Vaknade i morse av att jag hörde det yngsta barnbarnet ropa Meja, det betyder att han vill ha mera av något till frukost. Det är det ljud som väckt mej de senaste två veckorna, och i morgon blir det sista morgonen på ett långt tag. Tack o lov så skall barnbarnen komma till oss i Sverige i sommar.

Dagen har gått åt till att plantera de plantor vi var iväg i går och handlade. Idag var vädret strålande och temperaturen lagom. Vi, dvs barnbarnen o jag, lyckades att få ner de flesta i krukor och jord. Det gäller att fokusera mer på barnen så att det flyter och att de inte blir ovänner om vem som skall hjälpa till mest. Av underordnad betydelse blir själva planteringen, men allt kom i jorden – utom några plantor som blev över. Dem överlämnar jag med varm hand till mamma att planetera i morgon eller nästa dag.  Nu var det inte bara besvärligt med barnbarnen och att ”hjälpa till”, de är faktiskt duktiga, säger jag att nu skall de ösa jord i den krukan, så gör de det. Största problemet var med den minste att få honom att förstå att nu gräver vi inte mer, för nu står blommorna där. Några plantor sej sej en ”omgång”, vi får se hur de tar sej – hur stora skadorna hann bli. Men deras arbetsglädje överväger även om inte alla plantor överlever.

Kvällen var skön och maken o jag satt en stund i trädgården och njöt, medan föräldrarna lade barnen. Det har verkligen blivit grönt de sista dagarna efter regnet. Men i morgonbitti skall hyrbilen hämtas …

Jag kan faktiskt själv när storasyster inte finns i närheten …

Hon får väl greja själv då, det är i alla fall ganska tråkigt att fylla jord i krukor …

Mormor och jag skall plantera blommor här …

Jag vaknade i morse av att barnbarnet ropade Mejaa, det betyder att han vill ha mer av något – i detta fall till frukost. Verkar som om jag är tonåring på nytt, jag kan sova hur länge som helst. Maken stiger/smyger upp tidigt och dricker sitt morgonte och läser på svenska tidningssajter, men jag sover… Visserligen väldigt skönt, men det får väl vara någon måtta …

Jag steg upp och vi klarade av frukost och sedan delade den lilla familjen upp sej i två läger. Mamma och son skulle på två-årskalas. Pappa offrade sej och tog med sej svärföräldrar o dotter på vinter tur. Dvs. vi åkte upp till Lake Tahoe. Det var facinerande att från vår gå över till vårvinter och till vinter. Vi stannade till vid Donner Pass, där immigranterna fastnade en vinter och började upp varandra, för att överleva. När vi skulle gå ur bilen var vinden så hård att dörren flög upp och dotterdottern följde med – hon blev vettskrämd stackarn – inte blev det bättre av att det var iskallt… Det blåste verkligen iskallt i den meningen som betyder iskallt. De få minuter vi var utanför bilen kylde ner oss in till benmärgen.

Tack o lov för varm bil och sedan varm restaurang där vi kunde äta varm lunch. Mätta o varma fortsatte vi längs Lake Tahoe till South Lake Tahoe, där gränsen mot Nevada går mitt istan. Direkt efter ”linjen” så ligger det casinon i rad. Vi skulle natruligtvis prova lyckan och förhoppningsvis bli miljonärer…. Vi satsade inte fullt 30 dollar och gick ut 30 dollar fattigare. Det var ganska patetiskt – enarmade banditer och plingplong-ljud från alla apparater. Insatserna varierade från 1 cent o uppåt. Vi kände att vi inte riktigt hörde hemma där, men klädmässigt stämde vi precis. Jeans, varma jackor osv … Det lär ska finnas elegantare avdelningar, men vi skjuter upp det till ett annat tillfälle. Dotterdottern, som inte fick spela på de vuxnas avdelning, gick med pappa till barnavdelningen och hon vann. En klubba, en visselpipa och två kolor.

Det var ganska skönt att vända bilen mot dalen igen och mot vår. Så vackert, så skir vårgrönska och när vi kom hem så mötte lillebror i t-tröja och shorts …

Det går inte att se styrkan och kylan i vinden här vid Donners Pass, fattar inte hur ens någon av immigranterna överlevde …

Mäktiga, vackra Lake Tahoe i bakgrunden, ser ni snödrivan till höger – det fanns gott om dem – meterhöga …

Detta är den obligatoriska fotoplatsen, i dag fick det gå fort …

Vi fotar varandra doterdottern o jag …

Vilken underbar syn, shorts o barfota …

Det regnade ute i morse när vi vaknade. Jag vände mej på andra sidan och somnade om. Hostan har på intet sätt gett sej, den pockar på hela tiden, men i natt gav den sej för en liten stund. Det var första natten som jag sovit och bara vaknat en gång. Det gjorde att det var också första natten som jag drömde, tokdrömmar – förståss. Vet inte vilket som är bäst/sämst, att inte sova eller att sova och drömma tok.

Dotterdottern var överlycklig över regnet, maken rapporterade att hon direkt på morgonen hade klätt sej i sina regnkläder, inklusive sydväst, och varit ute och hoppat i vattenpölarna. Hon har pratat om att vi skall hoppa tillsammans, men jag slapp i morse. Vi var ute tillsammans lite senare, utan regnkläder. Vi besökte plantskolan, det droppade från taket och allt var blött, så regnkläder kanske inte hade varit fel. Där inhandlades diverse plantor, dessa skall nu planteras i de krukor som dottern och jag köpte på Ikea ikväll. Jo, ni läser rätt – här finns Ikea, och vi hade planerat hela dagen att vi skulle åka dit. Men att planera är inte samma sak som att åstadkomma.

Det hann bli sent innan vi kom iväg. Men nu är bilen laddad med krukor, plantorna + jord ligger redan i trädgården. Vi får se hur vädret blir i morgon. Visserligen är en utflykt planerad upp till Lake Tahoe, men svärsonen som skall vara chaufför är opasslig. Han fick ett ryggskott som tog sej för att inte gå över, det har nu krupit ner i benet och han kan knappt röra sej. Vet inte om jag kanske skall försöka provköra själv imorgon, om någon törs låna ut en bil.

Nästa vecka skall vi ge oss ut själva och idag har vi bokat bilen, och hotellen. Vi får se hur det blir och hur vädret blir. Blir det nederbörd så blir det i forma av snö uppe i bergen och då är det inte intressant att åka, man måste ha snökejdor. Själv har jag inte kört på vintervägar på flera år …

”Nu är det så här att … ”

Vi har bakat kakor idag …

Maken får hjälp med reseplaneringen …

Mamma har sagt ifrån att jag inte får öppna skåpet, men storasyster vet hur man gör, så jag förösker övertala henne …

Dagarna är ganska inrutade. Jag vaknar – hostar – äter frukost – hostar – leker med barnen … under tiden hostar jag o hostar. Börjar nu bli ganska tröttsamt. Den inköpta medicinen igår hjälper inte fullt ut. Och jag skall bara ta var tolfte timme – läste först var 24 timme och blev helt desperat. Men doseringen räcker inte mer än i ca 4 timmar, sedan är det dags igen. Så tröttsamt för mej, rent fysiskt, så tröttsamt för de omkringvarande – att behöva höra på detta ständiga hostande. Trodde amerikanska hostmediciner skulle vara rena dunderkuren – men tror nu att de svenska hostmedicinerna har bättre verkan. Åtminstone får man ta dem oftare och får lindring, de är också svåra att överdosera – här är varningarna den mesta texten … Jag ställde frågan på apoteket idag om skillnaden mellan mediciner för rethosta och slemlösande, men det var i stort sett samma. Köpte ny medicin idag – den gamla (från igår – som skulle vara den bästa) hjälpte ju bara några timmar, och fick besked om att absolut inte blanda med den först inköpta. Vi får se hur natten blir. Kan snart döpa om den här sidan till Lägesrapport om förkylnings/host tillståndet …

Vädret var inget vidare idag, även om maken hävdade att det varit för varmt med jacka då han tog en promenad på förmiddagen till köpcentret på förmiddagen. När det var dags för dotterdottern att gå till skolan, så bestämde jag att jag skulle gå med henne, maken hängde med då jag talade om att jag tänkte äta lunch ute idag. Vi fick se skolan, träffa fröken och de andra barnen. Klassrummet var en kombination mellan dagis och klassrum, det är ju inte riktiga skolan – bara preschool. Tre timmar tre dagar i veckan. Vi pratade lite med fröken och några kamrater innan det var dags att vinka adjö.

Maken och jag fortsatte mot nästa köpcentrum, men det var kallt tyckte jag – dessutom började det regna – men inte maken som gick i kortärmad skjorta och shorts…  Vi satte oss på en restaurang för att äta lunch och det tog ca 1½ timme, sedan köpte vi min nya hostmedicin och i samma butik så hitta vi Dora – dotterdotterns favorit just nu. Dora hängde under taket i form av en ballong. Självklart för min del, maken var mer tveksam – som alltid – men jag bestämmer vissa saker i vår familj och detta räknades in under den fliken. Tyvärr fanns ingen rolig ballong till lillebror, men vi tänkte att makens födelsedagsballong finns ju kvar – den kan han ta… Jo, pyttsan, han är smartare än så – han skulle också ha Dora, så vi hade lite övertalningsproblem en stund, men det löste sej. Dotterdottern var i allafall överlycklig då vi hämtade henne i skolan och hon fick sin Dora. Det har dansats med Dora ikväll och sedan fick hon både godnattkram och puss …

Storasyster visar lillebror hur man spelar datorspel …

Här är jag och min favorit  Dora …

Ta ett foto på mej mormor när jag är så här fin i min brandhjälm, vi fick i skolan idag, och blommorna jag plockade till dej igår …

Jag dansar med Dora …

Börjar med en rapport i sjukfrågan: Jag börjar om på nytt varje morgon. Hela förmiddagen vill jag helst bara ligga och sova. Hela natten har jag legat och hostat i kudden, en armen är helt förstörd i dag, den kommer inte att kunna lyfta kudden en natt till. Mitt på dagen är allt ganska ok, förutom hostan, sedan kommer kvällen och då kommer hostan igång rejält …  så är livet just nu.

Maken? Jo, han vaknade vid de första hostanfallen, men sedan vände han sej på andra sidan och sov så sött – han till o med snarkade lite diskret (sällsynt – att han snarkar menar jag). Då kunde jag inte gärna knuffa på honom – så min nattsömnen blev mycket sporadisk.

Vi tog en promenad idag till ett annat köpcentrum – här finns många, till o med på promenadavstånd, men vi var ganska ensamma om att promenera. Det finns i alla fall trottoarer i den här stadsdelen. Jag skulle köpa en ny kamera. Inte det lättaste, de hade fyra kameror i skyltningen i olika färger, men ingen i lager. Kanske till på lördag. Butiken bredvid hade en färg i skyltningen och en kamera i lager – samma färg. Ifs väldigt läcker. Jag ”valde” den, hoppas den håller sej lika fin hela tiden, den är vinröd/metallic … Den skall visst ta bra bilder också, vi får se. Jag har inte hunnit längre än att ställa in datum och språk. Men det skall nog inte bli så svårt, har bara graderat upp min gamla kamera – det mesta ser likadant ut.

Maken tog en extra promenad och besökte ett apotek och inhandlade hostmedicin, vi glömde helt bort igår, så förhoppningsvis blir det sova av i natt. Under tiden roade jag mig med att ligga på golvet och leka med barnbarnen, den lille skall vara med på allt, vilket den stora inte alltid tycker är så roligt. Men han hänger med direkt och fattar vad han skall göra – om han vill. Idag har vi bygg med Duplo och rullat boll, vääldigt roligt …

Ibland är det roligare att köra själv …

Maken visar varför Lejongap heter Lejongap …

Jag är jättestark ….

En söt skyltdocka …

Idag blev det en promenad till centrum, där skulle mina saker på inköpslistan inhandlas. Jag hittade något, men det gällde att inte dröja för länge, vi hade barnen med oss. Nu uppförde de sej exemplariskt, inget grin eller gnäll. Kanske det hjälpte till att maken var med, så när det var dags för mig att prova, så gick de ut på parkeringen och hade ”jätteroligt” … När de roliga var slut, så kom de in, då var även mina provningar slut och vi kunde gå till kassan. Några saker hängde med oprovade, de skall provas i morgonbitti – har löfte om att lämna tillbaka.

Efter lunchen var jag ganska slut och lade mej att vila. Dotterdottern skulle till skolan, och föräldrarna skulle ha sitt första kvartssamtal. Då kom idén upp att vi skulle kunna bli skjutsade till Outlet, ett helt litet köpcentrum med bara outletbutiker. Vem kan säga nej till ett sådant erbjudande. Vi skulle bli upphämtade efter skolan.

Vi gick omkring i butikerna, men det behövs många timmar för att gå igenom och hitta det bästa. Jag gick till mina favoritbutiker och hittade lite, men det viktigaste – sköna skor – hittade jag inte. Jo, ett par, men jag ville se mera och sedan orkade jag inte gå tillbaka. Det bestämdes via telefon (hur bar man sej åt förr i tiden?) att vi skulle äta middag ute, så hela lilla familjen kom och vi möttes på restaurangen. Massor med mat, som vanligt, och frågan om man vill ha med sej resten – i mitt fall motsvarande en normal varmrätt, men, nej tack. I Afrika tar vi med, om maten stämmer, och ger till nattvakten, men här har vi ingen nattvakt.

Lite nyfiken var vi på hur det gått på kvartssamtalet. Föräldrarna var lite undrande om hur dottern klarar av att hålla redan på språken, och alla andra frågor som föräldrar har. Men de fick bara positiva besked och det lyste stolta föräldrar om dem lång väg … 😉 I bakgrunden lyste det en stolt mormor också …

Idag hade vi disco, favorit låt är Diggilo, diggilej …

Storasyster visar hur jag skall göra, men jag kan själv …

Ser ni, högt uppe i luften, men, sedan orkade vi inte mer …