Den här dagen, juldagen, är min favoritdag på året… Vet inte varför, men då tycker jag att jag har rätt att stanna kvar i morgonrocken – om jag vill – och bara göra precis det jag vill… Undar om det kommer från barndomen, då vi spelade alla julklappsspel och, om jag inte minns fel, så sände man någon gammal film på TV med Fred Astaire o Ginger Rodgers, mina favoriter på den tiden 🙂  Allt detta i pyamas, vet inte om jag kommer ihåg rätt, men för mej känns det rätt att ”äga” den här dagen. Maken håller inte med och klättrar nästan på väggarna, men nu har han lärt sej att det är bara att ta en promenad på egen hand eller göra något annat, om han vill det. Jag låter mej inte störas …

Det har varit svensk radio idag, igen – vi har fått lov att ladda in nya gigabyte, men det är det värt tycker jag. Ikväll har jag lyssnat till Thomas Tengby och hans program. Man kunde ringa eller skriva, vilket jag gjorde – jag skrev – och han läste upp min hälsning till er alla. Vet nu inte hur många av er som lyssnade, men ni som läser det här vet nu att jag har hälsat till er. Precis som han läste upp min hälsning så hörde dottern av sej, så hon blev inspirerad och skrev också. Hennes hälsning kom också in. Så ikväll har vi hälsat till varandra via Sveriges Radio … 😉

Av naturliga skäl så känner jag mej lite trött ikväll. Det har också regnat, så det är faktiskt mysig julstämning tycker jag. Vi har aldrig varit med om regn den här årstiden här nere, så det där med klimatförändring …

Fick så fina bilder av min kusin Börje, så jag tar mej friheten att visa dem. Maken blev alldeles lyrisk över bilderna, vi brukar ju mata våra fåglar hemma på ön, här går inte det – fast duvorna skulle nog bli överlyckliga. En var tillbaka idag igen, tyckte väl att det såg ”trivsamt” ut nu med all oreda på balkongen…

Tofsmes, från Enånger, med en massa julnötter …

Det räcker till Talgoxen och Blåmesen också …

Det blev julafton även här på denna del av jorden. Vi vaknade till stormen, som fortfarande tjöt i fönsterspringorna. Balkongen såg ut som en enda röra, sönderblåsta blommor och möblerna huller om buller. Nu hade inte stormen åstadkommit allt detta, vi hade försökt att ställa möblerna så att mattan inte skulle flga iväg och så att blommorna skulle få lite skydd. Det började att regna och åska, så vad ljuset beträffar, såg det nog ganska lika ut utanför våra fönster som det gjorde på många håll i Sverige.

Detta höll i sej större delen av dagen, ja, inte åskan, men det var varmt (27), inomhus var det riktigt klibbigt, vi kunde ju inte öppna fönstren. Inte för än sent på eftermiddagen blev det så pass att vi kunde öppna o vädra, och då kom också solen tillbaka. Detta hindrade inte att vi hade vårt julbord, det har vi alltid haft sedan vi flyttade ut – första gången 1991. Sillen kommer från Sverige, liksom det hårda brödet. Den stora frågan har alltid varit skinkan – men, det har löst sej varje år. Här nere har många som tradition att äta skinka till jul, eller gammon, som man kallar den. Den är saltad och lättrökt, och vi har lärt oss att uppskatta den lilla extra smaken. Det blir visserligen inte samma berg som i Sverige, när man skyltar upp den, men åtskilliga metrar i kyldiskarna tas i anspråk.

Sedan är det kalkon som gäller, gigantiska kalkoner ligger i kyldiskarna. När jag var liten, så åt vi kalkon hemma på juldagen, den fick beställas varje år från en hönsfarmare. De var så stora, så de gick inte in i ugnen om man inte knäckte bröstbenet på den. Så ser de ut här… Vi brukar också ha kalkon varje år, men i år blir det inte så – första året, det blir oxfilé istället. Vi funderade ett tag på om vi skulle bjuda in vänner på kalkonmiddag, men det föll på att vi inte har något ordentligt matbord, än. Hittills har vi inte hittat något som vi tyckt om, och har vi tyckt om något så har det varit sålt. Man tar inte in möbler i lager här, man säljer vartefter.

Efter lunchen så blev det Skype-kontakt med syskonen i Sverige, vi trulade på med våra kameror. Tanken var att vi skulle kunna titta på varandra och säga skål… Det blev nu inte så, det blev en envägskommunikation, bara en kamera fungerade, men det hindrade inte oss andra två från att skåla. Sedan ringdes sonen upp, han och familjen firade ju i Trosa, men barnbarnet hade inte tid att säga så mycket, tomten hade precis varit där … När så morgonen var på plats i Californien kom Skypen till pass igen – jag hade då trulat på i några timmar och lyckats installera kameran – återigen (gjorde samma sak för några dagar sedan, utan att den fungerade idag när vi skulle till). Nu kunde vi prata och titta på barnbarnen därborta och de visade upp hur fint klädda de var – dagen till ära. Vi fick också se den fina granen, alla paketen och det dukade bordet. Vi kunde också visa vår gran.

Maken och jag rimmade på våra paket, vi öppnade och tackade varandra och sedan bestämde vi oss för att titta på film. Den hade redan börjat, men vi tittade ändå, men när man började visa en annan film efter reklamen – tror vi … – då gav vi upp och jag tittade på en egen ”rulle” …

Vi fick hälsningar och fina bilder via mailen, så vi har suttit här och tittat på en del av er. Tack alla ni som hört av er!!

Ja, så är julafton 2007 avklarad… GOD FORTSÄTTNING!!

Årets Julsnaps, gåva från svenska vänner på besök, Tack! Den var god…

Doppet, men glömde lägga på rödkålen …

Makens gravade lax, han är bra på det …

Ett litet paket, men inte rött …

Dan före dopparedagen … Den har varit lugn, inte mycket att förbereda, det mesta var klart. Vi har tagit det lugnt och frossat i att lyssna på Sveriges Radio.

Till min stora glädje så kunde man, på Radio Minnen, lyssna till Bertil Perrolf från Visby. Det var min tradition i alla år att lyssna till dem och att inleda julaftonen med att sitta med tända ljus och lyssna till vågorna och Jussi Björling som sjöng O Helga Natt. Visserligen fick jag nu skjuta upp min tid en timme, men det var det värt.

Man lade ner programmet från och med år 2000, tyvärr… Och Bertil Perrolf gick ur tiden år 2004, Men ikväll blev det verkligen nostalgi …
GOD JUL!

Julgröten är klar …

Med ett halvtrött skutt så tog jag mej ur sängen i morse… Har ju vänt på dygnet – åtminstone vad gäller kvällen – på morgonen så är det samma tid som gäller… I morse var det Ring Så Spelar Vi och sedan Medlodikrysset – Vi hade bestämt att vi skulle lyssna på båda. För en gångs skull så löste jag krysset galant – vill inte tro att det berodde på att det var extra lätt med alla jullåtar … 😉 Jag har också skickat in resultatet, så väntar nu spänt på nästa veckas dragning … 😉

Maken gick för att köpa tidningen, och kom upp strålande som en sol – vår post hade äntligen kommit fram … Den skickades från Stockholm för tre veckor sedan, så det tog tid och vi trodde att den kanske inte skulle komma fram. Nu måste man känna till att maken är barnsligt förtjust i post – det spelar ingen roll att 98 % är räkningar, som han dessutom redan betalat på nätet eller har autogiro på. Han är lika förtjust ändå … Vi är så olika, maken och jag …

Sedan tog vi oss iväg till butiken för det mobila nätverket … Jag vill vara förvissad om att jag har uppkoppling i jul och kunna lyssna på de program som jag vill höra. T.ex. Barnen som talar med Jultomten på julafton … Men det spelar ingen roll om jag laddar in nytt belopp, den gamla tiden försvinner oavsett om jag använder den eller inte på exakt klockslag … Ganska märkligt – jag betalar för ett visst antal gigabite, men jag måste använda dem inom en månad, och om jag laddar in mer så plussar man inte på – då klarar tekniken av att separera … dvs den gamla tiden försvinner oavsett om jag använder eller inte och den nya gäller 30 dagar från det datum jag laddat in. Hänger ni med? Jag gör det knappt – men jag förstår att jag köper en sak som jag inte äger eller har kontroll över …

Jag har idag grilljerat skinkan, så nu ser den ut som en svensk skinka …

Kan ni se hur glad o nöjd han är …

En försvenskad afrikansk skinka …

Det var lite aktivitet på vår gata i dag …

Maken köpte blommor …

Idag lade jag in spurten och färdigställde det mesta av julmaten. Bara grynkakan kvar nu, den gör jag dagen innan. Nu skall bara lite inhandlas i morgon och sedan är allt klart – tror jag i alla fall i skrivande stund.

Tyckte jag hade jätteflyt, sillen, sillsallad, gravad vitlöks”strömming” (lokalt gravad fisk som jag satt sås till – ett spännande expriment…) och skinkan. Maken gjorde i ordning gravlaxen. Tjugo minuter i nio, så kom jag på att jag inte hade något ströbröd för griljeringen. Maken offrade sej och sprang ner o köpte det. En timme senare var det dags, då hade vi inga ägg -snopet … Men då hade butiken stängt, så det är första gången i mitt liv jag gör skinka och inte griljerar samma dag. Provsmakningen fick ske med ogriljerad skinka, men den var lika god för det. Här både rimmar man och lättröker man skinkan – en intressant kombination som smakar utmärkt. Jag bakade den dessutom i folie med en del kryddor – blev mycket gott. Vi får kanske köpa en till, så att det räcker över helgerna …

Idag har vi dessutom slösat med våra megabit och lyssnat på Radio Stockholms Rimstuga, vilken lyx…! Vi har dessutom Skypat med vår kamera …!! Det lyckades till slut – mycket tack vare support i CA – Tack för tålamodet…!! Nu fungerar kameran, men vi har en del bekymmer då vi använder den – tror att vår uppkoppling är för långsam. Ljudet försvinner gärna … Men vi har tittat på varandra, Lillasyster och jag. Vi har också vinkat till varandra, med en viss fördröjning – men vad annat göra när inte ljudet går fram… Kanske lika bra att man kan skylla på kameran …

I fortsättningen så kommer jag inte att svara på Skypen – med bild – för än jag varit nere hos frissan och blivit fixad, måste också skaffa puder och spegel, som skall placeras bredvid datorn, så att inte betraktaren i andra änden blir bländad – här är ju varmt nu …

Afrikansk julskinka … 😉

Provsmakning med fjolårsbrännvin (!) …

Vill du idiotförklara dej själv? Skaffa en webbkamera och installera den…
– då börjar datorn bära sej åt. Jag, som fortfarande trodde att jag hade kontroll, utför alla kända åtgärder – ingenting hjälpte. Något var bara fel, fel, fel … kameran fungerar inte och ställer till med problem, den orsakar stora problem, som gör att datorn stänger av sej ”För att skydda sej”, enligt uppgift. Jag bestämde mej för att jag gjort något galet då jag installerade, och tänkte att det bara var att avinstallera… Fel, fel fel -igen… Det gick inte, men jag kom ihåg att när jag hade ett allvarligt problem i somras så lärde jag mej att man kan backa systemet. Sagt o gjort, men – det gick inte ens att backa systemet. Först trodde jag att det berodde på att jag valt fel dag, men när jag försökt tre olika dagar – och det fortfarande inte gick, så förstod jag att nu var något riktigt fel …

Som tur var så skulle vi på julkonsert, så jag kunde inte testa mer… Lika bra det – maken bryter snart ihop pga av alla problem som jag har med datorn, som om det inte räcker med att jag gör det … 😉

Vi åkte in till stan och intog våra platser till julkonserten, de sämsta tänkbara – vi var ute för sent – men en julkonsert är en julkonsert. Det var verkligen dåliga platser. Längst bak – under läktaren, luften stod stilla, ljudet nådde inte riktigt dit – för det hördes inget vidare och musiken var ”tung”. Precis som konserten dagen innan så satt jag och väntade på att det skulle komma igång. När det blev paus så föreslog jag att att vi skulle strunta i andra akten och gå ut på stan istället. Där var det ”marknad” på huvudgatan. Maken höll med och vi gick dit. Det var massor med stånd och musikuppträdande från en scen – bestående av Coca-cola bilens flak, det var härlig stämning och vi alla sjöng med. Jag hittade små roliga, självlysande stavar, som barnbarnen skall få i sommar – hoppas de tycker att de är lika roliga…

Väl hemma så ringde lillasyster upp på Skypen, vi skulle testa min nya webbkamera … det gick inte alls. Dvs, vi såg henne och jag grejade o grejade för att fixa min kamera, men det gick inte. Och vad jag förstod så fick även hon problem med sin dator … så vi lade av och skjuter på problemet till i morgon. Tänk vad en liten kamera kan ställa till det …

Så här stor förpackning för en liten grej, som inte ens fungerar. För att inte tala om att försöka öppna den …