Idag kände vi av den värme som vi så länge längtat efter. Vi har suttit på balkongen och ätit vår frukost och vår sena middag. (Lunchen intogs i restaurangvagnen, en krog som ligger på gatan och som är en gammal tågrestaurangvagn – hur man nu fått dit den.)Temperaturen gick upp till nästan 29 grader och vinden fläktade så skönt, så det blev inte för varmt. Nu har vi ”tinat” upp igen och täckena åkte in i garderoben – hoppas de kan stanna där.
Idag kom Hilda, som antagligen heter Hillah – det var maken som blev så glad när han kände igen ett namn, och hon håller god min och svarar att ”Jo, så heter hon…”. Men jag såg när hon skrev sitt namn på en lapp – inte var det Hilda hon skrev. Hilda har inte varit den mest rutinerade städerskan, det har blivit en del ganska konstiga saker, men det brukar det bli här i Afrika – vi har inte riktigt samma uppfattning som hur saker o ting skall rengöras. Här finns t.ex. inte motsvarande Ajax, här sprejar man med någon bakteriedödande spray eller kletig creme och sedan torkar man med torr trasa. Det är olika för bänkar, golv o badrumsporslin. Vi har en hel butik i städskpet. När man lägger ifrån sej tandborsten på badrumsbänken och skall ta upp den igen så kletar det minst sagt. Men jag har nu börjat få ”pli” på Hilda. Hon ser lika skeptisk ut varje gång, för det går inte med automatik, när jag tala om att hon skall helt enkelt torka med diskmedel och vatten. Efter tre veckor har vi nu ganska normala golv – de blev faktiskt glashala, som harstade dansgolv, med det gamla kletet som hon använde. Ja, det till o med ”gnekade” då vi gick .
Hon tittar lite konstigt på mej när jag talar om att jag inte vill att hon skall använda teakolja på våra moderna lackade bord, att hon skall använda vatten o diskmedel till fönstren – men där har jag faktiskt gett henne en flaska med fönsterputs i sprayform, och hon var så glad idag när hon använde den. Jag är glad att vi har persienner …
Nu det ett mycket begränsat antal medel som finns kvar …
Sedan kom jag till skrivbordet med både låda och hylla för tangentbord. Efter några ”omtagningar” så står där nu ett bord, med hylla för tangentbordet, låda för prylar, och som grädde på moset tronar bokhyllan. Det skulle varit en glasskiva också, vilande på pelare – lite vulgärt i min smak, men min skärm är för stor, så den slapp jag fundera på.
Advent… jag tillhör dem som tycker om advent – tiden innan jul då man bara njuter av alla ljus o förväntningar. Då menar jag inte tjusiga julklappar, utan den tid på året då vi alla på något sätt skall försöka bli de bondmoror, som vi inte hade en chans att bli. Jag vet att jag har en romantiserad bild av livet som bondmora, de slet säkert hårt, men det gör dagens mödrar också – fast på annat sätt. Men jag tror att bondmoran fick mer uppskattning för sitt slit – när man dukade upp allt och alla samlades och bara njöt av allt det goda. Jag inbillar mej att om jag levt ett tidigare liv, så var jag nog bondmora – för varje år så har jag en längtan att göra egen korv o diverse syltor o annat gott. Nu lever jag ett modernt liv, men jag har faktiskt gjort korv två gånger i mitt liv – inte mycket med tanke på hur många år det handlar om.
