så gick jag in. Inte maken – han satt kvar och njöt…?

Efter frukost tog vi bussen till Waterfront, jag skulle byta mina stora skor, mot större… Vi skulle också köpa babypresent till Yvonne. Det var full fart där, som vanligt. Det börjar nästan bli för stort och för mycket turister… 😉 Idag så var där två lyxkryssare, medan vi åt lunch så gav den ena sej iväg. Jag bytte mina skor, vi fick tag i present, vi hann dricka dubbla capuccino och handla lite ost till i kväll. Sedan tog vi bussen hem.

Jag hade bestämt att jag skulle ta ett bad, det har jag bestämt hela veckan att jag skulle göra, nu blev det av. Jag stod ut i ca 20 minuter, sedan trodde jag att jag skulle tuppa av innan håret var tvättat, fötterna borstade och jag tog mej ur karet… Vet inte varför jag har denna längtan efter ett varmt, mysigt bad, där jag skall ligga o koppla av med en bok… Så där ligger jag med boken i en hand – försöker att hålla den torr, och att läsa, medan glasögonen immar igen. Detta medan jag försöker vinkla kroppen så att den skall komma under vattnet… Det går bara inte… antingen är axlarna ovanför eller knäna, och de delar som är ovanför vattnet blir ”iskalla”.

Fast, efteråt känns det väldigt mysigt när jag sitter där insvept i handdukar, jag slösar med dem… Känns jättemysigt och då har jag glömt allt det jobbiga och längtar efter nästa bad… Kvällen avslutades dessutom med en av favoritfilmerna på dvd…

Vågorna var stora idag….

Jag älskar den har vyn…

Det ena kryssningsfartyget är ju lätt att se, men det andra…

Idag har vi upplevt regn… Det var faktiskt trevligt, som omväxling. temperaturen sjönk så pass att jag satt inne i morse, även om maken satt ute med kortärmad skjorta och shorts. Faktiskt var att solen glimmade till ibland. Men jag tog tillfället i akt att få lata mej inomhus… Kändes inte fel. Dessutom börjar det bli dags att vänja sej.

Jag måste erkänna att jag njöt för fullt av att sitta inne och inte behöva fundera på någonting som skulle ske utomhus, och jag slapp maken tjat om att vi ”måste göra något…” 😉 Han tog en promenad på eftermiddagen, men jag fortsatte att borra mej ner i fåtöljen. Fast, även jag tog mej utomhus en stund, jag travade ner till Internetcaféet för att kolla lite tidningar o uppdatera datorn. Hade också tänkt kolla vissa hemsidor, men kom av mej då jag inte blev insläppt på nätet.

En tjänsteman kom och fladdrade med fingrarna över tangentbordet och var o pillade både här o där. Jag blev nervös och frågade vad han höll på med och ville förvissa mej om att han inte ändrade några inställningar… Jag kunde vara lugn sa han… Men något gjorde att jag inte kom åt deras nätverk. Han till o med tog bort mitt pussel…! Men det hjälpte inte… så han gav upp och jag gav upp då han tog bort mitt pussel… Så jag tänkte att nu kan jag ju lika bra starta om datorn, vilket jag gjorde och då fungerade det, men då hade vi hållit på så länge, så jag kom inte längre ihåg vad jag skulle göra… Satt en stund och tittade på vinterbilder från Stockholmstrafikens bilder. Längtar väl inte hem precis när jag ser dem, inte för att det är fel med vinter… Men jag måste hitta vinterkläder och vinterskor i röran hemma och jag vet inte ens var jag skall börja leta…

Här har jag provgått mina nya, stora skor. Det ena paret är helt perfekt, men det andra är inte så bra… tyvärr. Skall byta – de känns som om de är för korta… 😉 Trots att de är så stora…

Ute pågår månförmörkelse just nu. Vi trodde att vi skulle missa det, eftersom det varit totalmulet hela dagen, vilket är ovanligt. Men nu är det klart väder igen och jag har tittat – fullmånen såg för tio minuter sedan ut som om den var ny. Jag har försökt ta bilder på det hela, vi får se hur det blir.

Ja, underbart är kort… nu är det molnigt igen… och nu är månen så svag – så jag vet inte om det är tjocka moln eller inte. Jag ser ingen måne i vilket fall… Och nu har det dessutom börjat regna – snopet, när vi dessutom skulle se den från första parkett… Men om jag får några bilder innan jag går till sängs, så lägger jag in dem i morgon bitti. Nu är det sängen som gäller…

Ser ju inte så märkvärdigt ut… Men den är nästan full, imorgon.

Idag var det bestämt att vi skulle ta oss iväg till tygaffären. Jag skulle köpa tyg till solskyddsgardiner i vardagsrummet, och tyg till fåtöljen hemma i Årsta, som är i skriande behov av att kläs om. Vi gav oss iväg vid lunchtid, hade planerat att äta lunch på en kubansk restaurang som ligger i närheten av tygaffären.

Eftersom jag har så mycket motion att ta igen, så föreslog jag att vi skulle promenera, i alla fall en bit. Maken, som älskar att promenera blev glad och glada i hågen gick vi ner mot strandpromenaden. Då kommer bussen som går till Waterfont, vi hoppar spontant på – man måste passa på då den kommer… 😉 man vet aldrig när den går… Vår tanke var att åka med den en bit och sedan hoppa av och gå till vår restaurang o tygaffär. Men, man är väl inte sämre än att man kan ändra sej…

Vi bestämde oss för att äta lunch på vår italienska restaurang i Waterfront istället, sedan skulle vi gå upp till tygaffären. Nu blev det ingen tygaffär… vi hade oturen att få den långsammaste servitrisen… så när lunchen var över, så bestämde jag mej för att göra det skoinköp, som varit planerat sedan flera veckor. Maken placerades på en bar, med ett glas rött vin.

Jag provade skor, efter en halvtimme ringde maken o undrade vart jag tagit vägen… Jag förklarade att detta tog tid. Jag fortsatte att prova skor, det var många människor som provade och det var rörigt… Skorna såldes i en liten kiosk – och de, skorna, är jättefula, vilket föranleder glada skratt och kommentarer. Jag har aldrig provat skor där jag har pratat så mycket med andra kunder och skrattat så mycket… Efter ytterligare en halvtimme ringde maken igen… nu var han orolig… Då var jag precis klar, hade köpt mina två par – de fulaste skor jag någonsin köpt, men…

Nu sitter jag här på balkongen igen och skriver detta. Man har lovat kallt väder, men nu är det 21 grader, så jag passar på att njuta. Men i morgon har man lovat 14 grader o regn. Normalt skulle det inte spela någon roll, men imorgon kväll är det fullmåne och det skall också bli total månförmörkelse. Hade sett fram emot det och vi har månen rakt ovanför balkongen. Dessa månader som vi varit här, har vi inte haft många kvällar med mulet vädet, så visst är det väl typiskt om det blir imorgon kväll…

Medan jag suttit här och redigerat bilderna så har dimman börjat att rulla in. Jag märkte det på att en mistlur började låta, men nu börjar husen en bit bort odh Signal Hill att försvinna, jag har också flyttat inomhus…

En turist…

En blyg staty…

…….!!!!!! De skall nog få plats…

Första mars…! Vart tog februari vägen, och varför slutar den månaden alltid så tvärt… Man borde ju vara van vid det här laget, men nej…

Det har inte hänt så mycket idag, så egentligen skulle jag inte behöva skriva ner något…

Det som har hänt, är att jag och maken har köpt jeans. Eftersom allt är mer prisvärt här, så hade vi bestämt att vi skulle köpa med oss jeans hem. Vi gick in i butiken i samma kvarter, de hade massor med jeans. Vi hittade vår storlek och provade. Vi gick ut med fem par. Två par till maken för 170 kr och 3 par till mej för 209 kr, de var dessutom i strech, som man uppskattar i min ålder… Tror inte att det var tantjeans, för jag höjde medelåldern i butiken rejält. Samma med maken… ;-), personalen var i alla fall mycket vänlig mot oss…

Hemma igen, så har vi studerat måsarna. Det är svårt att undvika, men kikaren gör det hela lite roligare. Vi har nu konstaterat att ytterligare två par fått ungar. Kommer faktiskt inte håg om jag skrev om den unge som kläcktes för några dagar sedan, den finns inte kvar där vi såg den, bara att hoppas att den fortfarande lever Trots att det är mörkt, är det världens liv på dem, aldrig tyst en minut… Men vi har följt de fyra ungar som kläcktes i morse. Vi undrade om de skulle bli stekta innan dagen var slut… Två av ungarna hade skugga på förmiddagen, inga problem – men eftermiddagen… en av föräldrarna stod, flämtande och skuggade de två i flera timmar. De levde fortfarande innan solen gick ner.

Det andra två ungarna hade sol hela förmiddagen och vi såg sedan inte till dem i eftermiddags – vi var övertygade om att de hade dött – av värmeslag -, det kanske den ena också har gjort, men en levde i alla fall och kom fram när de fick skugga för solen… Egentligen, om man skall vara självisk, så vill vi inte ha några måsar alls här, det är världens liv nu och det kommer att pågå hela natten. Men när man ser dessa små dunbollar så hoppas man ju på det bästa…. Underligt det där… Så vi ser med spänning fram emot morgonen – kommer de att överleva natten…. De lär ju knappast få sova…. Knappast vi heller…