Vintern rasat ….
Natten gick bra, barnbarnet sov till klockan kvart i sju, då var han klarvaken och ville leka med Lego, jättebra, vi tog fram Lego och han tyckte det var ok att jag kröp ner i sängen igen. Så, jag kröp isängen och somnade om. Efter en timme ropade han på farmor och då var det lite saker som skulle hända som kräver en vaken farmor…
Ibland blir jag imponerad av mej själv, barnbarnet hinner knappt ropa färdigt ordet farmor, föränn jag är på benen och i hans rum … Denna reaktion finns inte längre i min värld i andra sammanhang … 🙂
Vi hade en lugn morgon och klockan åtta skulle maken hissa flaggan. Han frågade om barnbarnet ville hjälpa till – vilket han velat i går kväll (då talade vi om att det var Kungens födelsedag och att det var därför som man flaggade). Men han hade inte tid – Lego …
Efter frukost var det dags att fortsätta med de stora arbeten som krävde bra väder. Jag tyckte lite synd om barnbarnet, som fick leka Lego själv, medan jag skyndade mej att höttryckstvätta entrétrappan och sedan stryka alla räcken med jättebramedelmotmögelofuktoallting – superkanonbra – men måste strykas när det inte regnar. Maken skyndade sej att stryka golvolja på alla rengjorda ytor. Vi hann med allt, jag hann också leka med barnbarnet, steka pannkakor (åt alldeles för mycket själv – vilket nu resulterat i halsbränna), fortsätta leka lego, tågbana och städleken.
Sedan kom mamma och hämtade barnbarnet. Skulle så gärna haft honom kvar – vi skulle elda Valborgseld, men vi hade för mycket som skulle eldas – fyra stora högar och en massa på tomten som skulle dras ner. Nästa år kanske vi kan ha en lagom stor brasa så han kan komma och vara med…
Vi eldade och välsignade det regn som kom, det gjorde att vi hann mycket mer än vi trott (även om vi var dyblöta och det rann i nacken) … Ändå var vi inte färdiga före kl 23 … Och det finns massor kvar att elda, ingenting från tomten hanns med, inte heller alla högar därnere. Men, trötta o nöjda vandrade vi upp till stugan vid elva-tiden. Jag tror att vi lyckats släcka den enorma glödhögen (så synd att släcka – tänk om vi orkat elda mer).
Väl här uppe i stugan igen så har vi nu suttit som två utslagna hösäckar i en timme. Men vi är nöjda med dagen – vad mycket vi har hunnit – och vi skrattar gott när vi tänker på barnbarnets replik när vi var på väg ner mot bryggan för hans hemfärd. ”Nu har vi ju glömt bort att åka till Kungens kalas och äta tårta …”
Lego …
Så här startade vi upp – småttigt …
Mot slutet och en välbehövlig paus …
Snart har vi lyckats släcka (hoppas jag) denna fin glödbädd …