Vi vaknade till en vacker morgon på landet. Det var bara tupparna som fattades. Så tyst och stilla. Vår värd lagade en stor och mättande frukost, som smakade alldeles för bra, inget blev kvar på tallrikarna. Sedan blev det uppbrott till Lindes Vingård igen. Vi skulle säga adjö och köpa med oss av deras goda vin. Det blev en låda.

Fru Linde eskorterade oss till Morgansvlei Vinyard, ett B&B till hotellstandard. Det var mycket vackert och utsikten mot bergen var enastående. Där finns B&B eller Selfcatering. Maken vill åka dit direkt, men det blir nog knappast tid till det. Vi är ju inte kvar här så länge till och det verkar som om den tiden är intecknad här framför datorn för min del…

Vi vände näsan åter mot Kapstaden och kom hem till behaglig värme, som det är här vid kusten, jämfört med den betydligt varmare luften som uppstår i inlandet. Denna gång blev det dock inte över 40 grader. Det höll sej strax över trettio, och med AC i bilen så går det utmärkt att resa.

Etersom vi nu varit bortskämda med mat, så kände vi inte för att ställa oss vid spisen. Vi tog en promenad till vår favoritpizza-bagare. Han är äkta italienare, från Napoli, och han bakar lövtunna pizzor med mycket och god fyllning på, inte en massa ost. Låter kanske konstigt i svenska öron, men det är faktiskt gott, man blir dessutom inte så övermätt. Fast tilläckligt, så det var tur att vi hade en promenad hem. Sedan satt vi här och jäste på kvällen. Man hade lovat både det ena och det andra i TV-programmet, men som vanligt blev det inget av. Jag trodde inte på det från början utan lade på en rulle och satte mej framför datorn med hörlurar. Den Engelske Patienten, som jag burit fram och tillbaka i flera år nu, men som det inte blivit av att titta på. Nu blev det av – den var bra….

Här skall det bli inspektion av rummen …

Lantligt och vackert …

Där borta på bergssluttningen ligger Lindes Vingård …

Herrarna fick lyfta upp backarna med druvor och mata apparaten, som värden startade och stoppade efter behov. Det var något slags simsalabim-maskin, druvorna ramlade ner i karet, inte söndermalda men krossade liksom – nånting. Skaften ”maldes” ut för sig och där fick någon stå och peta bort med en pinne, så det inte blev stopp. Allt gick mycket fort trots att det var 600 kg druvor.

Sedan skulle styrkan på det blivande vinet mätas, det kan man tydligen få veta redan vid detta skede. En ny liten hokus-pokus-manick togs fram. Några druvor krossades och saften hälldes på manicken. Sedan var det bara att kika i den, som man gör i en kikare, men det som visades var ett streck och en skala och där läste man av sötman i druvorna. Hälften av den skulle bli styrkan på vinet. Flera olika tester gjordes och sist gjordes det på druvorna i karet. Jag tror att vinet kommer att ha en styrka på 11,5 %, om jag förstått rätt. Vi avslutade det hela och kände oss mycket duktiga.

Efter en trevlig stund på värdparets veranda, där vi serverades iste och pizza-bitar, så var det dags att åka till OrchardS Cooking School & Guest Farm. Där skulle vi delta i matlagningen av vår middag. Det skulle bli en 6 rätters meny, med mat från medelhavsområdet. Det gick mycket livligt till, alla sprang om alla och alla hade sitt vinglas i handen med Lindes goda vin. Det hackades och gjordes allt som man gör när man lagar mat. Men det var nog tur att värden hade fixat en hel del innan … 😉

Maten blev faktiskt god och vi åt med stor aptit under mycket prat och många skratt. En väldigt trevlig kväll blev det, och sent …

Full aktivitet, druvor skulle hällas i maskinen och skaften petas bort …

Många druvor blev det och mycket skaftrens …

Nu är det dags att bestämma alkoholhalten …

En Swea som är glad åt det blivande Swea-vinet. Värdinnan rör ut jästen …

Jästen hälls i och med armen avgörs hur många vintunnor som kommer att gå åt. Det kommer att bli drygt en tunna …

Nu är vi samlade inför matlagningen, matlagningsjärnet är serverat …

En förväntansfull klass …

Det hackas för fullt …

En make som tyckte att hustrun var för långsam, och tog över …

Hur kommer det här att bli, tror ni …?

Det blev faktiskt bra … !!!

Fredag, då kommer Hilda, som maken kallar henne, hon heter Hillah. Men hon brysr sej inte, hon serlika glad ut ändå. Jag hade satt klockan på ringning för att inte försova mej. Det blev lite sent igår kväll – som vanligt. När jag stängde balkongdörrarna vid halv ett tiden på natten så såg jag ett plan som lyft från flygplatsen och gissade att det var det plan som våra gäster satt i. Troligen var det så eftersom inte många plan lyfter den tiden på natten.

Har inte hört från dem än, men vi gick in och tittade på sajten och konstaterade att de skulle vara framme i Amsterdam ungefär beräknad tid. Sedan hoppas jag att resten fungerade också. Det är en tuff resa, man kan inte vara så mycket längre i luften och sedan skulle de fortsätta …

Jag hade laddat en tvättmaskin med lakan igår kväll som Hillah skulle hänga ute idag, och i morse laddade jag ytterligare en – men, det var bara så att det var spray regn idag på förmiddagen. Vi hängde de små sakerna inne på tvättställningen och efter någon timme så kunde hon hänga lakanen ute – vilka faktiskt hann torka, men inte de små örngotten på torkställningen.

Själv har jag varit upptagen med Sweas förestående möte i höst. Satt hela förmiddagen vid datorn och knåpade med ord. Och kl 13.00 varje fredag så träffas vi spontant för lunch i Sea Point, så jag gick dit och där fick jag hjälp att fortsätta knåpa. Det visade sej att det var mer än vi kunde klara av vid lunchbordet, så vi gick hem till mej och blev sittande framför datorn hela eftermiddagen. Nu tror jag att vi har ett ganska fullständigt manus. I morgon så blir vi fler som kan uttala oss. Då skall vi resa inåt landet, närmare bestämt Tulbagh, där driver ett svenskt par en vingård, och där skall vi, om jag har uppfattat det rätt, trampa vindruvor. Det är en tradition att vi Sweor trampar druvor varje år som förvandlas till ett Sweavin, som sedan serveras i olika Sweasammanhang. Sedan blir det ”självlagad” middag på Tulbagh Cooking Scool med övernattning. Det är visst inte så överansträngade med matlagningen, man behöver visst  bara hjälpa till med att hacka någon lök eller så…. Återkommer med rapport om det stämmer.

Det blir nog också så att jag inte kommer att kunna återkomma här förrän tidigast söndag kväll …

Har inte tagit ett enda foto idag, börjar jag bli glömsk månne …

Det var våra gästers sista dag idag och Valentine. Maken och hans vän tog en tidig morgonpromenad för att samla in skott av Hibiskus. De överraskade oss med att även ha rosor med sej. Skotten av Hibiskus skall nu planteras och bli till stora växter i Sverige. Det var fantastiska färger på ”buketten”, vi får se om de får se denna prakt i blomning på framtida plantor. Gästerna packade sin väskor och badrumsvågen användes flitigt … Det finns för mycket till bra priser att köpa här i SA, det blir besvärligt när man skall hem, med vikten …

Efter frukost gav vi oss av till Waterfront för att fixa kvittona inför momsåterbäringen vid avresan, som man är frikostig med här. Sedan gick vi till Akvariet, som är imponerande … Jag tog många bilder, så många Aha-upplevelser, men kan bara visa ett fåtal. Vi prickade in matningen av Pingvinerna och fiskarna i det stora akvariet. Vi fick till o med se hur en Haj slukade en av sina akvariekompisar …

Det blev en sen lunch för vår del och när vi skulle hem blev det trafikkaos. Vi satte oss i en taxi – vem vet när det skulle komma en buss. Gästerna packade klart och vi gick ner på gatan till den förbeställda taxin, som inte fanns på plats. Jag offrade mej att gå upp och hämta telefonen – jag går numera i trapporna … Och när maken ringde fick vi höra att bilen stod på plats och hade väntat länge. Maken kontrade med att vi också stått länge och att någon Taxi kunde vi inte se… Det dröjde bara några minuter så kom den svängande om hörnet, den hade stått på fel gata. Gästerna kom iväg, vi hade räknat med att det skulle gå fel med taxin, så de var fortfarande ute i god tid.

Vi vet inte hur det gick med vikten, men i skrivande stund så bör de vara i luften …

PS. Glömde totalt bort kameran utanför akvariet idag …

En gigantisk Muräna …

Minimala sjöhästar …

Små pingviner …

En arg ”gubbfisk” …

En haj med ”dammsugarfisk” på ryggen …

Det blev en riktigt varm dag, över trettio grader. Våra gäster och maken gav sej iväg på en bussrundtur, s.k. Hop on hop off. Det hade varit så varmt på bussätena att de brände sej när de skulle sätta sej ner. Själv satt jag kvar vid datorn och jobbade. Det tog hela dagen och blev i alla fall inte klart.

Det var våra gästers sista kväll och vi hade bokat bord på en restaurang, Ritz, som ligger 21 våningar upp i luften och som roterar. Vi hade tur med vädret att det inte var dimma, som i måndags. Utsikten är magnirik och man har knappt tid att äta, för man måste titta. Det var utmärkt service och likaså maten var till allas belåtenhet. Så vackert serverad och så mycket … Ja, så mycket att jag tog med ”doggybag” med min filé, Gemsbock från Namibia. Gott var det, och nu fick nattvakten smaka också, hoppas han tyckte om det.

Vi blev sittande på balkongen och njöt av den härliga värmen innan det var dags för sängen. Själv blev jag sittande lite till, för jag skulle försöka göra av med mina megabits, som skulle försvinna vid midnatt – vilket de också gjorde. Blir lika arg varje gång jag tänker på det. Vi betalar per megabit, men oavsett hur många eller få jag köper, så gäller betalningen bara för en kalendermånad. Då töms kontot, rena robberiet …

Någonstans mellan de två höghusen i fjärran bor vi …

Två förväntasfulla gäster …

Nu börjar det …

Här är det Grande finale …

Och så här kunde det se ut …

Snart så är det dags att åka hem …

Jag tog det lungt i morse, dvs jag försökte att sova ut eftersom uppdateringen av denna sida igår tog så lång tid, jag släckte lampan kl 03.30. Nu fungerar det inte riktigt så, man kan inte sova ikapp på morgonen det som missas på kvällen. Efter en sen frukost, eftersom de andra inväntade mej, så drog vi iväg till Kirstenbosch – botaniska trädgården. Vi hade tur med vädret, det var härligt varmt och i skuggan riktigt skönt. Jag släpade runt våra gäster till några ”måsten”, bland annat Protea trädgården, som ligger högt upp, man fick verkligen ”klättra”. Proteorna blommar just nu, men när det var dags för lunch fick jag den uppfattningen att det var roligare att gå nedåt, och att att det var mycket välkommet … 😉

Damerna beställde in varsin köttbit, och det var verkligen varsin köttbit med lite potatis – inget mer.
Herrarna fick in stora portioner med massor av tillbehör …  Så vi damer kompletterade med friterad cambembert med fikon och stänk av något slags sås, gott var det i alla fall även om vi inte fick den ruccola som utlovats. Sedan bar det av hemåt, bilen skulle lämnas tillbaka. Puh, jag tycker det känns bra att slippa den. Låter kanske lite konstigt, men när den är inlämnad och där inte finns några repor eller annat som hänt, så känner jag en stor lättnad. 😉

Vi tog det lungt ikväll, satt på balkongen och njöt av den sköna värmen – drygt 28 grader. Sedan blev det ost o vin med tillbehör och mycket prat … De andra har lagt sej, en relativt tidigt kväll, de vill upp tidigt i morgon, men jag ju mina plikter …

En behövlig paus i skuggan …

Det är faktiskt små kottar …

”Är det en kaktus eller ett träd …?”

Ser ut som en kaktus …