Jag vet inte riktigt när jag skall ha tid att skriva här, det blir alldeles för sent. Dottern har försökt uppfostra mej i åratal och mer intensivt det sista året – att jag måste komma i säng i tid. Äntligen så har jag börjat få lite tidigare kvällsvanor – och det betyder att det nu är läggdags för mej för längesedan. Och eftersom jag glömde kameran – förhoppningsvis inomhus – uppe i stora huset, så har jag inga bilder att visa heller.

Idag har vi monterat Ikeamöbler och annat, barnen var hantlangare, och det gick väldigt bra – de är smarta och fattar precis – ibland fattar de ”för mycket” och ”för fort”, men det ordnade sej. Vi har nu en ny TV-bänk och två små ”förvaringsbord” för leksaker. Om de fått bestämma så hade vi snickrat om hela huset med hjälp av gummiklubba, skruvar av olika storlekar – och inte minst träpluggar. De förstår precis hur man kan ”montera” ihop olika saker. Dotterdottern var jättebesviken då vi lade av – hon hade stora planer på vad hon skulle snickra ihop – så sista skruven är inte idragen än … 🙂

Dagen avslutades med ”bad” på altanen i små baljor – det pågick en lång stund, men var inte tråkigt en enda minut …

Vi älskar att kasta kottar …

… och att bada, även om vi vuxit ur baljorna …

återigen en strålande morgon. Teblask på verandan, sedan maken kört över dottern till fastlandet. Inget barnbarn som kom för att säga hej, så vi blev sittande tills vi såg att klockan var nästan tio. Då gick vi upp till stugan och mötte barnbarnet i dörren, hon skulle precis gå ner till oss. Hon hade sovit till halv tio – så det är fortfarande lite jetlag. Den lille hade sovit nästan hela natten, bara en och halv-timmes vakenperiod. Själv sov jag gott hela natten – det tog några dagar att vänja sej vid ny säng. Börjar bli en prinsessa på ärten, tror jag …

Jag hade stora planer för idag, alla Ikea inköp som skulle skruvas ihop – jag hann ta fram skruvdragaren – den står där jag ställde den på en stol i hallen …

Istället blev det en fisketur – barnbarnet ville fiska, dvs dra strömming, som vi gjorde förra året. Det kom hon ihåg hur roligt det var. Vi lovade i ett svag ögenblick att vi skulle försöka hinna med det – vilket var det som vi hann med. Maken kom på att vi glömt ankaret, vi fick helt enkelt göra fast vid en brygga, men det gjorde inget, strömmingen gick till, så vi avbröt efter ca 20 minuter – man skall rensa också. Sedan fikade vi på vägen tillbaka. Vädret var så ljuvligt, inte ofta man inte fryser på sjön i maj.

Barnflickan kördes över till fastlandet, hon har ledigt i helgen och skall tillbringa den i vår lägenhet i Årsta. Dvs övernatta där, det lär nog bli en del turer till stan. Men som typisk amerikan (som inte bor i storstäderna) så har hon inte åkt buss många gånger eller tunnelbana. Allt gick bra, men det blev nog en missuppfattning när bussen stod i Gustavsberg – väldigt länge – och hon frågade om detta var Slussen (hon visste ju att hon skulle till ändhållplatsen). Chauffören svarade ja, och hon steg av – men förstod att det nog inte var rätt, det stämde inte med beskrivningen. Hon kom tillrätta efter 45 minuter och dottern mötte henne. Så nu är hon installerad i Årsta och vi hoppas på det bästa.

Under tiden som detta hände så hade jag hand om nattningen av barnen. Den minste har en egen vilja, som han verkligen försöker visa – men hans mormor har också en egen vilja, och jag är större. Utan större fajt så fann han sej, men inte riktigt – han måste ju visa lite motstånd, det pågick i 15 minuter och var inte alltför högljutt. Han måste ju också visa att han visst kunde kasta iväg ”poppa” och kramdjur. Mormor har tålamod, men är bestämd, så efter två gånger gav han upp och satt tyst väldigt länge – tror att han somnade så. Nästa gång jag kikade så låg han på mage och sov så gott … 😉

Har tyvärr inte varit så flitig med kameran idag, bara under strömmingsfisket, det blev ingen tid sedan …

Nu skall vi åka o fiska …

Jag fick den första fisken …

Idag var det lite synd att vakna i stan – så varmt och så vackert, men vi hade ärenden som skulle utföras. Jag skulle till doktorn med mina onda fötter. Har nu fått datum för operation och så hoppas vi det blir bra. Efteråt gick jag ut i solen och kom ihåg att jag glömt att äta lunch och det gjorde sej påmint. Lustigt nog så stod jag mitt emot Burger King … jag syndade med en hamburgare o chips. Sedan tunnelbanan tillbaka och precis när dörrarna stängdes kom jag ihåg att jag glömt jackan hos doktorn (litade inte på att det verkligen var 23 grader som termometern visade).

Det var bara att åka med till nästa station och byta och åka tillbaka. Jackan hängde där, ingen efterfrågan idag. Det bar av hemmåt där maken väntade. Vi tog vårt pick o pack – alltid massor – och stuvade in i bilen, där Ikeas platta paket redan var på plats. Dottern skulle ansluta så vi fick stuva om lite för att kunna få plats med henne. Det skulle dessutom shoppas blöjor och mat. Den rymmer alldeles för mycket vår bil – vi klarar nästan inte av att lasta allt i båten och sedan släpa det upp för berget … Nu är paketen på plats, men montering får ske imorgon.

Barnen var mycket glada att få se sin mamma igen, hon har ju arbetat hela dagen – hon fick ta båten över själv i morse. Tror att barnen var lite glada att se mormor o Jan också. De hade skött sej med den äran. Båda hade sovit hela natten – den minste sov ända till kl 10 …!! Sedan hade barnflickan inte haft några bekymmer med att få honom att sova middag. Men i kväll, när mamma var hemma, så skrek den minste i en timme, inget hjälpte. Till slut så drog han en suck och bara somnade. Då var jag helt utmattad i hjärnan. Nu håller vi tummarna för att han sover i natt också …

När vi kom hem idag var alla dörrar försedda med teckningar …

Datacentralen på ön …

Vi fortsätter i samma jetlags-anda. Dvs, mamma och ”nanny” (som Jenny kallar Kristin). De har verkligen hundpass. Jag erbjöd mej att de skulle ringa för avlösning, men så blev det inte och i morse fick jag veta att den minste sovit i 45 minuter … Halv nio tog jag över passet, då satt han i barnvagnen – utomhus – och sov. Men efter 45 minuter så var det dags att rycka in och ”skaka” vagnen – så somnade han om efter ca 10 minuter. Detta upprepades i tre timmar – sedan var han ”utsövd” och hans järnvilja/envishet – tog överhanden. Han var jätteduktig och hjälpte mej med att tömma dammen, fixa en massa andra saker … Det är en duktig kille – en riktig ”arbetsmänniska” (ett fånigt uttryck som maken plockat upp i Hälsingland…)

Själv sitter jag nu i lägenheten i stan. Har inte vågat att ringa (telefoner kan verkligen störa …) och fråga hur det går …

Jag har varit på Ikea och köpt till diverse nödvändigheter – för att det skall fungera …. Men tydligen hade halva Stockholm kommit på samma idé – där var kaos… Jag hade, som jag trodde själv, förberett mej med en lista med vad som skulle inköpas, mått osv. Jag lyckades mycket bra, tyckte jag själv. Jag plockade ihop alla hyllor som skulle till och – trots alla människor som verkligen vimlade och vimsade. Jag pusslade ihop hyllplan, som skulle skall skruvas upp både här o där – för att underlätta vardagen. Men när det kom till konsoler … Turligt nog så fanns där en tjänsteman och jag kunde fråga. Det visade sej att om man ville ha träkonsoler till hyllplanen så fick man vänta i två månader… Men han hänvisade till Claes Olsson …

Jag hamnade i en solidarisk-konflikt … Jag hade ägnat en halvtimme åt att få ihop de hyllplan jag behövde, men så skulle jag åka till Claes Olsson för att köpa konsolerna – som är förutsättningen för att sätta upp hyllorna på väggen. Kanske jag då skulle gynna Clas Olsson med att köpa även hyllorna där … Tröttheten segrade – i morgon blir det CO – hoppas de inte har brist på konsoler.

Nu skall jag krypa i säng, kommer antagligen att drömma om hur det går för barnbarnen, deras mamma och ”nanny . ..

…….

Maken och jag sov i ”bastun”, dvs gästavdelningen där vi har en gammal pixbo, från Ikea. Den är betydligt bredare än vår egen säng, men jag hade svårt att sova. Kanske för att jag inte visste hur det skulle gå uppe i det ”stora” huset. Där hade det inte gått så bra – den lille hade vaknat klockan ett och skrikit och det gick inte att tysta honom, så naturligtvis vaknade storasyster. Sedan var det full fart …

Klockan sju kom dottern o knackade på dörren och ville att jag skulle komma upp, så att hon kunde åka till jobbet och den stackars barnflickan kunde komma i säng och sova.

Det var full fart fortfarande. Till slut var den lille mer än slut. Maken tog den stora med sej till bryggan för att fiska och jag försökte lägga den minste. Det var ett vrål utan like, efter flera försök gav jag upp, frågade om han ville ligga i vagnen och han nickade. Sagt och gjort, han somnade efter tre minuter …

Vi hade några timmars lugn o ro, jag försökte få den stora att somna en stund, men hon kom upp varje gång. Efter fyra timmar vaknade lillebror igen, då väckte han barnflickan, som tog vid och vi åkte iväg för en inköpsrunda och tog med oss storasyster. Hon klarade det med den äran, men när vi stannade bilen för att lasta ur så påpekade hon att hon måste sitta kvar och blunda en liten stund …

I skrivande stund har vi precis fått tyst efter ett nytt utbrott från lillebror – det varade i en halvtimme. Dottern hade precis kommit hem, nästan medvetslös av trötthet efter en sen konferens, och skulle lägga sej. Hon hann till tandborstningen då han började. Det gällde ju att han inte – återigen fick väcka sin syster. Så till slut satte vi honom i vagnen – utomhus pga ljudnivån – och där står den stackars barnflickan och försöker få honom att somna genom att köra vagnen fram och tillbaka. Grannarna är inte här, tur för dem. Jag skall lösa av henne om en stund. Den stackars mamman sover förhoppningsvis djupt, så hon slipper eländet i natt – för vi förväntar oss inget annat…

Jag gillar att åka båt …

Nu har vi handlat, massor …

Vi har köpt fiskar till dammen …

Nu skall du släppas i …

Har du sett lillebror …?

Så var det då Dagen FA, Dagen för ankomst. Dotterns svärfar skulle hämta, men med allt packning, barnvagn och bilbarnstolar så räcker inte en bil till. Sonen erbjöd sej att åka. Jag var glad för det – visserligen är det jättemysigt att vara där när de kommer ut, men nu kunde jag ta bort våra sängkläder, bädda rent och dessutom köra två maskiner. Vi har bara en liten maskin här.

Vädret var helt underbart med spegelblankt vatten. Jag kunde ju inte följa med över, men stod på bryggan och spanade. Sedan kom de, allt i en båt – så de låg ganska djupt i vattnet. Barnbarnet ropade och vinkade på långt håll, eftersom det var så vindstilla och blankt så hördes det runt om att nu fick mormor på Södra Lagnö besök … 🙂

När vi lastade ur båten på bryggan så blev jag imponerad av hur mycket det gick att lasta i vår lilla båt. Barnbarnen var pigga och tyckte det var roligt med småfisken i vattnet. Dotterdottern sa att hon hade aldrig sett så mycket vatten …

Sedan var det mycket vatten, vi vuxna tog en vattenpaus i hammocken innan det var dags för de stora att vila. Barnen lekte ett bra tag innan det var dags att lägga den lille. Den stora ville vara uppe, hon gick på promenad med maken. De skulle leta kottar, men kom hem med syrener. Fast till slut var hon helt slut. ”Det känns så konstigt mormor ..” Så vi bestämde att hon skulle sova, efter en saga. Sedan blev hon hungrig, och jag gjorde en smörgås. När jag kom med den så sov hon …

Den minste blev väckt efter någon timme, för att komma in i kvällsrytmn, men den stora gick inte att väcka, hon ville inte vakna. Jag väntade en stund och då gick det, kom hon upp – och fick sin smörgås – hon somnade mitt i en tugga. Vi fick väcka henne för att hon skulle tugga klart. Efter nya försök att hålla henne vaken, gav vi upp – hon var helt slut och i skrivande sover hon fortfarande. Hoppas det håller i sej hela natten, och att den lille också sover hela natten. Han somnade sittande i fåtöljen i kväll, efter att han vägrat lägga sej i sängen …

Den rymmer mer än man tror …

Hej, hej …

Jag är stor nu och skall få sova i överslafen …

Vi bara fortsatte där vi slutade förra året …

Det här är nog det bästa i alla fall, vatten …

Vi andra dricker det …

Jag vattnar blommorna …

…….. !