Idag har jag suttit framför datorn och kurat. Ljuset var sådan att jag med lite fantasi kunde låtsas att det var grått o kallt ute. Så var nu inte fallet, vi har visserligen haft mulet större delen av dagen, men det har varit varmt och skönt. Ja, jag satt faktiskt ute och läste en stund i solen. Men när det blev moln igen så skyndade jag mej tillbaka hit till datorn.

Jag har sedan några dagar, börjat att arbeta med de bilder som jag scannat in. Ett enormt arbete, men roligt. Det gäller att hålla huvudet kallt och inte tappa bort sej. Har ju scannat in stora ark för att spara tid, dessa skall sedan delas upp i individuella bilder igen … Tyckte att jag höll ordning på det hela, men kan nu konstatera att jag måste dubbelkolla imorgon. Ikväll är det för sent – som vanligt.

Hörde om att man startat en förening eller nåt, för kvällsmänniskor. Vi, för jag tillhör definitivt dem, skall få börja arbeta senare och sluta senare, eftersom det är på kvällen som vi fungerar som bäst. Jag välkomnar det, men det räcker inte med bara arbetstiderna, även dygnet borde vridas lite mer i vår favör. Och det är faktiskt så, att alla idéer och arbetslusten infinner sej sent på eftermiddagen, i mitt fall … Vilket ställer till det ganska ofta. Som nu när jag vill arbeta vidare och är hur inspirerad som helst, men då måste jag gå och lägga mej för att orka vakna i morgonbitti. Maken, som är morgonmänniska, sätter igång vid sjutiden och är jag inte vaken vid 7.30-8 så kommer han in och hälsar glatt Godmorgon!… Jag är inte så glad då precis. Har varje kväll ambitionen att ikväll skall det inte bli så sent, och så blir det så, sent igen …

Så här blir det när jag scannat en sida i ett album,

sedan separerar jag de bilder som jag vill använda …

Varför skall man ha dåligt samvete för att man njuter av utsikten, naturen – tyvärr inte fågelsången eftersom den har tystnat – tystnaden och att bara vara? Jo, för man är väl svensk …

Och, som en god svensk så skall man ha planer för vad som skall uträttas på sommaren och på semestern i synnerhet. Vi har kunnat skylla ifrån oss i flera år, eftersom maken bara varit hemma på sin semester i några veckor, och då kunde han kräva att ha semester. I år däremot, då skulle allt tas igen … Vet inte när vi skulle haft tid till det, det har kanske fladdrat förbi vissa dagar eller veckor då det varit möjligt, men … Nu är sommaren snart slut och vi inser att det vi hade tänkt göra inte kommer att ske förrän tidigast nästa år.

Vet inte om jag skall känna lättnad, eller om jag skall skämmas. Maken och jag reagerar antagligen långsamt, för när vi kommer hem, så är vi bara så glada (!) att återse allt. Igenkännandet och alla aha-upplevelser, det lever vi länge på. Sedan gör vi upp alla planer på vad som skall göras, sedan kommer det dåliga vädret, sedan allt annat som man måste ställa upp på, osv. osv … Nu sitter vi här i slutet av sommaren – inte mycket av det vi planerat har vi åtgärdat. Och någonstans därinne känner jag att det kommer inte att bli åtgärdat detta år heller …

Men tvätt, det blir det oavsett… Så, idag trotsade jag vädret och startade en tvättmaskin, visste inte hur det skulle bli, regn – eller? Tvätten hängde ute några timmar, den var i alla fall inte våtare när jag tog in den, än vad den var då jag hängde ut den … Det har varit varmt och skönt idag, men fuktigt …

Har glömt använda kameran igen …

PS. Blev själv besökare 9100. Vore roligt att få en liten hälsning i gästboken, eller en liten kommentar under comments, för ni är ju tydligen några som läser … Var inte blyga .

Natten blev kort, som vanligt. Satt med grannfrun och hennes trevliga väninna alldeles för länge. De gick o lade sej och jag skulle ju uppdatera denna sida. Det tog tid för jag har ju ett konto på Skype, det går ut på att man betalar in en summa i förskott och så kan man ringa till vilken telefon som helst för en billig penning. Detta konto lade jag upp när jag var i USA förra sommaren och då ringde jag till maken i Ghana, sedan fortsatte jag att använda det från Kapstaden för att ringa till sonen i Sverige. Men efter en månad så kom han ner med sin familj och då kunde vi prata ”live”, så kontot blev bortglömt och har legat i träda sedan dess. Men för några veckor sedan kom det ett vänligt brev från Skype, där meddelade man att jag hade trettio dagar på mej att aktivera kontot, om jag så bara skickade ett sms, så skulle det fortgå. Om inte så skulle de lägga beslag på mina 9.85 Euro.

Igår kväll så bestämde jag mej för att aktivera det. Jag ringde till dottern när alla hade lagt sej och jag talade med dottern, dotterdottern och dottersonen… Mycket givande samtal och vi höll igång ganska länge – jätteroligt, tills jag insåg att jag var värdinna till två väninnor, varav den ena är en morgonpigg typ … Så halv två, på natten avslutades samtalet med familjen i Folsom, tandbortstningen tog vid och sedan blev det sängen. Jag lade mej faktiskt i barnbarnens säng – kände att inget fick störa mej, inte ens en make som vänder sej eller andas det minsta. Det gällde ju att vara en alert värdinna när morgonen nalkades.

Jag vaknade med ett ryck, och störtade upp då jag insåg att klockan var tio minuter i nio … Efter några minuter, då jag gnuggat ordentligt i ögonen – vilket faktiskt gör det hela värre, men det är ju så man gör … så såg jag att klockan var tio i åtta. Puh, vilken frist … 😉 Jag hann duscha och få igång te o kaffe, innan innan den morgonpigga kom och var väldigt pigg. Hon skulle gå ner och bada och ville ha sällskap, vilket hon inte fick. Men vi hade en trevlig dag. Det blev ett dopp till, för båda väninnorna och då fick jag höra att det var faktiskt inte så varmt i vattnet som det hade sagts mej tidigare på morgonen. Det var väl det jag visste …

På promenad …

Det är faktiskt inte alls varmt, vadå 21 grader …

Dags för hemfärd …

Det var varmt o fuktigt hela natten, vi är inte riktigt vana vid det. Visserligen har vi levt i afrikanska länder, men där är det AC som gäller. Jag kände, vid flera tillfällen idag, att nu måste vi stänga dörrarna och sätta igång AC:n istället. Jag försökte ju vänja mej vid fukten o värmen där nere, men det lyckades inte. Inte här heller. Måste erkänna att jag hellre har lite svalare och tar på mej en tröja och strumpor – även om jag tycker om när det är ljuvligt varmt – men fuktigt, nej … Nyduschad och fräsch kliver man ur duschen, men man torkar aldrig… Gjorde inget om man kände sej fräsch, men …

Vi tog det lugnt och när det blev några regnskurar så var jag ganska glad, nu kunde jag med gott samvete sitta framför datorn. Där jobbade jag med några bilder och sedan lade jag pussel – är det någon som har missat att det är en av mina favoritsysselsättningar? Gör det gärna på ett bord också, med riktiga pusselbitar, men det är enklare på datorn. Idag var det ett ovanligt fånigt pussel. Alla bitar var svarta, men när man passade i hop rätt så antog de rätt färg. Bilden bestod av ett fånigt motiv av ett kugghjul i någon känd kyrkklocka i Belgien, tror jag …

På eftermiddagen anlände vår grannfru, vårt allti i allo då vi befinner oss utomlands. Hon kom tillsammans med sin väninna, som jag lärde känna när de var på resa i Kapstaden för några år sedan. Vi hade en trevlig eftermiddag och kväll på altanen, det blev dipp och grillning, men framför allt – det pratades … Ja, vi hade kunnat sitta kvar än och bara pratat och pratat, men åldern tar ut sin rätt. Verkar som om jag är den ende i min bekanskapskrets som kan hålla mej vaken på natten. Jo, jag har en kompis, min vän från skoltiden, som också pallar med att vara vaken – det var hon och jag som satt uppe hela nätterna när vi besökte våra vänner på Kalven utanför Alnön för några veckor sedan.

Det har precis bara börjat med dip, tapenade och hummus, och ett glas Chardonnay …

Barnbarnet sov hela natten till efter sju i morse, Jag var glad, för det blev sent igen, som vanligt, innan jag uppdaterat den här sidan igår. Natten var lite jobbig, det var ju så varmt … Men man blir ganska glad, nåja, när någon ropar: ”Farmor, det är morgon nu …” Maken som är morgonpigg placerade barnbarnet framför barnteve kanalen, så jag fick en timme till att slumra. Sedan var det, ”Farmor, jag är hungrig…” då fanns ingen make till hands, han hade passat på att åka över till fastlandet och hämta tidningen. Men det var ju faktiskt dax för mej att stiga upp i alla fall.

Sedan var det full fart, barnbarnet hjälpte till att göra rent i dammarna, hann leka med lego, vi lade pussel på datorn, vi ritade på datorn – jättekul och han har helt klart talanger och tyckte att det var spännande när vi lekte med linjer och färg. Sedan var det dags att bryta upp. Vi skulle dessutom till stan o kolla posten och handla inför helgen. Då skall vi ha grannfrun med väninna på besök.

När vi kom åkandes på Värmdöleden strax före Skurubron, så stod det två skyltar uppställda: Varning för älg…!! Vi såg ingen älg, men alla bromsade in. Fast jag tänkte att om de har hunnit dit och satt upp två skyltar, så har det säkert tagit en stund, och älgar brukar inte stå o vänta, inte på motorvägar i alla fall. När vi åkt ca 10-15 minuter och var ute på Ingarö, så såg vi faktiskt en älg …!! den stod på en åker, där vi brukar se rådjur. Men vi tror inte att det var samma älg som hunnit så långt, eller … ?

Ikväll har vi suttit på altanen och njutit av den varma kvällen och ätit kräftor, som vi dock inte njöt av. Trots att man påstod att de var färska, så misstänker jag att det var en mix av diverse gammalt, fryst och nytt, några var goda, men de flesta inte … Västerbotten osten var dock vad vi förväntade oss, god …

PS. Nu fungerar gästboken igen, men man kan också lämna en liten hälsning eller kommentar under rubriken ”Comments”, som står alldeles ovanför texten. Så nu finns inga ursäkter att inte höra av sej. Ser fram emot ett livstecken … 😉

En liten stund för mej själv …

Nu skall jag rensa i dammen …

Janne lär mej allt om fåglar, jag vet nu hur hackspetten ser ut och hur den låter …

Kan du se mej, Farmor…?

Grannens katt är här ensam och han är hungrig, jag tycker att den skall stanna här …

Efter några dagar med varmt väder och inga förpliktelser, vilket är mycket lätt att vänja sej vid, så satt vi återigen i morse och drack vårt te under körsbärsträdet. Jag försökte vara en duktig husmor och satte igång en tvättmaskin innan jag satte mej. (Glömde igår …) Maskinen blev klar och jag hängde tvätten, startade nästa tvätt och hängde – och, det började spöregna. Jag bestämde mej för att inte ta in tvätten. De hade faktiskt lovat fint väder på förmiddagen och regn till eftermiddagen, nu blev det tvärtom och kan meddela att tvätten nu är inomhus och att den är torr.

Barnbarnet kom till oss i eftermiddags, han skall stanna tills imorgon. Så fort han kommer innanför dörren så går han fram till hyllan där vi förvarar Lego-bitarna. Dessa är kvar sedan hans pappa och faster var små. Jag har byggt diverse (konstiga) bilar, som han älskar och han börjar direkt att leka, bara fortsätter där han slutade förra gången … Han kommer dessutom ihåg precis allt, så om någon av dessa konstruktioner inte finns där, så frågar han om dem.

Idag var leken så intensiv, Bolibompa därtill, så när jag läste godnattsaga blev han så trött och tyckte att vi skulle läsa klart i morgon istället. Jag gick ut, telefonen ringde och när jag kikade på honom efter några minuter, så sov han …

PS. Ni som försöker att skriva i min gästbok – det fungerar inte just nu …

Farmor o jag kan bygga bilar som vi vill …