Det kändes så bra i morse när jag vaknade – inga probelm att ta ställning till. Och, bredbandet fungerade perfekt, så det blev lite Raido Stockhom med trafikrapporter. Intressant att följa med när man sitter här i Sydafrika – det var en ovanligt besvärlig morgon, verkade det som. Men inte här, inte imorse.

Sedan gav vi oss ut, vi skulle köpa en ny vas. Maken har, äntligen, köpt rosor till mej och när jag skulle sätta dem i vatten och lyfte vasen, som jag fyllt med vatten – så sprack den. Synd, för jag gillade särskilt denna vas, den var prefekt för långskaftade rosor. Vi hittade en ny, inte lika fin, men helt ok. Vi skulle också köpa nya kuddar, vilket vi gjorde – maken överraskade med att hitta en fin tvättkorg. Så vi var fullt lastade då vi gick hemåt.

Jag passade på att slinka in och köpa en begagnad overlock maskin. Vi såg den häromdagen och den kostade mindre än hälften av nypris. 3 månaders garanti. En tjänsteman följde med för att hjälpa till och bära. Glad i hågen packade jag upp den och satte mej att titta den medföljande dvd:n. Sedan gick jag till verket och skulle provsy. Totalt dött … lampan lyste, men syfunktionen lyste med sin frånvaro. Jag stampade o stampade på pedalen, vred på ratten, kopplade ur och kopplade in. Lampan lyste lika fint varje gång … Jag satte maskinen i en väska o gick tillbaka, visste att de hade en till likadan. De anslöt maskinen till elnätet och efter några försök så satte den i gång och expediten sydder flera olika provbitar … Glad i hågen gick jag därifrån – köpte nya trådrullar, man behöver fyra stycken och en pincett, som man också behöver för att trä maskinen. Jag gjorde ren maskinen – och trädde om den med min ljusa tråd. Det är ganska komplicerat – och pilligt – att trä en overlock. Men jag fixade det och skulle provsy. Samma sak igen… Men nu hjälpte det inte hur jag än vred på hjulet och trampade på trampan… Så jag gav upp och i morgon skall jag ta promenaden igen. Vi får då se om de får i gång den, men jag skall nog insistra på att få köpa den andra maskinen.

Sedan hade jag den mysigaste kväll jag haft på flera kvällar. Jag satt och lyssnade till Nanne Grönvalls livekonsert från i somras och lade ett jättesvårt pussel på datorn. Tack o lov för bredbandet … Maken tittade på fotboll, på TV, men med hjälp av lurar så kan man sitta i samma rum och trivas tillsammans. Mitt under denna trevliga stund så hände något roligt, vi fick vårt första telefonsamtal på vår nyinstallerade telefon – jag vi har haft några felringningar, men nu var det till oss …

Det är vår här, Jakarandan blommar för fullt …

Fy, vilken dag det blev idag – igen… Det har varit jättejobbigt, detta datastrul, så långt hemifrån där det finns folk som kan hjälpa till på eget språk, serviceverkstäder osv. Jag var ett tag helt övertygad om att det var fel på datorn, ett måndagsexemplar… Ingenting fungerade ju – allt blev bara mer o mer fel … Jag tror ingen kan föreställa sej hur förtvivlad jag var, i alla fall inte maken… Han var ju snäll och sa att du kan ju använda min dator – visst. Jag fick lov att göra det vid några tillfällen och då trampade han otåligt omkring och undrade när jag var färdig …

Det jobbigaste av allt var att jag har ju så mycket inlagt i denna dator, det mesta kräver lösenord.  Bara att leta fram alla lösenord – lägga upp på nytt, osv …

Jag ringde till service-center idag också. Efter bara 20 minuter, med samma låt som härom kvällen, så fick jag en kvinna i andra änden. Vi gick igenom punkt för punkt och efter en halvtimmer så var det dags att prova – då bröts telefonlinjen… Man kan ju tycka att hon borde ha ringt upp mej eftersom hon hade mitt telefon nummer. Men nej. Jag ringde upp igen, satt och lyssnade i 30 minuter på samma trudelutt … Sedan svarade en annan kvinna – en typisk afrikansk kvinna. Hon insisterade på att få passnumret, men jag nekade – till slut så nöjde hon sej med adressen och så kunde vi påbörja proceduren. Jag förklarade hur långt vi kommit innan samtalet bröts och att vi kanske kunde fortsätta från den punkten, men nej vi skulle göra om hela proceduren – vilket vi gjorde. När vi kom till samma punkt igen så sade hon något som jag inte kunde uppfatta – och så satt jag i växeln igen med samma trudelutt i öronen … Hoppas att jag aldrig mer behöver ringa detta nummer … Efter en halvtimme så fick jag svar av en ung man. Förklarade proceduren jag nu gjort två gånger idag och en gång igår. Han föreslog ett annat sätt – vilket inte fungerade. Då sa han att jag helt enkelst skulle koppla bort hela nätverket … jag blev lite nervös och undrade om jag uppfattat rätt. Man pratar sydafrikansk engelska här, med en massa accenter – inte alltid så lätt att uppfatta. Jo, jag skulle deleta hela nätverket, vilket jag gjorde med en stor klump i magen. Nätverket försvann från skärmen. då sa han åt mej att ansluta till det försvunna nätverket, vilket jag gjorde, hur nu det gick till. Nu blev här några teknikaliter som han lotsade mej igenon och jag fullföljde, och – Bingo!!  Där var jag uppkopplad, lika enkelt som när jag kopplade upp makens dator två dagar innan.

Men sedan var det fortsatt strul, som jag har hållit på med resten av dagen, vad är det som säger attallt skall fungera. Men jag har en ängel i Californien som alltid ställer upp – det gjorde hon också idag. Efter många turer och mycket tid, som jag tog från hennes arbetstid, så fungerar nu alltsammans. Stort tack och stor kram till min dotter…!!!!

Så här har min tillvaro sett ut i två dagar …

Det var söndag och vi hade bredband, hurra. Men min dator var fortfarande inte ansluten trådlöst – jag satt 1½ meter från routern med min kabel. Vi lyssnade på Godmorgon Världen och Public Service. Sedan blev det gudstjänst, jag lät det stå på medan jag grejade i datorn. Men sedan lade även den uppkopplingen av och gudstjänsten tystnade – synd, för de sjöng så vackert. Jag gillar psalmer – de gamla. Nu kunde jag inte alls ansluta till Internet, bara till Skype och vårt mailprogram. Skumt, och ännu sämre skulle det bli – sedan lade allt av och det borde jag också ha gjort. Men maken, han gick – han tog en promenad till Camps Bay, varifrån han ringde när han precis beställt in en pizza…Jag satt envist kvar och försökte att hitta rätt uppgifter att lägga in. Men ingenting ville, inställningar som jag gjorde fanns inte kvar när jag kom tillbaka till sidan nästa gång. Verkade nästan som om det satt någon liten figur där inne i datorn och ändrade allt jag gjorde. Det tog hela dagen faktiskt, men nätuppkopplingen var stendöd. Jag tror ingen kan förstå hur jobbigt jag tycker att det är att försöka greja något som jag inte kan och inte kan få hjälp med. Jag tjurade ordenligt när tog en paus och två kokta ägg och en bit kall kalkonkött, vilket festlig söndagslunch va´. Borde nog ha följt med maken, men jag trodde ju att jag skulle fixa det hela. Maken kom hem – men han kan ingenting alls, så där kunde jag inte få någon hjälp. Jag kan nu leta mej fram ganska bra i den här lilla världen, men det betyder inte att jag vet vad jag skall göra, för jag förstår inte vad de menar.

Livet är orättvist …  Här har jag ägnat timmar, jag faktiskt timmar åt att försöka koppla in vårt trådlösa bredband. Förutom tiden igår, så satt jag en timme i telefonen idag och väntade på kundservice, där jag var tredje minut fick lyssna till en röst som sa att alla servicepersoner var upptagna, men att de skulle ta mitt samtal så fort de blev lediga. och under tiden spelade man samma lilla trudelutt, som också var ca tre minuter lång – vilket betyder att den upprepades var tredje minut – jag försökte att inte bli hysterisk eller irriterad. Jag tänkte positivt och såg fram emot att få hjälp med mitt trådlösa bredband.

Till slut så kom det en levande tjänsteman i andra änden av telefonen. Han var trevlig, artig och hade ett stort tålamod. Det är inte så lätt att sitta med en svensk dator och utföra kommandon på engelska, med ord som jag inte ens börstår vad de betyder på svenska. Vid ett tillfälle var jag tvungen att slå upp i lexikonet – han hade full förståelse för det och stressade inte på. Vi lyckades ställa in allt som skulle ställas in, men det fungerade inte i alla fall. Då bad han mej att stänga av alltsammans och starta om på nytt – detta tog ju tid, men under tiden så hade vi ett trevligt prat, då han frågade om varifrån jag var och hur det kom sej att jag befann mej här. Ja, vi var nästan kompisar innan det hela var över. För vi kom till en punkt, då allt skulle fungera enligt alla regler – men det gjorde det inte. När jag försökte ansluta till vårt trådlösa nätverk så stod det att jag skulle anslutas automatiskt, vilket jag inte gjorde – men jag kunde ju ansluta manuellt – vilket jag gjorde. Då fick jag dubbla budskap, ett som sa att jag var ansluten och en ruta som visade var jag skulle trycka för att avsluta. Samtidigt så stod det på annan plats att jag inte var ansluten – vilket stämde överens med verkligheten …

Då hade jag suttit i telefon i 1 timme och 30 minuter, örat är fortfarande varmt. I det läget gav tjänstemannen upp och konstaterade att han inte kunde göra mer. Han kunde bara konstatera att, från hans sida – han var in o kollade ”tekniskt” – så såg allt ut att fungera. Uppenbarligen har jag ett problem med min nya dator. Och antagligen är det så, för jag bävade inför att försöka ansluta makens dator, såg framför mej samma problem, men …  Jag bara tryckte på anslut och slog in lösenordet och – simsalabim – han har sin trådlösa anslutning (utan att han har en aning om hur det går till), det tog mindre än två minuter. Det kallar jag orättvist …

Trådlöst eller inte, via kabel så kunde vi lyssna på Ring så spelar vi och sedan försökte vi lösa Melodikrysset, vi klarade allt utom signaturen till ett radioprogram. Så morgonen började bra. Eftermiddagen tillbringade vi i Waterfront, det blåste kyliga vindar, vi var för somrigt klädda, så när vi kom hem blev det ett varmt bad för mind del och sedan tittade vi på Babben. Vi såg också Rapport, med väder,  maken var helt salig …

Några kvinnor från Namibia som dansar …

Vår favoritrestaurang var nästan tom , och de fick dra ner vindskydden i dag …

Det som skymtar i bakgrunden, bakom molnen, är faktiskt Taffelberg …

Här försöker Lions Head hålla huvudet ovanför molnen …

Jag bestämde mej för att vakna tidigt i morse – utan att ställa klockan, vilket jag för övrigt glömde bort. Vaknade gjorde jag och var uppe före åtta – Hilda skulle komma kl 9 och städa och jag vill ha min morgon först, då jag sitter och blaskar te.  Dessutom var jag så trött i går kväll och det strulade, så jag struntade i att uppdatera denna sida, utan valde sängen i stället.  Hann precis sätta mej framför datorn för att uppdatera, då knackade det på dörren. Jag blev irriterad, för jag trodde det var Hilda som kom för tidigt. Iklädd morgonrock, så öppnade jag och där stod systern till vår tidigare städerska Yvonne. Hon bad om ursäkt att hon störde och jag släppte in henne. Efter alla hälsningsfraser, som man ägnar sej åt – och som är så viktiga, så fick jag veta ärendet. Det orkar jag inte gå in på nu, men det ordnade sej, Jag fick också veta att Yvonne och hennes lilla flicka mådde bra.

Hilda kom kl 9 och där var en hel del för henne att ta hand om, jag kände mej jätteduktig, för jag hjälpte faktiskt till med köksprylarna. De står nu i skåpen och inte på golvet i gästrummet. Sedan ringde telefonen, det var Telekom – de skulle nu koppla in vår telefon och vår bredbandsuppkoppling. Hurra!!

Efter en halvtimme så ringde tjänstemannen på dörren, en stor, fullvuxen man som lade sej på knä och konstaterade att den gamla ledningen fungerade. Men, vi hade inte tänkt på att köpa telefon och den router, som vi hade med från Sverige, var helt fel  … Det var en hygglig tjänsteman – han lämnade sin router, så jag skulle kunna koppla in vårt bredband, medan maken åkte till butiken och skaffade en likadan.  Jag kopplade o kopplade, jag tog till alla kunskaper jag har, vilket inte är speciellt många – och det visade sej att de räckte inte till. Jag ger inte gärna upp, men nu gjorde jag det och inväntade tjänstemannens återkomst. Han kom och han lyckades inte heller. Han hänvisade till hjälpcenter som jag skulle ringa till.

Då uppstod nästa problem, den telefon (telefoner – för det var faktiskt två apparater), som maken köpt fungerade inte. Det gick helt enkelt inte att ladda upp telefonen. Tjänstemannen konstaterade att det var fel på apparaterna och att vi skulle åka och byta. Klockan var nu så mycket att det inte kunde ske idag. Han tackade för sej, han kunde inte göra så mycket mer – ett bredband som inte gick att logga in på och telefoner som inte fungerade, så han tog sitt modem och gick och önskade oss trevlig helg.

Jag tog vår mobiltelefon och ringde hjälpcentret, det gick inte. Telefonen har en annan leverantör, så det gick inte att anluta till hjälpcentrets nummer. Där satt vi med ett icke fungerande modem/router, två icke fungerande telefoner och två fungerande mobiltelefoner – som det inte gick att ringa till det enda stället som skulle kunna hjälpa oss…

Nu tillhör jag de ”där”, som aldrig ger upp, i alla fall nästan aldrig. Jag tyckte det var konstigt att två telefon apparater skulle vara trasiga, så jag ägnade mej åt uteslutningsmetoden och bytte ut eladaptern på den ena och då fungerande den… Det visade sej att två identiska adapter, var helt olika och när de bytte plats så fungerade det hela. Jag lät de laddas i två timmar (de skall laddas i 16 timmar), så ringde jag supporten och efter tjugo minuters väntan så visade det sej att de kunde inte hjälpa mej, utan hänvisade till ytterligare supporter. Under tiden så kom bredbandet igång, men via kabel. Vi bestämde då att låta telefonen få sin laddningstid och vi ringer i morgon istället.

Så nu har vi ett fungerande bredband, via kabel, men inget trådlöst – jo, det står där och sänder med full styrka, men vi kommer inte in på det.

Men kvällen har i allafall varit så bra – vi har suttit och lyssnat på svensk radio, istället för urusel lokal TV. Vi har dessutom kunnat ringa en del vänner via Skype. Några av er var inte hemma, men om ni fick konstiga uppgifter på ”skvallermajorna”, så var det vi som försökte …

Och: Moa, Grattis på födelsedagen!!

Ett sladdinferno, innan vi förstod att det verkligen var ett….

På begäran, ett annat hörn av köket …

Lycka!! Sveriges Radio och några ljus – det är ju Allhelgona Helg …

Vi vaknade upp till vårt nästan färdiga kök. Nu återstod det bara några små hyllor, så det kändes inte så hopplöst när vi letade på gästrumsgolvet efter vad vi behövde inför frukosten. Handy man kom och de satte igång att banka, ibland lät det som om de försökte slå sönder köket, men allt kom på plats och han fick sin betalning. Puh …

Vi gav oss iväg ut och tittade på tvättmaskiner, det är lika bra att fortsätta när man ändå har ångan uppe. Wow, hade ingen aning om hur det har utvecklats på tvättmaskinfronten – inte prismässigt heller. Men det var nästan som att befinna sej på en rymdavdelning, en massa finesser och frontpaneler som såg ut som hos piloterna i cockpit. Vet inte om jag kommer att klara av att ställa in ett enkelt tvättprogram. De har också utvecklats så att man skall veta om man tvättar en skjorta eller en handduk. Vi gick och åt en sen lunch istället…

Under tiden ringde man från telefonbolaget, det verkar som om de inte har glömt oss, och i bästa fall så kommer det tekniker under fredagen för att göra någonting. Nu vet jag inte om jag skall tro att det kan gå så fort, men man kan bli rejält överraskad i det här landet. Vissa saker kan gå väldigt trögt, och ibland så slår de bara knut på sej själva och allt är klart på nolltid. Som förra gången vi kom och elen var avstängd, vårt autogiro hade inte fungerat. Maken åkte ner till ”Kommunalkontoret” och betalade och innan det var mörkt så kom det en gubbe och kopplade på. Tror jag inte fungerat hemma i Sverige. Men man kan aldrig vara riktigt säker. Vi är nöjda om de får igång det hela under nästa vecka.

Jag skurade ur köket igen, men orkade inte ta allt. Vår Hilda skall komma idag, så hon får ta de nedre regionerna – hon är ju bara en tvärhand hög, kanske 1.50. Hon får också diska allt som skall tillbaka in, bra va´, så slipper jag, men jag får nog ställa in i överskåpen …

Det är så här vi brukar ha det …

Titta …