Växlande…

Det blev ytterligare en lugn dag, men idag var det vackert väder igen, fast kallt. Vi kunde ialla fall sitta ute en liten stund och fika.Ja, maken hade kortbyxor och bar överkropp… men jag hade fliesjacka och joggingbrallor – som vanligt.

Jag hade bestämt att åka in till stan idag, så på eftermiddagen körde maken mej över sjön. Då hade det blivit ordentligt kyligt, till o med han tog på sej fliesjacka… Men jag blev så kall, och det satt i långt efter att jag kommit hem. En varm dusch och varmt te med honung gjorde så att värmen kom tillbaka i kroppen.

Här i stan hade träden slagit ut och det var grönt i den där härliga späda grönskan som det alltid startar med. Jag hade bestämt att krypa i säng med en bok, men det blev långfilm på TV istället, riktigt spännande, så jag blev sittande kvar.

Konstigt väder vi har, det växlar mellan frost och 20 grader.

img_8841.jpg

Maken vänder åter mot ön…

img_8842.jpg

Vilken överraskning, redan grönt…

img_8843.jpg

… mycket för tidigt.

Händelselöst…

Det har varit en avslagen dag idag. De lovade regn i natt, men av det såg vi inget. Maken hade skurat ur vattentunnorna och ställt upp, men de var tomma i morse. Det är torrt i markerna och regn skulle inte ha skadat, det har varit mulet i stort sett hela dagen.

Maken passade på att åka till fastlandet och inhandla lite som saknades, själv satt jag kvar här och hostade o snorade. Ja, jag kände mej bedrövlig… maken köpte med hostmedicin och halstabletter, och i kväll känns det lite bättre, men det kan inte bli några större rörelser, då sätter hostan in igen. Det var så länge sedan jag var så här förkyld, så jag känner mej jätteynklig… Har också haft svårt att hålla värmen – i händerna… Maken går omkring med kortärmat, jag sitter med träningsbrallor, fliesjacka, halsduk och skinntofflor. Nu i kväll så är jag normalvarm igen.

Det har inte blivit några bilder tagna, jag har tittat på TV hela dagen. Förhör av Carl Bildt, Planet Earth, svensk långfilm med Tor Modén – säkert 20 år sedan sist… ;-), deckare, debatt om tiggare och annat med mera. Dessemellan har jag tittat på hackspettarna och stjärmesarna som uppskattar resterna av de talgbollar vi hängt ut. Skatorna visade sitt intresse, men eftersom de inte hör hemma här på ön, och de hackar sönder bollarna på nolltid, så visade jag upp mej i fönstret och då drog de iväg… Vi väljer vilka som får komma till vårt ”bord”… 😉

Vårligt och förkylt …

Det belv en tråkig natt, jag har inte sovit speciellt mycket. Förkylningen bestämde sej för att också utveckla hosta. Den bestämde sej för att börja vid 4-tiden nånting. Den håller i sej än. Jag avskyr hosta, snuva o allt annat som är jobbigt med förkylning – men hosta – kan det bli värre…?!!  Som tur var hade jag redan med min snoriga näsa lagt mej i gästrummet, så nu slapp maken lyssna på hostan också.

Han, maken, var däremot morgonpigg imorse. Han gillar att titta på fåglar och imorse bar det av vid 6-tiden till en liten obebodd ö, Storholmen. Dit brukar han ro varje vår för att lyssna o spana in de fåglar som kommit. Så imorse bar det iväg, ovanligt tidigt på året. Sångarna hade inte kommit, så han kommer nog att göra om utflykten lite senare, någon gång i maj.

När han kom tillbaka var det dags för mej att vakna och vi satt i solen och bara njöt. Efter frukost försökte jag flytta på en hylla för att möblera med nya TV:n och slänga ut den gamla datorn, men det blev inte så mycket gjort. Allt flyttades bort, så nu står allt på golvet och det är bara rörigt och jag började att hosta o hosta. Det fick lov att bli en långsam eftermiddag på altanen – där jag faktiskt somnade en stund. Det är mycket unikt, jag avskyr att sova på dagarna…

Pratade med sonen och dottern i telefonen. Dotterns resa hade utvecklats till rena mardrömsresan. Barnbarnet vägrade att sova o äta, det livsviktiga gosedjuret ligger antagligen kvar i vår bostad i stan. Vet inte hur mycket av sovvägrandet som berodde på det, men till slut var det bara skrik… Stackars lilla mamma o alla andra. En medpassagerare – en amerikansk tant – ingrep o lekte lite med barnbarnet, så mamma fick en liten paus. Nu gruvar hon sej för nästa resa…
img_8828.jpg

Nu väntar vi bara på att knopparna på körsbärsträdet skall slå ut…

img_8830.jpg

Granne Bengts björk har redan fått sina musöron, först av alla….

img_8835.jpg

En närstudio… det är nåt visst med de första björklöven…

img_8836.jpg

En fjärrstudio på samma björk tillägnad granne Bengt med uppmaning: Nu är det dags att komma tillbaka hem till Sverige, blott Sverige svenska björkar har…

Tomt…

Idag var ingen bra dag… Vaknade av klockan i morse, förkylningen hade hållit mej vaken större delen av natten och nu skulle jag upp för att köra dottern och barnbarnet till flygplatsen. Hur tråkigt kan en dag börja…? Vädret var dock underbart och tydligen satte vi århundradets värmerekord i Stockholm idag. Men det var inte roligare för det. Vi kom fram till Arlanda och efter en massa trassel – som vanligt – så var dotter o barnbarn incheckade. Det blev att ta adjö och köra tillbaka till stan.

Där plockades maken upp och vi åkte till stugan på ön. Jag har mest suttit i en solstol i skuggan och såsat, sovit och såsat igen med telefonerna bredvid mej. Väntade på att få höra att de kommit fram till Chicago. Jag har knaprat piller och försökt att läsa tidningar för att glömma förkylningen. Jag tycker inte om att vara förkyld, vem gör det förresten, men jag har varit bortskämd de senaste åren med att slippa.

Samtalet från Chicago kom, och resan hade gått så där… det viktigaste av allt blev tydligen kvarglömt i lägenheten… Spöket Laban, barnbarnets gosedjur som är det viktigaste när han skall sova – viktigare än nappen… Tur att jag inte visste… Så det hade inte blivit mycket sömn och nu befarade dottern att den återstående resan, 4,5 timme, skulle bli katastrof – för nu var barnbarnet och dottern, helt utmattade av sömnbrist.

Håller tummarna att barnbarnet somnar – om inte annat så av ren utmattning. Sedan får vi se om jag kan sova något inatt.
Försöker få in bilder, men det är så låångsamt, det går inte – det får vänta till imorgon, om det går bättre då…

img_8818.jpg

Jag hjälper mamma att stänga väskan…

img_8821.jpg

Här sitter jag i bilstolen, vi skall strax åka till Arlanda…

img_8822.jpg

Här är det snart adjö…

img_8826.jpg

Mormor, klappa händerna!  Alex verkar inte vara ledsen för att lämna mej…

Långpromenad…

Idag har det varit en rolig dag och en tråkig dag. Sista dagen med Alex, barnbarnet och dottern, tråkigt. Samtidigt var vi bjudna på en samlingspromenad med gamla o nya vänner. Det var Marita o Björn, som samlat ihop några av sina vänner och vi tog en promenad i hennes hemtrakter. Med var också hennes barndomsväninna. Det var roligt att höra om alla platser där det gjort saker genom åren. Vi tittade på hus, ja tomter där det nu läg nya tjusiga hus, men när de var små var det både utedass och betydligt mer lantligt. De hade till o med gått vilse. Vi talar om Tyresö/Trollbäcken, vilket var rena landet på den tiden.

Bland annat finns där ett litet, men högt berg, där de åkt kälke som barn. Nu var det inhägnat och det var ett lusthus byggt på toppen. Marita hade frågat innehavarinnan av huset, som hade hägnat in, om det var ok att hon tog med sina vänner och visade var hon hade åkt kälke som barn. Och damen hade inget emot det, så idag travade vi uppför alla trapporna – det var till o med värre än på vår tomt på Lagnö. Väl uppe så flämtade vi alla, men värden dukade upp med öl, vin, tilltugg och minipizzor… Allt så himla gott och vädret var toppen. Jackorna hade åkt av för länge sedan, det var rena sommarvärmen och vi bara njöt av mat, dryck o utsikt…

Sedan gick vi tillbaka hem till dem och där serverades drink i trädgården och senare middag. Det var dukat inomhus, men vi hade kunnat sitta utomhus också. Jättegod mat och trevliga gäster. Kvällen blev alldeles för kort – kanske lika bra det för imorgon bitti… Då skall jag köra till Arlanda… där skall jag lämna av dotter och dotterson… 🙁

När vi kom hem ikväll ville barnbarnet inte sova, dottern var stressad, hon skulle ju packa. Men mormor var lite glad, nu fick jag ju vara tillsammans med honom en liten stund innan det var dags för sängen… Som tur är så skall de komma tillbaka i slutet på maj, och då kommer storasyster också med…  Längtar redan…

img_8809.jpg

Värden i full gång med att fylla på glas…

img_8810.jpg

…….

img_8813.jpg

Här odlade Maritas pappa potatis en gång i tiden…

Fredagen den 13:e …

Idag kom värmen tillbaka. Maken drog iväg till ön och jag drog med Alex in till stan. Vi skulle möta dottern och sedan åka till sonen och titta på hans (och hans kamraters) nya båt, Södertörn. Den låg vid Skeppsbron.

När vi kom ombord strålade alla som solar, de hade skrivit på köpekontraktet idag, så nu är de redare. Men båten var i oordning, de har jobbat på den sedan i januari. De har lagt om golv, lägger in nya mattor och det skall målas. Om en vecka skall de vara klara och igång. Det som var klart såg bra ut, och det är bara att önska dem Lycka till! En liten provtur skall nog maken och jag lägga in så snart som möjligt, det var länge sedan vi åkte med stor båt i skärgården – vår lilla jolle räknas liksom inte, även om vi kör den ofta.

Alex somnade i vagnen efter båtbesöket, så jag bestämde att jag skulle äta lunch ute. Vi hade passerat en restaurang med uteservering, och jag gick dit. Satte mej ner och konstaterade att jag var i Sverige, här är det självservering… jag gick in och frågade efter mat, men de hade bara dryck, så det blev en ramlösa, 25 kr… utan is, men med citron. Medan jag drack den så bestämde jag att jag skulle äta stekt strömming på Slussen, de har en kiosk där som säljer nystekt strömming – godast i Stockholm..?  När jag kom fram hade de stängt… Det fick bli kebab från ståndet bredvid istället, inte Stockholms godaste, det har vi vid Gullmarsplan, enligt någon tidning – och den är faktiskt god. Maken o jag brukar slinka in där och äta deras kebab i bröd när vi är lite lata och ändå är i närheten.

Efter uppäten kebab, bestämde jag mej för att ta mej hem via bussarna. Trodde att det skulle göra så att barnbarnet skulle kunna fortsätta sova, och dessutom åker jag gratis – inte att förakta nuförtiden. Nu hade jag otur att en pappa med två barn i tioårsåldern ställde sej precis bredvid. Den ene ramlade hela tiden in i vagnen och de pratade högt, så efter två hållplatser var barnbarnet vaken. Men han förblev liggande och alldeles tyst. Väl hemma så var han som ett solsken, trots att han var trött.

Nu sover han och jag håller tummarna att han förblir sovande, dottern är ute – igen –  😉 på middag med vänner. Själv har jag nu lyckats bli smittad av dotterns förkylning…
(Konstaterar just att det är fredagen den 13:e, tur jag inte visste …)

img_8805.jpg

Ja, vi har en del att göra …
img_8806.jpg

Stolt redarkapten i blåställ …

img_8808.jpg

Blir det bra så här?