Fädernas gärning…

Man talar om fädernas gärning… osv. Jag är helt övertygad om att jag sonar någon tidigare generations ”synder”… Eller är det förutbestämt att det jag vill göra, skall jag inte göra, utan jag skall ägna mej åt allt annat. Nu sitter jag här och skriver, borde egentligen ägna mej åt att fixa allt som skulle ha fixats under de senaste veckorna, eller kanske hellre – sova..

Jag har vetat i flera veckor att dottern med barnbarnen skall komma. Jag är så glad och hade så många planer för hur jag skulle fixa i ordning inför deras ankomst. Här sitter jag nu och har inte kommit i närheten av vad jag vill åstadkomma. Veckorna har ägnats åt en ovanligt envis och svår  förkylning. När jag blev frisk från den första, så drabbades jag av den andra.

Det blev bestämt att jag skulle tilllle tillbringa 1½ vecka i Hälsingland, för att röja bland mammas tillhörigheter, vilket vi nu gjort. Tillbaka här, så inser jag att jag hade behövt dessa drygt fem veckor för att komma i ordning här. På söndag kommer dottern o barnbarnen …

Det var beställt en pottstol för barnen, via internet. De ringde någon dag efter beställningen, ca tre veckor sedan, och ville förvissa sej om adressen. I dag ringde jag och undrade var sändningen var. Fick, efter diverse besvär att hitta rätt, veta att den hade returnerats pga av felaktig adress, man hade glömt att skriva ut vårt efternam. Posten vistte inte vilka Jan o Marie var på vår gata. Tack o lov så hade den inte skickats tillbaka till leverantören, utan den låg på en terminal i Stockholm, Östermalm, som tar hand om stora paket. Den vänliga, och ambitiösa, damen i andra änden av telefonlinan gjorde ett bra arbete. Hon gav sej inte och lyckades hitta paketet genom att fysiskt gå igenom hyllorna och titta efter ett stort fyrkantigt paket. Hon lyckades och vi fick lov att ge oss av in till stan. Måttligt roligt i på sena eftermiddagen i fredagstrafiken. Jag fick tag i paketet och vi satt i köerna i innerstan innan tog oss till Årsta. När vi sedan skulle hit ut var det inga problem längre, köerna var borta.

På vägen till båten från parkeringen så fick man se upp med att inte halka på mördarsniglar. Det är läskigt att se hur dessa ökar drastiskt för varje år. Vi har fått dem på tomten också, antagligen har vi planterat in dem. Det går ju inte att undvika att trampa på någon, och då följer antagligen äggen med. Jag gav mej ut med ficklampa o tång ikväll och fick tag i 7-8 stycken… bläh… Äckligt är det, men nödvändigt.

Larvrikt…

Klockan kvart i sju i morse så hittade jag mej själv sittande på mattan i rummet och jag lekte med lego.Det tog en stund innan jag förstod att jag faktiskt deltog, ja, jag satt faktiskt och byggde på en slags måntraktor eller liknande, med massor av pinaler och griparmar. Ritningen var från 70-talet och när den var färdig så visade barnbarnet noll intresse… Däremot var den enkla gaffeltruck, som jag byggt ihop på två minuter, av allra största intresse.

Jag vecklade ut mej själv och kunde förse mej med en mugg te, som intogs sittandes i en fåtölj. Barnbarnet pratade och frågade oavbrutet – men han krävde inga svar, så både han och jag trivdes. Han, på golvet, med de gamla legobitarna på och jag, i en fåtölj, med honom.

Sonen, barnbarnets far, kom för att hämta honom, men han hjälpte samtidigt maken att frakta över den vedklyv som vi köpt. Den vägde bly, men är värd sin vikt i guld. För två veckor sedan tog vi ner tio träd på tomten och de ligger där uppkapade i ”vedstora” längder. Eftersom det är en bergstomt, så är det inte bara att ta hand om det, man skall vara bergsget också. Maken, som nästan knäckt ryggen på allt bärande i uppförsbacke, för att klyva för hand, kan nu bara ställa upp denna klyv där ”stumparna” ligger och klyva dem. Sedan är det bara att stapla o låta dem torka och han kan bära upp pö om pö.

Barnbarnet Leo kom in och sa till mej: ”Farmor, nu är jag vuxen. Jag har lagt upp en hög och nu behöver jag en tändsticka så jag kan elda upp dem…” Och han hade faktiskt lagt upp nykluvna vedträn i en hög. Han hade frågat maken vad han skulle göra med de vedträn som ”kom ut” från vedklyven, och maken svarade att de skulle eldas upp…  😉

Vädret var underbart, lite blåsigt men varmt… Jag hann tvätta undan flera maskiner och få det torrt. Jag tömde också en av dammarna, det tog lite tid då det visade sej att den innehöll massor av dagsländelarver, jag försökte spara så många som möjligt, men om det hade varit mygglarver …

img_9376.jpg

Här Janne, en till som skall klyvas…

img_9377.jpg

Vilken skillnad mot att använda egna muskler…

img_9379.jpg

Jag kan själv…

img_9385.jpg

Hej då Farmor…

Lång natt…

Det dröjde en stund i morse innan jag kom underfund om var jag var. Var ganska trött och bestämde mej för att sova ett tag till, så i natt har jag sovit minst 8 timmar, vet inte när det inträffade sist. Det börjar bli dags att tänka på skönhetssömnen, snart är jag bortom allt hopp, kanske redan, men hoppet är det sista som, ja vad då, det finns där. Man behöver ju bara öppna en damtidning så ser man att det finns fortfarande en god chans att se betydligt yngre ut…

Vi packade upp och packade ner – igen. När skall detta eviga packande ta slut…? Sedan släpade vi ner till bilen, till båten och därefter fick maken ta alltsammans till ön, själv åkte jag till dagis och hämtade barnbarnet Leo. Han blev lika glad som jag när vi sågs. Han pratade oavbrutet … Han har blivit så stor och duktig, det går alldeles för fort. Och han kom ihåg hur det såg ut när vi började närma oss. Han påpekade också att det alltid var Jan som styrde båten…

När vi kom fram så skyndade han sej in i rummet och letade efter legobitarna, där satt han och lekte medan vi packade upp, igen … Men det blev lite vattenlek också, sedan stekte vi pannkakor ute på altanen. Leo och maken älskar pannkakor…

img_9351.jpg

Det finns häftiga stenar här, som måste slängas i vattnet…

img_9352.jpg

Jag har en egen väska med hjul…

img_9355.jpg

Nu skall vi snart åka, så kom nu Farmor…

img_9361.jpg

Farmor ville att jag skulle hjälpa henne att tömma dammen, men det var roligare att hälla tillbaka…

img_9369.jpg

Jag älskar pannkakor…

Urtråkigt…

Vi vaknade till ett strålande väder i morse. Så morgonteét intogs ute, liksom frukosten. Sedan var det dags att ta tag i det tråkiga – stänga stugan. Det är alltid mer än man tror, men vi halv fyratiden kom vi iväg. Då kom också det tråkiga vädret, precis lagom till att vi skulle sätta oss i bilen. Vi träffade kusin Olle o Ulla på vägen för att säga adjö. Dessutom var vi ganska trötta, ofräscha och lite stressade efter att ha stängt stugan. Det hade dessutom varit ganska slitigt veckan innan, även om inte vi stod på vedbacken. Så jag glömde helt bort att tacka dem för all hjälp, så här kommer ett Stort tack!! Det var guld värt det ni gjorde för oss.

Resan gick bra, inte mycket trafik, men det var en del arbeten efter vägen med nedsatt hastighet. Vi hann också precis förbi en brinnande bil på Uppsala vägen, brandkåren var på plats, men alla skulle ju stanna o titta, trots att de gjorde sitt bästa att vifta förbi, så där blev nog köer. Det kändes bra att komma hem igen till rinnande vatten, jag firade med ett fotbad medan jag tittade på en deckare på TV:n.

Nu ikväll skall jag försöka komma i säng någotsnånär i tid. Det har blivit 2.30 alltför många kvällar, då jag försökt att uppdatera denna sida.

Sista kvällen …

Det var lite varmare i morse, man lovade regn, men det blev inget av det. Maken och jag åkte till Delsbo och besökte morbror Åke med fru Göta. De var snälla och lånade ut sin dusch till oss… Tack för det!! Rena och fräscha så intog vi lunch tillsammans och sedan tittade vi på bilder. Som alltid krånglar tekniken, jag försökte slå mitt kloka huvud ihop med morbror Åkes, men vi blev inte så mycket klokare för det. Lite lyckades vi med, men inte allt – får vi ta nästa gång. Vi hade så trevligt att jag glömde att ta fram kameran, tyvärr. Det får också bli nästa gång.

Sedan åkte vi tillbaka mot stugan. Dellenbygden är otroligt vacker. Jag  var tvungen att stanna bilen flera gånger för att fotografera. Så nu har jag ytterligare bilder som skall väljas ut för att sparas eller slängas. Eftersom jag inte litar på kameran eller mej själv så tar jag någon bild till – för säkerhets skull. Svärsonen hjälpte mej till en extra hårddisk förra året, och det var tur. För min gamla dator har inte så många gigabytes, men det har den extra hårddisken. Måste komma ihåg att flytta över efter hand. Men det gör också att jag kan fortsätta att fota extra ”försäkerhets skull”-bilder…

Det blev milt väder i eftermiddags, och maken o jag satt ute o väntade på syster Kicki o Sven. De skulle ha med sej en spekulant på mormors bil. De blev sena och vi hann gå in innan de kom. Spekulanten tittade på bilen, inte så imponerande, men mormor var stolt över sin silvertejp, och han medgav att bilbesiktningen godkände den för den tog bort de vassa kanterna… Bilen startade omgående, men han skulle tänka på saken och höra av sej. Vi hade fått andra besked tidigare, men nu blir det skroten för bilen, samma pris.

Ja. det känns lite konstigt, det är sista kvällen här, och den har verkligen varit vacker. Den nygamla månen lyser mellan granarna och jag såg en fladdermus som fladdrade omkring, temperaturen var sådan att man inte frös. Syster Kicki o Sven bestämde sej hastigt för att åka hem i kväll, så nu sover vi själva här i natt. I morgon åker vi också, men först är det en del som skall tas om hand.

img_9338.jpg

Det här bordet brukar det vara ”slagsmål” om en solig dag…

img_9343.jpg

Orabäckens mynning…

Kluvet…

Det blev jättesent för mej i går kväll, jag det blev till o med morgon och det började ljusna innan jag lade huvudet på kudden. Dels hade vi trevligt med våra gäster, men sedan började jag ju med denna sida, och det tar tid. Jag skall skriva, välja bilder och förminska dem. När så allt är klart så skall telefonlinan kopplas in och när jag ringer upp, så börjar problemen… Igår fick jag så långsam uppkoppling att det inte gick att göra någonting. Jag började om och kopplade upp mej igen, ibland hjälper det, men inte igår. När kl var halv tre gav jag upp.

Imorse var det lite segt, men jag hade en jättedisk att ta hand om. Syster Kicki hade åkt till Hudiksvall för att rycka strömming. När disken var färdig och det var snyggt i köket igen, så kom solen och eftermiddagen har varit härligt varm. Vi kunde äta middag ute. All strömming skulle tas om hand, och det kunde göras utomhus, stor skillnad. Jag hade annat att göra och slapp. Sedan gjorde Kicki sotare och hon stekte filéer som hon lagt in i ättika. Det blev jättegott. Vi fick erbjudandet om att få lite strömming, men jag tackade nej. Det är roligt att fiska, men ett enormt arbete att ta reda på den, kletigt dessutom.

Igår inköptes en vedklyv, och idag har den använts flitigt, till o med ett fruntimmer, som man säger här uppe, kan hantera den. Sven, svåger in spe?, har tillbringat dagen på vedbacken med motorsåg och vedklyv. När strömmingen var färdig anslöt även Kicki, hon övertog sysslan vid klyven och såg ut att tycka att det var roligt. Vi kanske får införa kölappar…

img_9323.jpg

Dellen var upprörd i dag, stora vågor med vitgäss, syns de…?

img_9324.jpg

Strömmingsklet…

img_9329.jpg

Fruntimmersgöra…?

img_9333.jpg