Idag blev det inte så mycket gjort. Lusten försvann, när man inte ens kan läsa recept – på kakor som man bakat förut … Visserligen urgoda, men … Skall nibbla på en kaka, så vräker man i sej minst 4 stycken.

Det var inte bara kakorna som gjorde att lusten försvann, det har varit för varmt – jag har helt enkelt inte orkat mer än att duscha och ladda några tvättmaskiner. Temperaturen har varit ca 32 och fuktigt. Det är fortfarande 24 grader – egentligen ganska skönt, men eftersom vi haft svalt sedan vi kom så är vi inte vana.

I kväll har vi varit med svenska vänner på konsert. Oueen, ja, bara deras musik. Kunde ha varit bra, men räckte inte ända fram. De spelade inte en enda låt, som jag kände igen, i första akten. Fast vem kan ersätta Freddy Mercury (stavning?). Två stycken sångare gjorde sitt bästa, och en av dem hade räckt. Han var faktiskt bra – även om han inte kunde fylla upp helt. Avslutningsnumret var Barcelona… En av mina favvo-låtar, en rysarlåt och de klarade faktiskt av det …  Den kvinnliga opersångerskan var bara så bra och tack o lov hade man valt ut rätt manlig artist att framföra den tillsammans med henne. De var faktiskt riktigt bra. Publiken gav dem stående ovationer, jag hoppades att de skulle framföra den igen – men , nej…

Nu skall jag sätta mej och njuta av svalkan på balkongen en stund innan jag skall krypa i säng. Kameran har varit bortglömd hela dagen…

Dagen har gått, lite haltande, i julens tecken. Jag har åstadkommit köttbullar och en sorts kakor.

Vi börjar med köttbullarna, det trodde jag skulle vara enkelt, har väl gjort köttbullar rätt så många gånger i mitt liv, även om det bara blir till jul numera, men ändå … Allt såg så bra ut och jag bestämde mej för att steka dem i ugnen pga värmen. Vi har ju äntligen fått den sommar som skall vara här nu. In åkte bullarna och jag diskade och fixade köket under tiden. När det var dags att skaka om lite, så visade det sej att alla låg och kokade i massor med spad …. Vem hade hällt dit det? Jag avvaktade en liten stund, men de fortsatte att koka, så jag tog ut dem och de var färdigkokta. Ganska goda, men totalt färglösa…

Eftersom ugnen ändå var varm så tänkte jag göra en liten ”synd” till den här julen. Har ju slutat baka kakor – ingen äter. Men det finns en småkaka, som jag älskar, som jag inte ätit på säkert tio år och som aldrig funnits med i jultraditionerna. Kom på den av en tillfällighet då vi flyttat hem från något land i Afrika. Det var så roligt att komma hem till riktiga råvaror och kokböcker som man kunde följa, så jag bakade kakor och hittade dessa – Makalösa heter de. Bara så goda, tyckte jag då. Vi får se om jag tycker lika nu….

Det blev ett litet misstag… jag läste o läste i kokboken – något som jag gör numera utan att komma ihåg vad jag läst. Degen blev så god och jag satte igång att rulla rullar, som man skulle göra. Men det var för varmt så de ramlade isär hela tiden. Eftersom man ju skulle skära dessa rullar i bitar som skulle bli bollar, som sedan skulle plattas ut på plåten, så gjorde jag bollar meddetsamma – gick jättebra. Sedan skulle de gräddas i 5-8 minuter, och jag vet precis hur tunna o spröda de skulle bli…

Efter tjugo minuter så började de sjunka ihop och bli något så när lika kakor, inte tekakor. När jag tittade i kokboken vad jag gjort för fel, så konstaterade jag att det skulle räcka till ca 60 kakor – jag hade gjort 18, men de blev jättegoda, precis som jag minns dem … 😉

Frikadeller eller köttbullar …?

Det skulle ha varit ca 20 st på plåten, men Makalöst goda …

Ännu en dag närmare jul. Jag har en känsla av att tiden accelererar ju närmare man kommer. De där mysiga veckorna när man skall gör allt mysigt man gör inför julen – de försvinner bara och till slut så blir det bara stress. Men inte för mej – jag struntar helt enkelt i att göra det jag inte hinner. Jag gör bara min måsten …

Idag blev det vörtbröd. Jag handlade visserligen hem köttfärs till köttbullarna och rödkål till, ja,  till rödkålen och dill till laxen som skall gravas. De hade saltad ”sill” idag, så jag köpte några filér för att testa till sillsallad + en lövbiff, man skall ha en stekt, tärnad lövbiff i sillsallad – då blir den som godast enligt gammalt recept …  Vi får se hur det blir, den saltade sillen var också inlagd i ättika. Damen i butiken visste inte om den var kokt eller inte, ”Men man skulle äta den som den var…”  Den såg gravad ut för mej, så det blir  ett expriment. Återkommer med rapport.

Vörtdegen sattes efter alla konster, jag improviserar varje år, och jag glömmer att skriva ner varje år. Så det blir till att uppfinna på nytt, dvs vad gäller mjölet… Kryddorna är desamma, liksom det irländska ölet o coca colan, men mjölet. I år lyckades jag få tag i rågmjöl – har aldrig bakat med det förut. Så nu fick jag testa fram nya konstellationer mellan vete och råg… och glömde förståss. Det är ju fullt upp att testa sej fram och jag tillhör inte dem som står med penna när jag knådar, efteråt så minns jag ingenting – det är så intensivt medan det pågår. Inte blir det lättare att minnas eftersom jag alltid siktar mjölet först, och då tar jag till i överkant för att slippa sikta mitt under blandningen. Det positiva var att det var bara mjöl i mjölet – i Ghana så fick jag alltid något extra, det mesta kunde krypa av sej själv.

Vörtbrödet provsmakades i kväll och det var helt klart godkänt, faktiskt riktigt gott …

Det är mysigt att knåda ljummen deg …

Klart godkänt …

Man hade lovat regn idag, och det började faktiskt att regna redan innan jag lade mej igår natt. Det var grått och mulet och jag tyckte att det var jättemysigt. Äntligen kunde jag få bara mysa inomhus, med mina julbestyr – inget dåligt samvete att jag skulle ut i solen – som vi är uppfostrade med. Jag hade en jättemysig morgon med ett svårt pussel och sedan tog jag itu med mina gardinlängder. 12 meter tyg som skulle fördelas på fyra längder + lika många meter fodertyg – det blev ett antal löpmeter i maskinsöm. Det var rörigt ett tag vill jag lova. Men efter några timmar och många cd-skivor med julmusik, så hade jag två gardinlängder med tillhörande foder. De andra två längderna får anstå. Vet inte hur länge, men det brådskar inte. Om det blir som vi vill, så kommer de och river en vägg veckan efter jul, och innan dess finns det ingen anledning att sätta upp resterande gardiner.

Hade också bestämt mej för att klä granen idag. Det blev lite sent, men klädd blev den. Det fattas bara några små guldrosetter, som jag fånar mej med de senaste åren, men eftersom vi har plastgran på dessa breddgrader, så är det så mycket som inte är som vanligt och då kan man fåna till det lite. Men de ser jag fram emot att sätta dit i morgon. Det är ganska underligt hur man vänjer sej vid sådant som var helt otänkbart för några år sedan – och jag gillar det …!

Vi har ju levt lite udda de senaste åren, så julblommor har jag haft i form av tygblommor – inköpta i CA – så vackra, men i tyg. Här kan jag ju faktiskt få tag i både julstjärnor och amaryllisar, vilket jag fullkomligt frossar i. Tygblommorna är kvar i sina plastpåsar, vi får se hur det blir om de får komma fram eller inte.

Ikväll blev det sent igen – var ju tvungen att sitta o njuta av granen, liksom den amaryllis som vi trodde skulle komma lagom till jul, men p.g.a. värmen igår, så blommar den för fullt idag …

Nästan färdigklädd …

Jag myser …

Bilden är från: http://www.sr.se/barn/jul50

Kommer ni ihåg…?  År 1958. Första Julkalendern som kom ut som kalender och som man kunde köpa i handeln. På SR:s julsida finns alla kalendrar genom tiderna, man kan även lyssna – om man har tid – om man har ”airtime” … Jag skall nog välja ut några avsnitt och lyssna. Bl.a. finns Herkules Jonssons storverk med. Har inte undersökt huruvida Svt har dem på sin sida och om man kan titta.

Idag var det rejält varmt, det tog emot att röra sej utomhus, men vi åkte ner till Waterfront, en del som skulle inhandlas och vi skulle köpa biljetter till konserten med Oueens musik. När vi stod där och köade, så såg vi en annons om en julkonsert – som vi verkligen har letat efter i dagstidningarna. Så nu skall vi på två konserter dagarna efter varandra. Men det skall bli roligt att få gå på julkonserten. Förra året var vi på två stycken, båda var så bra. Nu blir det bara en, men det duger.

Vi köpte också vår julskinka och laxen, som skall gravas. Hade hoppats få tag i den sill som skall ingå i sillsalladen. Man har sålt till o från hela hösten, men inte nu. Tack o lov så hade vännerna med sill för den vanliga inläggningen, så utan blir vi inte.

När vi kom hem så var vi helt slut, med jag fick lite ny inspiration – solnedgången var helt otrolig idag. Himlen glödde i motsatt riktning, dvs i norr … Jag fotade förståss, och gick även ut för att titta på den i rätt riktning. Det var lika fantastiskt där med, även grannarna var ute och tittade och vi var överens. Så kära dotter – här kommer fler solnedgångsbilder …

Solen går faktiskt ner i motsatt riktning …

Dvs här ….

På Sr:s hemsida hittar man också gamla radioinslag i form av en radiokalender, nya inslag varje dag …

Idag skulle det hända mycket i vår lilla värld. Hilda, som maken döpt henne till, skulle komma och städa. Vi skulle utnyttja vår lilla hyrbil till att åka ner på stan för att köpa gardintyg och annat tyg. Vi susade iväg, den är visserligen liten, men pigg och vi syns knappt i trafiken. Det gäller att hålla reda på de andra, som inte ser en.

Gardintyg inköptes på första stället, liksom foder – nödvändigt här. Sedan bar det av till tygdistriktet i stan. Vi kom in och jag hann precis köpa knappnålar, när man meddelade att butiken skulle stänga om 5 minuter … Det var fredag och ägarna + personal skulle gå till moskén. Jag hann köpa några meter bomull för tygtryck + bomull till lakan. (Har jag skrivit om att det inte finns bomullslakan att köpa här – om man inte spenderar en förmögenhet.) Sedan föstes vi mer eller mindre ut – vi var de sista som lämnade butiken. Jag var sur, personalen var sur – de missade ju de första 5 minuterna i moskén. En liten dam meddelade att man faktiskt öppnade en timme senare igen – det borde någon talat om meddetsamma.

Vi åkte ner till Waterfront och tröstade oss med en god lunch på vår stamrestaurang, som håller måttet mot alla som vi provar fram på. Vi kunde dessutom sätta oss hos vår lille favoritkypare. Så allt blev så bra igen. Vi njöt av utsikten, maten, servicen och värmen – som har kommit nu.

Maken skulle stanna kvar och handla julklappar, sa han, det visade sej senare att det inte blev några. ”Det fanns inga att köpa…”. Jag kröp in i den lilla bilen och drog tillbaka till tygdistriktet och gick in i en av de andra butikerna – som ju faktiskt inte stängt för lunch. Hittade riktig bomull till halva priset mot föregående butik, och personalen var trevlig. Gick tillbaka i muslimbutiken, som nu var öppen igen, men köpte inget – personalen var fortfarande inte trevlig, trots pausen på dagen. Sedan åkte jag hem, det är nu för varmt för att tänka shopping …

Vår Neville, med sin ”boss” , som han säger …

En del utsikt (hamnen), en del restaurang, en skymt av stamgäst och kypare …

En glassstrut …?

En del fartyg under reparation, en skymt av staden och ”Bordsberget” med sin duk …