Vi startade på morgonen för en natt i världens ände,Trosa. Vi skulle träffa våra vänner och de är de bästa på att organisera. Jag känner mej som en variant på Prinsessan på Ärten när jag kommer dit. Vår värdinna har förberett allt och det som inte är klart får man inte hjälpa till med … Sedan sitter vi där och spisar den mest delikata middag med förrätt. ”I all enkelhet”, enligt värdinnan. Bara så gott, enligt mig.

När vi kom till Trosa så skulle vi köpa blommor och vin. Vi blev mottagna av K-pist beväpnade poliser i varje gathörn. Lite läskigt var det allt, men nu tillhör jag dem som har förtroende för våra poliser, så jag och maken rätade på ryggarna att satte fart mot det ena målet, Systembolaget. Det gick alldeles utmärkt, vi handlade vad vi skulle. Men när det gällde att gå till blomsterbutiken så backade jag. Man skulle passera tre K-pist beväpnade poliser, och k-pisten hängde inte i ”vilo”-läge, så vi hoppade över det där med blommor…

Väl hos våra vänner så hade vi det trevligt, men polishelikoptern svävade hela tiden över oss och centum av Trosa, så vi satte oss helt enkelt på värdparets cyklar och cyklade dit för att få veta vad som pågick. Precis när vi kom till centrum, så blåste man av det hela. Vi fick veta att det var ett rånhot mot en av bankerna, och enligt tidningen idag så passade polisen på att visa upp ”sina muskler …” Kanske inte helt fel i dessa tider. Vi kände oss emellertid lugnade – vi visste ju inte om det sprang en massa bovar lösa. Jag till o med satte på ”rattlåset” i vår gamla Saab, den tillhör ju en av de stöldbegärliga modellerna, pga av att den är enkel att stjäla och motorstyrkan, och eftersom den är så gammal, så är det ingen som lägger märke till den … (Eller är det ett önsketänkande…)

Cykelgänget …

Grillgänget …

Klockan sex i morse blev jag väckt igen av en glad lite kille som tyckte att nu är det morgon. Jag försökte övertala honom att det var mitt i natten och han kröp ner en stund. En halvtimme senare ropade han igen och när klockan var strax före sju var det ingen idé längre att hålla honom kvar i sängen. Han placerades framför TV:n, tack! SVT för Barnkanalen. Jag kunde vakna till i lugn och ro.

Sedan var det dags för hemfärd till mamma. Precis som vi skulle gå ut, så brjade det regna. Vi tog oss över vattnet under skynken och bakom paraply. Det var en glad liten kille som träffade sin mamma igen. Själv fortsatte jag för lite shopping, ja, inte av det flashigare slaget. Jag kom hem med en kvast, en ny vattenmätare och en symaskin.

Nu tar jag ett uppehåll, skall åka till världens ände, Trosa, och tror inte att datorn får följa med. Vi hörs på söndag eller måndag.

Nääeh, nu måste jag jaga bort blåmesarna ur körsbärsträdet, igen …

……..

Här står vi i regnet …

Nu kommer jag ihåg hur det var för några veckor sedan, att inte sova på natten menar jag … Något händer när det är barn i huset, jag sover inte, och när jag sover är det på helspänn och minsta lilla ljud så är jag vaken. Inte bara ljuden från barnbarnet, även från maken , så ni kan ju förstå att det inte blev många timmars sömn för mej. Barnbarnet, som alltid tidigare sovit hela natten, vaknade flera gånger, det skulle drickas och naturligtvis efter ett tag kissas …

Klockan sex ropade han igen, jag famlade mej upp och mötte en strålande glad liten kille. ”Nu skall vi gå ner och fiska, Farmor…” Jag lyckades förmå honom att lägga sej igen, och han behövde inte kissa. När jag lagt mej och precis somnat, så behövde han kissa … Och eftersom solen sken, det kunde han se när han drog i gardinen, så ville han gå upp. Jag lyckades återigen få honom att lägga sej. Nästa gång han vaknade så sa jag bara till maken att nu var det hans tur, och när båda var uppe i morse, så fick jag en timmes sömn, och jag lovar – jag sov djuupt … Sedan kom barnbarnet in och undrade när jag skulle vakna – och det var verkligen på tiden …

Sedan har dagen varit väldigt trevlig. Vi har ätit körsbär, spottat kärnor och … vi har varit nere på bryggan och metat. Maken o barnbarnet grävde efter mask och började meta. Jag fixade fika och vi satt på bryggan och fikade när det blev napp. Det var barnbarnet som hörde något, och det var tur det – för annars hade vi nog mistat fiskespöet. Allt gick så fort, hade tänkt ta en bild, men fick kasta mej upp och ta tag i spöet och en sprattlande abborre. Den hamnade så småningom i hinken, och jag lyckades få loss den. Då började den sprattla, och barnbarnet blev alldeles ifrån sej. Så vi frågade om vi skulle släppa ner fisken i sjön igen, och det tyckte han. Så vi släppe i den lyckligt lottade abborren, som simmade iväg snabbt som blixten. Kvar stod vi med ett lyckligt och överväldigat barnbarn, för först nu blev det roligt att vi hade fått en fisk, en fisk som hette Abbore, men barnbarnet var lite fundersam och sa: ”Jag vet inte vad den heter i efternamn … 🙂

Vi skall meta, men först måste man sätta en mask på kroken …

Det verkar intressantare med vad som finns i korgen …

Mmm… det var glass …

Detta är Abborre, men vi vet inte efternamnet …

Jag lekte med flygplanet, men …

När jag vaknade i morse var jag lite yr i huvudet, ja, det började redan igår då jag gick till sängs. Hela rummet snurrade en stund. Eftersom det fanns kvar i morse så kunde jag sitta stilla och bara be om allting. Maken sprang och servade mej. Det varade nu inte så länge, vi skulle in till stan, men först skulle vi möta svärdottern och barnbarnet. Han skall vara med oss i två dagar. Det känns roligt. Det var visserligen livligt tidigare och vi har behövt våra lediga dagar, men det blev ju, som jag skrivit tidigare, också väldigt tyst och lungt. Idag blev det lite liv i igen.

Nu har vi återigen hela golvet med lego, barnbord o stol och potta o badbalja i badrummet. Mat på bestämda tider, även om han fick äta själv i kväll och makens och min middag försköts med ett par timmar, det blev nästan vickning av den. Men samma liv i luckan är det inte, det är ju bara en och han satt så tyst o lekte med lego ett tag, jag fick titta flera gånger om han var kvar … Vi satt i samma rum. Så jag spelade helt enkelt en barnskiva, det gillade han och sjöng med i de låtar han kände igen.  Sedan fick han syn på det lilla kastspö som vi köpt tidigare, och som dotterdottern var så förtjust i. Det var ingen skillnad på honom, han blev eld o lågor och släppte alla legobitar och sedan  var det fiske för hela slanten i en timme – minst. Han fiskade inne, han fiskade i dammen, han fiskade på berget och nere i ”skogen” hos maken, som drog grenar. Om det inte varit middagsdags och sedan sängdags, så hade han väl fiskat än.

Vi har nu en lång lista på vad vi skall göra imorgon, men framför allt så har jag lovat att vi skall fiska nere på bryggan, i det ”stora havet”, som barnbarnet säger. Då vill han ha krok, men vi får se …

Sniglarna? dem har jag glömt …

Jag plockar alltid med mej stenar på vägen som jag sedan slänger i vattnet. Farmor hann inte med o fototografera …

Nu är körsbären mogna, så goda …

Jag har lärt mej att spotta ut kärnorna, om man spottar på väggen så ser han hur högt man spottar …

Jag får verkligen  fisk här, en orange – varje gång …

Dagen har jag ägnat åt att koppla in min scanner och jag har äntligen kommit igång med att scanna in gamla bilder. Det går inte fort – tekniken är inte den snabbaste. Arbetsplatsen inte den mest optimala, på tok för liten, och arbetsställningen skulle nog inte passera ett skyddsombud. Måste nog fixa till lite om ryggen och armen skall klara av detta i längden. Men, äntligen … Jag hann scanna in några ”fotokartor” idag, och dela dem till kort som jag redigerat. Men det kommer att ta tid innan jag kommit igenom hela högen av album och alla kuvert med lösa bilder.

Dessemellan har jag gjort samma som i går. Jag har jagat bort fåglarna, meningslöst, men jag gör det ändå. Nu har björktrastarna (trostarna, som man säger i Hälsingland) kommit, då dröjer det inte många dagar förrän trädet är tomt på bär. Jag har ätit lite körsbär också, inte så många, de flesta har redan någon av mesarna tuggat på.

Sedan har jag ägnat mej åt min huvudsysselsättning – att plocka sniglar. Vädret gör att de är framme på dagarna också, men de flesta kommer i skymningen och hur många som kryper omkring där ute just nu i mörkret vill jag inte tänka på. Har varje vända fångat ca 5-6 stycken, men ikväll före mörkret så fick jag 30 st – var kommer alla ifrån. Idag var det några riktigt stora o äckliga (min åsikt). Alla dessa stora hittade jag på trapporna … En var precis på väg över till krukan med Dahlior, nåja, det som är kvar efter förra besöket. När jag pratade i telefon, så fick jag syn på en av dem, men då kunde jag inte fånga den så jag lirkade in den i en blomkruka, som jag satte ihop med en annan. Trodde att jag var smart och stängde in den så länge. När jag råkade titta på krukan så var nästan halva snigeln ute genom ett av de små hålen. Jag sprang efter kameran, men den blev lite rädd och drog i hop sej, så tyvärr kan jag inte visa hur smal den kunde bli. Men den tog sej ur hålet och jag stängde in den igen i samma kruka. Den kom upp igen, så i krukor med små hål går det inte att hålla dem fångna.

Ja, så nu vet ni hur jag har det på dagarna, men i morgon får jag hjälp att plocka sniglar – då kommer Leo, barnbarnet.

Nu kommer en orgie i sniglar, ni som inte vill se – blunda …

Snigel på längden …

… på tvären …

På väg upp ur hålet …  (halva är kvar i krukan, man kan faktiskt se ”rumpan” genom hålet )

Snart är hela ute …

Lustigt, men det är faktiskt befriande att det inte är sol. Temperaturen är helt perfekt så egentligen borde jag vara ute och dona i trädgården, men det är jag inte. Visst, jag går mina rundor, flera gånger varje dag, för att fånga in sniglar. Kände mej lite hoppfull under några timmar då jag inte hittat en enda, men sedan hittade jag 6 st på gräset, 4 stycken i min kruka med rosmarin och en bamsing som var på väg att ”klättra ” över kanten till samma kruka …

Det är inte bara sniglarna som ställer till med besvär, nu har småfåglarna också kommit igång – med att knapra på mina körsbär. En liten tugga i varje … Trädet är jättestort och det räcker åt oss alla, men som jag skrivit om tidigare – jag vill ha dem som jag kan nå, de får gärna ta resten. Här har vi nu duckat under dessa grenar i plockhöjd, och detta för att jag en vecka om året skall kunna mumsa i mej bär när jag kommer ut på morgonen, det är då de smakar som bäst. Och, då vill jag kunna göra det utan att de är begagnade…

Jag har inte ens tittat åt DVD-spelaren, men resten av dagen har jag ägnat åt att koppla in min scanner, installation igen, men det verkar som om det lyckades. Får veta i morgon, hann inte testa. Såg att min hårddisk börjar bli ganska full, så det fick bli lite omflyttning av alla mina bilder till den extra hårddisken istället. Har ju tagit tusentals, ca 10.000 bara med den senaste kameran. Det är lite ansträngande att flytta över mappar med bilder, gäller att man håller reda på var man är och vad som kopieras vart, och att det verkligen kopieras innan man raderar. Ja, puh … tror att jag lyckades utan att tappa bort något. Nu återstår frågan, när skall det bli av  att jag gör något av alla bilder jag har tagit …

De är mina …

En liten varelse, men stor konsument av trädgårdar …

Rosorna hänger av allt regnvatten …