Jag vaknade till klockan, men hade gärna sovit en stund till istället för att stiga upp och plocka bort det sista. Vi var inte säkra på om Handyman Alexander skulle komma … han var ju lite senfärdig med att komma med kostnadsförslaget. Mellan åtta och halv nio sa han, och klockan kvart över åtta kom de… Det blev ett litet ”kaos”… som tur var hade vi köpte plast för att täcka golven – för det hade de inte med sej. Bara lite flyttkartonger, som de lade ut lite här och där … Sedan började de att banka hål i väggen. Då kom en av grannarna och var jättearg – hon hade arbetat natt och skulle sova, för hon skulle arbeta den kommande natten också, stackarn. Hon tyckte att de kunde väl vänta till klockan tolv, åtminstone. Men vad kunde jag göra mer än att be om ursäkt, men det var ett förfärligt oväsen. Jag fick ont i ena örat av oljudet och huvudvärk, trots att jag stängde in mej i arbetsrummet. Men dörr hjälpte inte mycket mot oväsendet. Vi försökte dessutom att täta så gott det gick mot allt damm – för damm blev det kan jag lova. Växterna på balkongen såg ut som om det hade snöat på dem, fast grått …

Den arga damen kom tillbaka med ”han som har hand om huset”, men då fick maken ta hand om det hela. Men vad kunde han göra, så arbetet fortsatte och jag antar att den stackars damen inte fick mycket sömn. Klockan kvart över tre lämnade hela gänget och då hade de tagit med sej allt murbruk och tegelstenar, som de knackat ner. Golvet såg inte alltför skadat ut, vilket jag trott då jag såg hur det gick till då stenarna bara flög omkring och med bara lite plast som skydd …

Puh …!! Trots allt damm så det verkar bli bra – så här långt …

Så är det igång, ingen återvändo …

….. Hjälp, vad håller vi på med …?!

Maken ser lite bekymrad ut ….

Det är inte smuts på kameralinsen, det är damm i luften …

Allt var inte så enkelt …

…. ……….

Nu skall bara allt det här bort …

Och, nu är det nästan klart, ska bara …

Ja, vi har städat ut julen, men vi har också städat ut hela möblemanget i vardagsrum och matrum och det mesta är nu staplat i en stor hög i sovrummet och spridda ”högar” i gästrummet.  Men så har vi ju levt de senaste åren, med packning och staplade saker, och nu har vi lyckats även här. Så det känns nästan som ”hemma” när vi tar oss fram på tvären i sovrummet.

Det blev en jobbig dag, bara att tömma granen tog några timmar, det är belysningen som står för den tiden. Dessa moderna ljusslingor, där varje litet ljus skall träs in i några fåniga plasthållare, som inte fungerar, men om man inte gör det så kan man inte trassla ut den nästa år igen. Tomt blev det – ja, det brukar ju bli tomt efter granen varje år, men nu ekar det i rummet och då menar jag att det verkligen ekar. I de andra rummen däremot försvinner ljudet, man hör knappt vad man säger – så överbelamrat som det är… 😉

Nu hoppas vi att vår handyman Alexander kommer i morgon, som han sagt… Han var ju inte så bra på att höra av sej när han skulle ge priset. Två veckor skall det ta – säger han … Vi tror på honom, vi måste tro honom, annars …   Han skall ta bort väggen mellan vardagsrum och matrum, så det blir nog härligt här några dagar framöver. Han skall också skifta dörrarna till toa o badrum och sätta in ett handfat på toan. Så nu blir det sängen, måste upp imorgon och ta bort det sista innan det brakar loss …

Bara granen o mattan kvar …

Gardinerna åker ner …

Nu går det inte in mer …

En svensk vingård i Wellington, Sydafrika …

——
Idag hämtade vi vår lilla hyrbil och drog iväg till Wellington och en liten vingård, som ägs av svenskar. Ett otroligt gästvänligt par, som för några år sedan investerade i denna vingård. Huset är byggt på 1700-talet, och så vackert renoverat. Tänk att få bo så. Omgivningarna var också alldeles bedårande liksom deras trädgård. Det var picknick och alla hade med sej mat, värdparet stod för massor av goda ostar och sallader, samt välkomstdrink i form av bubbel och deras eget vin Andreas Shiraz. Skall finnas på Systembolaget i beställningssortimentet.

Vi hade en skön och trevlig dag – alla gjode sitt bästa för att det skulle bli trevligt och vädret var perfekt. Det har ju inte varit så stabilt de sista månaderna. De hade en rolig hund, som egentligen skulle ligga o vila efter en dramatisk Borelia-infektion (!), men hon var alldeles tossig med alla människor och älskade att jaga solkatter. Det blev en del jagande med solen som speglade sej i alla armbandsurens glas…

Väl hemma så har vi suttit och tittat på en av de ”rullar” som vi fick i julklapp. Det är ju sista kvällen med julgran o mys, och sista kvällen med ett normalt hem. I morgon skall allt tömmas i matrummet och vardagsrummet inför den stundande ombyggnaden …

Det syns inte hur gott det är …

Bilden gör inte rättivsa åt den vackra trädgården …

Huset är byggt på 1700-talet, eken är antagligen lika gammal …

Värden och maken tillsammans med hunden, som letar efter en solkatt …

Idag blev det julafton nummer två… Vi fick ett julkort från granne Annika, tack! Och, vi fick ett kuvert fyllt med julklappar… massor med konstverk, vackra bilder och filmer … Det blev faktiskt bättre en riktiga julafton … Barnbarnet har tecknat de mest fantastiska bilder – en del med glitter o ja, glitter … 😉 Nu har vi några timmar framför oss att titta på film av barnbarnen, men även några svenska filmklassiker. Men kärast är nog en av teckningarna som föreställer konstnären – barnbarnet – och hennes lillebror … 🙂

Hilda har varit här och städat idag, jag har vissa synpunkter, men så länge som jag slipper att göra arbetet själv så … Skall ta itu med det när vi fått reparerat och en ny fönsterskrapa från Sverige … Sopbilen kom äntligen och tömde soporna, tunnorna har stått ute sedan nyårsafton – det började faktiskt kännas obehagligt. Såg idag att de hade problem med att få plats med soporna. Vår städare försökte stampa ner sopsäckar i redan fulla tunnor.

Själv har jag gjort några nya stenciler och strukit massor med meter av tyg, är inte helt nöjd med de färger jag har – de bästa tog jag med till Sverige i våras – hade glömt, så nästa vecka får det bli en inköpsrunda – utan maken … Någon måste vara kvar och bevaka eventuella ombyggnadsarbeten.

Ikväll har vi ätit ute, på en nygammal restaurang, där vi kunde sitta utomhus. Maten var bara så god, men för mycket – som nästan alltid… Maken har redan lagt sej – han blev för mätt. Men kvällen är bara så ljuvlig – det är fortfarande 24 grader och jag sitter på balkongen och skriver detta. Vill inte gå in, än mindre lägga mej – men, jag skall köra ett antal mil i morgon, vi skall på picknick till ett svensk par som har en vingård här i SA. Jag har gjort i ordning kyckling och vi har hyrt bil och så får vi se om vi hittar fram … Borde sova nu, men inte än…

Så många fina bilder, en blivande konstnär – eller bara en överlycklig mormor … ?

Storasyster o lillebror …

Väldigt sofistikerat, det glittrar o ja, glittrar …

Vår nye handyman, Alexander, dök äntligen upp. Han kom veckan före jul och tittade på en renovering som skulle göras i lägenheten, och lovade att återkomma med offert två dagar senare. Sedan dess har maken ringt och ringt. Jodå, han skulle komma ”First thing in the morning…” , När det gått några morgnar, så ringde maken igen. Hans mamma var sjuk och han var på väg till sjukhuset…  Nästa dag ”Hans chaufför fick offerten och skulle lägga den i vår brevlåda…” Han hittade inte huset…

Nåväl, igår kom han äntligen, efter att maken ringt ett antal gånger. ”Han var bara runt hörnet…” Men han sa inte vilket hörn, för det tog några timmar,  meningen var att han skulle börja nu på måndag, den 7:e, men vi ville ju veta vad det skulle kosta. Vi bestämde att nu ringer vi inte mer,  vi struntar i det hela. Då stod han där utanför dörren som gubben i lådan. Lika glad som förra gången och pratade och pratade om hur han skulle göra osv. Priset var ok, och två veckor räknar han med, så nu skall han komma på måndag mellan 8 – 8.30 … Vi ser fram emot två hemska veckor …

Man har fortfarande inte tömt våra soptunnor, de skulle ha varit här i tisdags …

Åter en dag då inget särskilt hänt.

Jag plockade fram mina attiraljer för att – äntligen – trycka lite tyger. Då visade det sej att jag tydligen lämnat mina stenciler hemma, så det blev till att åka till Waterfront för att köpa film. Vår egen pappershandel har tyvärr lagt ner, det har blivit mäklarkontor där istället – något man ju har mycket glädje av… Det visade sej dessutom att pappersbutiken i Waterfront har anpassat sej till turister, fick visserligen tag i film, några ark till svindyrt pris, men inget tracingpapper. Så jag får tänka mej för tills jag hittar en ny butik.

Hann börja skära ut en stencil, men det går långsamt – är lite rostig med skalpellen. Får se om jag hinner trycka imorgon, eller om det är något annat som felar. Det tar alltid tid att komma igång, att hitta hur sakerna skall vara osv… Men tyg har jag i alla fall.

Ikväll stormar det återigen och blommorna har fått flytta ner på balkonggolvet – igen. Vet inte för vilken gång i ordningen. Det är ingen ordning på vädret här i den här delen av världen, heller … Men vi hade en otrolig solnedgång, mitt i allt det molniga – till o med maken var imponerad och kallade på mej. Kunde inte hålla mej från att ta en (flera) bilder …

Det är inte en brand, fast på sätt o vis …