Jag drömmer intensivt på nätterna – vilket mest innebär tokdrömmar … Så jag var ganska glad när maken kom och väckte mej i morse. Verkar som om dessa drömmar sätter in på morgonsidan. Man säger att man bearbetar intryck och funderingar i sina drömmar. Då borde jag antagligen söka psykhjälp – så konstiga som min drömmar är – visste inte att jag har så mycket att bearbeta. 😉 Känner inte igen någonting. För några år sedan drömde jag alltid att jag packade och skulle hinna med flygplan – hade alltid för mycket packning. Det kunde jag lite grann identifiera mej med – men de senaste veckornas drömmar fattar jag ingenting av, kanske tur det – hoppas bara att de inte lyfter fram något som jag har dolt – för i så fall har jag nog ett problem … 😉

Maken hade dukat upp morgonteet på altanen, han satt i shorts – men hade faktiskt skjorta på sej. Det ger mej lite rätt i att det är kallt – solen är varm, men vindarna är iskalla. Jag satt inlindad i filt – men det var det värt – fågelsången är helt underbar …

Sedan fortsatte det eviga ”plockandet” – nu skall allt tillbaka i hyllorna, som kommit tillbaka på sin plats efter golvslipningen. Hade bestämt mej för att rensa, började i god ordning, men det tar för lång tid, så nu gäller det att bara ställa tillbaka och få i ordning tills den lilla familjen anländer på måndag morgon.

Imorgon skall sovhytterna ställas in ordning, sedan måste vi åka till stan – där finns också en del att göra – förstår inte hur det har blivit så här ..

Det här börjar bli ett normalt inslag i vår vardag …

Här börjar det se normalt ut …

Så här grönt o ljuvligt är det nu – men iskallt …

Åhh, vad jag sov i morse. Hörde maken som stökade, han kan vara morgontidig, men när han kom och undrade om inte jag skulle kliva upp trodde jag att han var tidsoptimist. Det visade sej att klockan var halv nio. Han hade dukat fram te ute på altanen. Maken satt med bar överkropp, jag med morgonrock och sedan gick jag in och hämtade en filt …

Solen sken och fåglarna var bara så glada, vilket gladde oss. Efter frukost var det dags att ta tag i vardagen igen. Maken fixade utomhus, trappan och altanen skulle oljas en andra gång. Jag tog tag i inomhus, lister och gamla lagningar som skulle på plats. Gamla hus, snett o vint … Nu står i alla fall två bokhyllor åter på plats och jag har börjat att flytta tillbaka böcker o annat. Men det skall rensas samtidigt – så det tar tid.

Jag skulle göra mej till och laga i större springor i golvet – i Kapstaden så blandade gubbarna slipspånen med klister eller lack – och det blev jättebra. Jag gjorde det samma, först med lim, torkade inte, sedan med lack, jättefint, men torkade inte  … Jag körde med hårtorken, men ingen skillnad. Mesta tiden har kanske gått åt till att leta fram geringslåda o geringsdon-nånting, vinkelhake, fungerande såg och spik. Jag lyckades, med en gammal rostig och slö såg, fixa ett hörn. Letade förgäves efter min elsåg – den ligger antaglien i stan. Nu struntar jag i det hela för denna gång – möblerna måste på plats – kanske nästa år …

Längtar nu efter att få sitta och bara njuta av fågelsången, kanske nästa år …

Skrev häromdagen om fullmåne – det verkar som om det är ikväll som den är full – stor och gul och man ser tydligt gubben …

Listen på plats – äntligen – det tog bara 18 år – nånting …

I morse vaknade barnbarnet – tidigt – som vanligt. Men han somnade om en gång. Nästa gång så läste jag fel på klockan och trodde det var mycket tidigare än det var. Jag försökte förståss få honom att somna om, men han ville läsa i stället. Ok, vad gör man när man är desperat trött … Vet några som förstår precis vad jag menar …

Jag gick till sängs, bara för att precis hinna somna, när han ropar Farmor. Och är man farmor, så studsar man upp – även i sovande läge. Jag lovar, samma gäller om någon ropar mormor – vet av erfarenhet sedan förra sommaren. När han ropade andra gången så var klockan faktiskt halv åtta, en tämligen normal tid – om jag minns rätt. Barnbarnet ville nu se på barntv, men eftersom huset är kallt i den delen, så var det kläderna på innan han fick gå dit. För min del var det också kläderna på och en brasa i öppna spisen. Sedan hade vi en skön morgon.

Efter ett tag så var det dags att bygga Lego – ett stående program när barnbarnet är här. Det finns ingen hejd på fantasin. Jag spelar en viktig roll att vara med och att lägga ut ”plattorna”, fixa några byggnader – men inte längre bilar. Han är så duktig själv med sin fantasi. Sedan räcker det med att jag sitter i närheten och svarar när han vill fråga. Annars så leker han själv – så roligt att tjuvlyssna på alla dialoger mellan de personer som lever i hans Lego-värld. Och att lyssna på alla de sånger som han sjunger när inte figurerna pratar med varandra … Har glömt, men jag får en nostalgitripp varje gång …

Vi hade en del planer idag, men de var inte helt lätta att genomföra. Barnbarnet hade beställt att vi skulle baka kanelbullar, så barnbarnet o jag bakade kanelbullar. Maken visste intre riktigt vad han skulle göra – utan assistans. Det blev bestämt att han fick åka till stan istället och ta ut en del saker som skall hit – inklusive min saknade sladd. En uppgift som jag tyckte mej se att han åtog sej med glädje/lättnad …?

Och trots det tråkiga vädret tidigare idag – i kväll är det fullmåne som speglar sej i vattnet – så fantastiskt och dubbel njutning – men de har lovat frost …

(Har nu uppdaterat den 17 maj …)

Det här är viktigt, om man vill ha fina bullar …

Jag är faktiskt ganska bra på det här …

Så här ser det ut innan de skall in i ugnen – glömde ta bild efter, men de blev fina – och goda! – lovar …

Det meddelas att en viktig del av ladd-sladden till datorn är kvar i fel boende. Då blir det inga dagböcker online skrivna. Så ni får snällt vänta på uppdateringar om trägolv, solnedgångar och grönskans framfart på den ort där herrskapet råkar befinna sig.

MarieW.com är snart online igen!

/Rapportören

Tack så mycket rapportören!
Här kommer dagboksanteckningarna för 17 maj:

Vi hade bestämt att vi skulle ta hand om vårt barnbarn, en ursäkt att slippa alla tråkiga måsten i lägenheten i stan… Maken gjorde en vända till sopstationen, som det hette förr, nu är det återvinning eller nåt sånt. Som jag skrev tidigare, så är det inte helt självklart under vilken rubrik man skall söka, inte ens på ”gamla gula sidorna”  – vet inte säkert om det är de som blivit Eniro.

I vilket fall så åkte vi ut, det var kallt – 10, 3 ute och 10,7 inne. Hade det varit på den gamla kvicksilvertermometerns tid så hade det varit samma. Kallt var det – kändes faktiskt varmare utomhus av någon anledning. Min mor, som vuxit upp i Hälsingland med kakelugnar och vedspisar, har alltid talat om för mej hur viktigt det är att börja med att öppna i huset för korsdrag. Vilket är det första vi gör, minst ett fönster i varje rum öppnas, liksom altandörrar o entrédörr. Under tiden står jag huttrande och packar in i kyl o frys – maken inspekterar ”ägorna”. Sedan får vi varsin ”knapp” whisky, som intas medan vi vandrar runt och inspekterar rådjurens skador. Dessa inspektionsrundor har faktiskt de senaste gångerna varit mer positiva – knock, knock … Vet inte vad som hänt, men nu ser vi inte bara vad som ätits upp – vi ser också allt som växer. Så härligt!! Vi har inte så mycket och så många sorter så det går ganska fort – och det är ju tur för glasen rymmer kanske 2-3 cl.

Sedan var det dags att gå in och stänga fönstren och att börja blåelda. Bilfläkten hämtades in för att blåsa varmt där barnbarnet skulle sova. Framför den öppna spisen blir det ju väldigt varmt, men när den slocknar… Vi tillhör de oupplysta som valde en halv kamin – dvs, vi har luft som värms upp bakom och som strålar ut i rummet via ventiler – men vi ville inte ha luckor… hur dum får man vara. Till vårt försvar – de första kaminerna som kom klarade inte av att elda utan att luckorna blev sotsvarta. Man såg aldrig elden, så vi bestämde oss för en ”halv” kamin. Vi ringde förra året för att höra oss för om de kunde svetsa dit luckor – men företaget hade upphört. Uppskattar fortfarande direktvärmen från brasan – men den kan ju inte brinna på natten …

Barnbarnet kom – lika kärt som vanligt, men han var lite ledsen att lämna pappa. Vi åt middag, sedan blev det sagor och godnatt. Då brukar han somna inom tre minuter. För första gången så ropade han på mej sedan vi sagt godnatt, och jag hittade honom i hallen. ”Farmor, vi glömde ju att prata om vad som hänt idag …”  😉 Så vi pratade om vad som hänt idag och sa sedan Godnatt och han sov inom tre minuter …

Vad vore min sida utan rapportering om vårens framfart, inga körsbärsblommor kvar, Forsythian nästan överblommad och gräsmattan behöver klippas  …