Efter frukost så satte vi oss i bilen och styrde kosan mot Stellenbosch. Första stopp blev Nethlingshof och vi lät oss väl smaka av deras viner. Sedan drog vi iväg till Tokara, det var dags för lunch. Det tyckte en gruppresa plus en massa andra också, så restaurangen var fullsatt. Men vi bad att få vänta, så vi började med deras vinprovning, som är helt fri i antal avsmakningar liksom att den är gratis. Herrarna lät sej väl smaka. Miljön är fantastisk, så det gjorde inget att vi fick vänta. Vi fick ett bord och åt nog det absolut bästa hittills i detta land. Strutsfilé, den var perfekt, och med de godaste tillbehör och smakfullt serverad. Detta trots att personalen slet som slavar för att få ihop det hela till alla dessa människor. All heder åt dem, vi kommer tillbaka … Ett nytt smultronställe på vår karta.

De har också provning av olivolja och oliver. Oliverna, kalamata, var så goda, så vi bestämde oss för att köpa med oss. Man kunde köpa 2,5 kg för R80 (ca 75sek), så vi åkte till deras Oliv sked, och där fanns olika olivoljor att köpa liksom oliverna. Så nu har vi några goda olivoljor och en hink med oliver i vårt kök. Det skall ju vara så nyttigt också …

Färden hem gick via False Bay och den vackra stranden. Vädret tillät oss att stiga ur bilen – det har ibland blåst så att det inte varit möjligt. Jag samlade in stora snäckskal, som skall användas vid kommande matlagning. Där skall läggas godsaker som skall gratineras i ugn. Vi gjorde också ett stopp i Müizenberg, en liten stad vid stranden. Där gick vi ner på stranden och tittade på folk som har en typ av fallskärm i luften och vattenskidor på fötterna, hur nu det går till… Kul såg det i allafall ut. Där finns också vackra badhytter i olika färger, och massor med sand. En bulldozer försökte flytta tillbaka sanden till stranden, såg ut som snöröjningen i Sverige, med jättelika snö-, jag menar sandhögar…

Vi är redo  …

… för vinprovning …

Det här passar oss precis, och gratis …

Försten i vattnet …

…

…

Så här ser de ut på nära håll, vi har knappt sett dem på långt håll …

Eftersom det blev så sent igår kväll så var vi ganska avslagna i morse. Men efter frukost så tog vi bilen och styrde kosan söderut. Vi beställde bord på Mariners Warf i Hout Bay och tog en tur runt Cahpmans Peak och bergen via Constantia. Vädret visade sej från sin bästa sida och vi satt ute på verandan, där vi intog vår lunch, och bara njöt…  Av utsikten och maten.

Väl hemma så blev det balkongen och där blev vi kvar till strax efter ett – dvs damerna, herrarna kroknade tidigare. Fast de höll ut ganska länge, trots allt. Grannarna var säkert mycket glada när vi damer tröttnade och gick in, men vi försökte verkligen hålla rösterna på en mycket låg nivå – det resulterade i att vi fick säga allt flera gånger, för vi hörde ju inte vad vi sa … Kanske det delvis berodde på måsarna, dvs alla fiskmåsar som fått för sej att de nu skall häcka på grannhusens tak – ett herrans oljud. Våra röster måste ju ha låtit som svaga viskningar …

Obligatoriskt foto från Chapmans Peak, lika vackert varje gång …

Ser mycket inbjudande ut, men vattnet är iskallt …

Några trotsade temperaturen och dök, trots allt …

Sälarna verkade inte bry sej alls, att det är kallt i vattnet menar jag. De var ca tio stycken som badade …

Men de här föredrog att sväva i luften …

Satt hela förmiddagen och skapade distributionslistor för Swea, tror att det gick vägen. Resten av dagen har vi ägnat åt att flytta om i lägenheten. Våra vänner skulle komma från Sverige i kväll och då skulle gästrummet bli gästrum igen. Inget större problem, men det tar längre tid än man tror – alla sladdar och konstiga kontakter som skall stämma … Jag menar nu till datorn och allt som den behöver. Vi drog helt enkelt in mitt skrivbord till sovrummet, men jag vågade inte låta datorn, skärmen, skrivaren osv stå kvar. Så det blev till att plocka isär allt …  Nu har jag satt ihop allt igen – det tog nog en timme.

Våra gäster kom på tid. Det är en dryg resa hit, 11 timmar. Allt hade gått bra och de var nöjda med servicen ombord. Vi blev sittande och de fick ”landa” innan det nu är dags för sängen – alldeles för sent som vanligt…

Nu börjar jag känna att – äntligen – börjar lägenheten närma sig som jag vill att den skall vara. Jag har kämpat med gardiner i hettan idag, som inte blev bättre av att grannen – skolgården bygger pool. Trots att det var så varmt idag så gick alla arbetarna med varma stickade mössor – riktigt varma mössor, mot solen eller …? Vi har sett det tidigare i Afrika, att man har varma, stickade mössor, men inte i denna värme. I dag, så har de haft någon ”sprutmojäng” igång, som dammade alldeles förfärligt – det innebar att vi inte kunde ha korsdrag. Balkongen är nu – återigen – täckt med ett lager med grått damm…

Jag kämpade i alla fall på med mina gardiner, tur att det finns näsdukar att ta till när gardinerna började bli prickiga – vet nu att en längd tar två timmar … Borde ha sytt fyra längder – det blev två. Tur att jag inte jobbar på ackord (hur nu det stavas…)? Nu hänger där två längder, det skall vara fyra – det får anstå till …?

Imorgon kväll kommer våra vänner från Halmstad. Det skall bli roligt! Hoppas nu att vädret kan fortsätta att visa sej från den varma sidan. Själv skall jag nog nu försöka att komma i säng. Har läst någonstans att man bör sova 7-8 timmar om natten. Tänkte byta ut mina 5-6 timmar mot det och se om det blir någon skillnad (mot vad?) …

Om man sträcker ut gardinerna så ser det ganska bra ut …

En liten solnedgång kan väl få plats, eller hur …?

Jag vet inte vart den här dagen tagit vägen, men vi har hunnit en del. De flesta prylarna är på plats i vardagsrummet. Återstår några grejor som skall upp på väggarna, lite plock och undanstuvning bara. Resten är bara detaljer… Maken och jag njuter av att ha det tämligen normalt omkring oss. De nya gardinerna vet jag inte om jag hinner få färdiga, hade tänkt det, men allt tar längre tid än man tror. Vi får se imorgon, gardinstången skall i alla fall upp.

Det har varit varmt idag igen, över trettio grader och det är fortfarande varmt. Vi kan inte ha korsdrag längre, för det har börjat blåsa och då smäller dörrarna och persienerna flaxar och far. Fast egentligen skall vi inte klaga – vi har längtat efter värmen och nu är den här. Det är väl att vi inte är riktigt vana – än, men vi vänjer oss så gärna.

Maken tittar just nu på fotboll. Sydafrika möter Tunisien – det går visst inget vidare. Men det skall bli en tidig kväll för mej, först en dusch och sedan skall jag faktiskt koppla av med en bok i sängen, vet inte hur länge sedan det var sist – men länge sedan var det …

Vi kan titta på TV …

Vi kan sitta och äta vid ett riktigt bord …

Vår lilla afrikahörna …

Det var klockan på ringning – igen… Det var trots allt lördagmorgon – då brukar vi ta det lugnt och koppla upp Sveriges Radio o lyssna på Ring så spelar vi. Har ni hört det förut?  … Men så blev det inte i morse för min del. Jag staplade upp – sitter ju alldeles för länge framför denna lilla maskin varje kväll. Jag skulle på Sweas Årsmöte, i Tulbagh – Lindes Vinyard – som ägs av Sweas ordförande och hennes man. Halva året befinner de sej här och odlar vindruvor, andra halvan så befinner de sej i Californien och gör detsamma.

Klockan åtta skulle jag  bli hämtad, vilket jag blev. Ingen av oss var riktigt vaken, mest synd var det om chauffören – men hon klarade av körningen med den äran. Resan tog nästan två timmar. När vi kom fram var det rejält varmt, det skulle gå upp till drygt 42 grader … Vi gjorde en bedrift som genomförde ett årsmöte för Swea Sydafrika. Jag blev invald i styrelsen och det skall bli roligt, de som ingår i styrelsen är så trevliga och vill verkligen åstadkomma något… På programmet står bland annat att vi i höst skall genomföra ett regionsmöte här nere för västra Europa – som vi tillhör. Det är ett otroligt arrangemang, Sweor från hela Europa är inbjudna. Finns inte så många Swea i Afrika, vilket jag märkt under mina år i diverse länder. Där var de inte representerade överhuvudtaget. Skall bli spännande.

Maken och jag intog vår middag på balkongen – var annars. Visserligen har vi ett nyinköpt matbord, men är det 29 grader så vill man gärna vara ute. Det har ju varit en ovanligt kall period denna gång. Inte många balkongkvällar. När jag skrivit klart detta så är det balkongen som gäller igen… vem ”näns” lägga sej när det fortfarande är 28 grader utomhus. De hade lovat kyligt väder, det blev fel och i morgon skall det visst  bli ännu varmare – men då skall vi ställa möbler på plats. Lika bra det – man kommer nog inte att orka vara utomhus…

Vår värdinna ute på deras vackra veranda …

Utsikten över Tulbagh …

…

De vackra bergen i bakgrunden och Agapanthus i förgrunden …

En extra trevlig gäst vid lunchen, han talade oavbrutet och älskade att leka …