Nu sitter jag här och gäspar och borde ha varit i säng för länge sedan, som vanligt. Maken kroknade för en timme sedan, mitt i Minnenas Television, men jag måste ju – naturligtvis – se färdigt. Sedan var jag tvungen att stå ute en stund och beundra månen, som nästan är full, och det glitter den gör i vattnet. Kvällen är ljuvlig, den sista för säsongen? Man har ju återigen lovat att nu är det slut på sommaren. Kan de ha rätt den här gången…

Jag har också plåster på tummen, det brukar alltid bli så när jag äter kräftor. Ibland blir jag lite för ivrig och struntar i kniven när jag skall skala stjärten, jag bryter istället. Det blir likadant varje gång, skärsår, som svider som sjutton i flera dagar. Inte blev det bättre av att vi ikväll åt upp de resterande kräftorna. Imorgon får det bli mat som äts med kniv och gaffel. En massa bröd har det också blivit, baguette och rostat. Känns som om magen är alldeles fyrkantig, den har ju bara fått fullkornsbröd de senaste åren.

Nu skall det i alla fall bli sängen, för även om vi alla blev sittande till tre i går, så kom inte jag och och en av damerna i säng förrän kl 4. Halv nio var jag uppe igen och fixade kaffe o te. Gästerna var på benen strax efter och alla var vrålhungriga. Sedan bröt alla upp före lunch, så det blev en mycket lugn eftermiddag som maken tillbringade i hammocken. Han tog med sej kikaren, men det var nog bara för syns skull. Han låg där och ”spanade”, läs sov, i två timmar. Själv satt jag och försökte läsa en bok, tycker inte om att sova på dagen, men det blev faktiskt 15 minuter med hjälp av äggklockan. Maken har fått order om att inte väcka mej imorgon, vi får se …

Vi var visst mycket trötta när vi bröt upp, eller så var det för mörkt …

Men här är det pigga gäster på väg att bryta upp …

By, by …

Hela dagen gick åt till att förbereda för vår kräftskiva. Ja, inte riktigt hela dagen. Hela förmiddagen gick åt till att beställa biljett till Kapstaden. Det är väldigt behändigt det här med datorer, man kan gå in på nätet och jämföra priser. Men ingen skall komma och påstå att det inte tar tid att sitta framför datorn och vara ute i cyberrymden och glida omkring.

Vårt flygbolag som vi varit trogna i ca 15 år, har nu hamnat bland de dyraste och vi måste därför bli otrogna. Den otroheten har nu sparat oss 4.500 kronor per person … Så det känns faktiskt inte så fel, trots allt. Tyvärr måste vi flyga via London HT, och den flygplatsen står inte på min favoritlista. Men nu har vi biljetter, äntligen.

Gästerna kom och vi hade några trevliga timmar. Vi kunde faktiskt sitta ute, jag hade chansat och dukat ute trots återkommande rapporter under eftermiddagen om att det skulle bli regn. Men när vi tittade uppåt så såg det inte ut så. Kraftorna var faktiskt goda, som tur var. För i tidigare har vi inte lyckats hitta några höjdare. Vi blev sittande ute till klockan var ca tre på morgonen. Kanske var det en av de sista varma kvällarna för i år…

Nu är det snart dags …

Nu …… !

Det märks att det är sommarens sista dagar … visserligen beror nog en hel del på att vi, trots många löften, inte fått regn här ute på vår ö. Men man märker att naturen börjar se lite trött ut, några gula löv här och där. Gräsmattan, som klarat sej hela sommaren börjar nu se slitten, ut. Körsbärsträdet gröna blad drar nu i grått, kanske också brist på regn. Rönnen har fått en del gula blad.

Ekorren kilar fram och åter hela dagarna och lägger beslag på alla hasselnötterna. Varje år så tänker jag att jag skall spara några och se om de smakar som de som vi köper. Varje år hinner ekorren före och jag känner att det är honom/henne väl unt. Jag kan ju trots allt köpa. Men jag är lite nyfiken på om de smakar likadant. Har för mej att jag läst om att man samlade nötter förr inför julen, och inte minst i visan sjunger man ju om ”skogen full av nötter”. Nu har jag lagt undan en ”knippa” – de växer ju i klasar om tre. Formationen är mycket vacker med de tre nötterna och och de flikiga bladen runt omkring.

Jag har tillbringat dagen framför spisen, det var en nygammal känsla. Vi skall ha gäster imorgon och jag har fixat lite. Från början var jag ganska ringrostig, hinner nästan trampa upp en gång i golvet för att läsa receptet. Skulle det vara 2 matskedar, eller … Närminnet är inte det bästa, det är uruselt, vet inte hur många gånger jag måste gå tillbaka till kokboken innan det blir rätt, men jag lyckades åstadkomma några pajer. Vi får se hur de smakar, om jag fick med allt. Man kan ju tyvärr inte smaka av en paj… Men under tiden lyssnar jag på Sveriges Radio, det är härligt, lev med afrikansk radio några månader/år och man blir till o med glad att lyssna på Svensktoppen… Jag hann faktiskt med att rensa bland kryddburkarna, hittade bl.a. en med bäst före datum 1991-nånting…

Men det känns i benen, är inte van att stå så länge. Vi skall visserligen ha kräftskiva, men man håste ha något annat också. Så nu vet ni, kära gäster som skall komma imorgon, och som läser den här sidan, att det blir pajer också.

Visst är de vackra, hasselnötterna …

Ja, de ser inte så tokiga ut heller …

Man skulle kunna tro att vi skall öppna butik …

Nu har det varit normala dagar i flera dagar … I morse såg det dock ut som om det skulle kunna bli åska. Vi skulle in till stan o handla, så jag drog ur alla sladdar som går att dra ur. Maken skulle träffa en god vän på stan och fick med sej paraply, jag tog också med paraply när jag parkerade i garaget. Trodde inte att jag skulle ta mej torrskodd till lägenheten. I lägenheten så är persiennerna vridna till minimalt dagsljus, för solens skull. Jag lät dem förbli i det läget och började fixa med det jag skulle fixa med. Dvs. leta efter diverse pinaler i de ouppackade lådorna från Ghana, de står där staplade fortfarande…

Någon gång i livet skall man ha tur, och det hade jag i dag. Efter tre lådor, av 15 möjliga, så hittade jag det jag sökte efter. Borde ha köpt en lott. Istället så inhandlades diverse varor inför den förestående kräftskivan som skall gå av stapeln på fredagskväll. Det blir inte så många gäster, men när vi skulle bära allt uppför berget så kändes det som om vi skulle ha ett jätteparty. Ändå så infinner sej den där smygande  känslan – vad har jag glömt…

I vilket fall så blev det inget regn, eller åska. Solen bara flödade, när jag kom ut ur lägenheten igen och det var lite trist att tillbringa eftermiddagen i diverse butiker. När vi väl kom till ön så var solen bakom berget, men det var fortfarande så varmt och skönt. Vi satt på altanen och när en av mina favoritdeckare började (Poirot), så satt jag kvar en stund på altanen och tittade innan det var dags att flytta inomhus. Men ikväll är det så ljuvligt, så jag skulle kunna sitta därute och sova, men någon måtta får det vara. Dessutom gillar jag inte mygg, och nu har vi antagligen invation, det var fyra eller fem stycken i sovrummet i går kväll. Försökte ett tag att ta dem med handkraft, lyckades med en, men …. hämtade Radar´n efter en stund. Då blev det myggfritt, men inte alldeles behagligt att vistas i samma rum – tänkte inte på det …

Och …    GRATTIS!! till min svärson Anders som fyller år idag.

Med en enkel tulipan  Anders  …

Lite överraskande blev vi bjudna på färska wienerbröd i morse, det var jättegott. Kan inte minnas när jag åt sådana sist. Jag fick ett med både sylt och vaniljkräm på … Det var grannen som kom med vår tidning, och han ville bjuda oss på elva-kaffe, men det skulle inte fungera, så han gick hem och hämtade de färska wienerbröden, som han köpt med sej när han kom från stan i morse. Sådana grannar skall man ha …

Efter frukost gav sej maken av in till stan, han skulle träffa en av sina gamla kamrater – de skulle äta lunch tillsammans. Det var första gången på flera månader som vi var skilda åt i några timmar, så jag passade på att koppla av med mina kokböcker … 😉 Vi skall ha gäster på fredag. Sedan blev det inte så mycket mer gjort. Jo, jag har förståss suttit framför datorn, vi skall beställa resan till SA, men det är ingen lätt sak, vi har nu hållit på i flera veckor. Alla billiga resor är slut, eller så har de inte funnits. Om vi bara vill åka för några veckor så kan vi komma undan relativt billigt, men inte när vi skall vara borta i flera månader. Då stiger det till nästan det dubbla av någon anledning.

Det tar en fruktansvärd tid att sitta framför en dator och leta, man bara tränger längre o längre in i cyberrymden och till slut vet man knappt var man är. Nu vet jag i alla fall att det är dags att sova. Det har varit två deckare på TV:n i kväll, och det roliga var att en var tysk, inte ofta man får höra det språket. Jag satt faktiskt på skolbänken en gång i tiden, 5 år, och försökte lära mej språket, så det var positivt att uppleva att lite satt kvar, men bara lite .

När jag i förra veckan skulle vaccinera mej mot TBE, så fick jag rådet att avvakta i några dagar. Skälet var att jag hade jag lite konstiga ”känningar” i kroppen. Symptomen kunde likga gärna vara Borelia, som blivande influensa. Jag har jag nu avvaktat och bestämde mej för att  kontakta läkarstationen igen. Har under tiden fått ytterligare ett fästingbett, en ”rälig” en med tjocka, lurviga och sprattlande ben satt där i midjan. Har känt hela veckan hur ”fel” hon var. Jag har nu ett elakt märke, dock inte tillräckligt stort för att jag kunde charma sköterskan i G-berg. Hon pratade en massa om utredningar hit och prover dit och det var för tidigt för både det ena och det andra. I slutändan kom det fram att jag borde söka min husläkare.

Jag har ingen husläkare, trodde jag, men som svensk medborgare så har man en husläkare …Och nu vet jag vad min heter, och jag fick träffa henne – samma dag … !! Vårdkrisen …?  Hon är en ung kvinna som tar sitt arbete på allvar, hon slog i böcker hit, o andra böcker dit… Hon konsulterade datorn och en kollega i ett annat rum. Det hela resulterade i att jag skulle äta någon slags kur, ganska kraftfull enligt henne …  Så när jag tog adjö, och inte fick något recept, så frågade jag om jag skulle hämta det i receptionen… Hon såg lite överraskad ut och talade om att det fanns på apoteket. Jag mumlade något om att det var ganska många år sedan, och tekniken …  osv…….

Åter igen på ön, så har vi försökt boka vår resa till SA. Verkar som om det inte är så lätt …

Antar att ni inte såg maken som simmade på bilden häromdagen, men nu har jag ringat in honom …

Det börjar dra så smått i resetarmen nu …