I morse blev jag stressad igen – det här med mina mailadresser som strular hela tiden – jag blev tydligen ”portad” från min gmail. De ville inte kännas vid mej, varken från min sida eller utifrån – åtminstone en person försökte nå mej och fick till svar att jag inte fanns, i alla fall inte på den adressen…

Jag hade inte tid att deppa så länge, hade beställt tvättstugan kl 8 och där var det full fart. Alla lakan och handdukar från hela sommaren, som vi använt i stan och i Hälsingland. Det blev 10 maskiner… Nu kanske ni undrar hur det kunde bli så mycket tvätt, det undrar jag också. Kanske vi byter lakan för ofta, tvättar för sällan (helt klart), eller har för många gäster som glömt ta med lakan, använder för många handdukar – vet inte. Vet bara att jag var väldigt glad för att det var två tider lediga, så jag kunde bli färdig.

När det var klart så var jag helt färdig och efter en titt i spegeln så bestämde jag mej för att sätta saxen i håret. Borde ha skett för länge sedan, lika länge sedan som tvätten borde ha blivit tvättad. Nu blev båda sakerna åtgärdade samma dag, en dusch och  – ja, känner mej faktiskt riktigt nöjd.

Sedan åkte vi ut till ön, och när jag startarde upp datorn så fungerarde mailen som vanligt igen … Jag får aldrig veta varför det strulade, men är glad för att det fungerar igen. Ibland så längtar jag nästan tillbaka till tiden när det där med skrivmaskin var jättemodernt, särskilt när den blev elektrisk och man slapp fastna med fingrar mellan tangenterna. Även om jag inte saknar karbonpapperets och stencilernas tid innan kopieringsmaskinen kom. Och om posten inte kom, så kunde man skylla på postenverket och/eller brevbäraren – ja, så är det visst fortfarande …

En liten andfågel, kricka?, sitter och sover på ”bryggan” …

….

Nästan ett helgerån att plöja fram med båten i stilla vatten …

Jag hade bett maken att ringa för att kolla att jag var vaken i morse. Jag skulle åka till Nynäshamn med kusin till min syster och vi skulle ut och leta svamp. Jag vaknade av mej själv vid halv sju tiden, men somnade om. Jag drömde så intensivt, så när telefonen ringde blev jag riktigt irriterad över att jag inte hade hunnit lösa problemet. Men när en telefon ringer så svarar man, dröm eller inte …  Det tog några sekunder innan jag visste var jag var  och ytterligare några innan jag visste vilken telefon och hur den fungerade …  Alla telefoner nuförtiden fungerar olika. Jag menar nu de trådlösa. En del har separata knappar för att svara och att lägga på luren, andra har samma knapp, dvs när man trycker första gången så svarar man, andra trycket på samma knapp – man lägger på luren … I vår familj har vi båda sorterna, så det blir ibland ganska konstigt – men för det mesta så ser Telia (vår leverantör) till att samtalet kommer fram, om än i något förvirrat tillstånd. Dvs, man vet inte om man ringt upp eller om man svarar på ett inkommande samtal …

Vi kom iväg till Nynäshamn och vi kom ut i svampmarkerna, dvs markerna var där – men inte svampen… Inte ens skräpsvampen – totalt sterilt vad beträffar svamp, men naturen var bara så underbar. Vi fikade på en udde med sandstrand och klippor och havet på båda sidor. Solen sken just då, men när vi var färdiga kom en skur, men inte många minuter. Så vi dröjde oss kvar där ute i det vackra landkapet – ingen ville hem …

Fortfarande förväntansfulla …

Vackert eller hur …?

Svamp eller ej, trevligt hade vi i alla fall …

Dagens skörd …

Dagen har ägnats åt att rensa datorn från allt personligt. I morgon skall jag hämta en ny tom dator, och utvalda delar av det utrensade skall läggas in i den nya. Om jag är människa att klara av det. Allt jag rensat har jag lagt på min extra hårddisk som har fått fungera som extra minne till min kära dator, som blivit för ”klen” för allt som jag stoppat in i den. Det är ingen skillnad på att vara dator eller människa och bli gammal, minnet är det första som fallerar. Datorn har det mer förspänt, den kan få ett extra externt minne, men inte människan – än …

Vilken tid det tar !! Maken gick omkring och hummade, han ville ut och ta en promenad – till slut så gick han själv. Lika bra det, för jag är inte riktigt klar än. Det är bilderna som är boven, jag har nu ca 20 000 … vad jag nu skall med dem till. Tittar lite då och då, men hinner inte med så många åt gången. Har också försökt att ägna tid till att ta bort dåliga osv… Men det tar sådan tid och jag har dessutom så svårt att bestämma mej …

Än mer spännande skall det bli att se om jag lyckas ladda in något av de program som jag arbetar i, för att inte tala om mailen, som inte ens fungerar i min nuvarande dator … än är det den ena inställningen eller den  andra som är fel, eller så är det servern. Det enda säkra är att det väldigt ofta är något fel.

Ja, minnet fallerar som jag skrev. Har inte kommit ihåg kameran i dag heller …

PS. Vi smakade på sparrispotatisen idag, den var mycket god…