Trots andra natten i stan, så vaknade jag i natt och trodde jag var någon annanstans … Det är tur att det är ganska ljust på nätterna. Vårt sovrum vetter dessutom mot norr och där är himlen riktigt ljus dessa veckor. En markant skillnad mot himlen i söder.

Jag tog det lugnt i morse, igen, innan jag fortsatte med att röja lite, men det blev röjning som inte tar så mycket på krafterna, sortera papper – alla samlade recept – och inte de kartonger som var tänkt. Kan helt enkelt inte lyfta dem. Har haft ont i min arm de senaste veckorna, jag faktiskt i snart tre månader och jag har vaknat på nätterna med värk, så jag bestämde mej för att försöka göra något.

Att ringa vårdcentralen kändes inte som ett bra alternativ, det brukar bli ett kort besök som slutar med piller och i bästa fall remiss till någon, med flera veckor/månaders väntetid. Jag bestämde mej för att leta upp min gamla naprapat som hjälpt mej för många år sedan. Då hade jag haft flera veckor med – resultatlösa – besök hos en sjukgymnast, där jag bara blev sämre och fick mer ont, och när hon en dag gjorde mej så illa med akupunkturnålarna, så jag fick nog. Naprapaten fick jag på rekommendation och efter ett par behandlingar med nålar och lite manipulerande, så var jag bra – och är fortfarande bra i den fot det gällde. (Inte samma skada som skall opereras).

Lyckades hitta honom på nätet och det var flera kunder som rekommenderade honom för de var så nöjda. Jag hade sådan tur att det fanns en tid i dag, och kl 18 klev jag in genom hans dörr. Han såg likadan ut som för tio år sedan, men det gör inte jag, många år och kilo senare, men han tyckte sej känna igen mej. Efter en stund sa han, ja, det var ju du som bodde i Mocambique … Det var nog tur att jag kom till honom, han sade att något, ledband eller nåt, var det något krångel med, så att armen var på väg ut ur sin ”håla” … Han fick tillbaka den – det lät läskigt och gjorde inte så skönt heller. Nu skall jag vila armen – hur nu det skall gå till – och i morgon bitti kl 8 skall jag vara där igen. Sedan skall jag ut och vara barnvakt på ön 😉

Så det där med bilder får vänta, igen, dessutom kunde jag inte ta de bilder jag ville ikväll – så många ballonger som var uppe och flög ikväll, utanför balkongen – batteriet i kameran tog slut. Jag blev dessutom sittande och tittade på ett program om Wallenberg, och nu pågår ett om utbåtsjakten, (Man uppskattar verkligen svensk TV när man varit med om annat…), men det kan jag tyvärr inte se. Nu måste det bli sängen – bums …

Vaknade vid ett tillfälle i morse och kunde faktiskt inte riktigt orientera mej, fick – i mitt nyvakna tillstånd – fundera flera gånger innan jag visste. Men jag sover så gott i min säng här i stan, så det blev inte så mycket funderat innan jag somnade om. Som vanligt drömmer jag tokdrömma och vill inte vakna – måste ju reda ut allt innan jag vaknar. Det slutar alltid med att jag vaknar i alla fall, så jag bara bygger på alla mina outredda problem …

Jag hade hoppats på spöregn, men det var i alla fall halvmulet och det kom några skurar. Den första när maken var på väg till ”posten” för att hämta ut ett paket, dvs i ICA-butiken.

Själv håller jag på att rensa i våra ägodelar – ett evighetsgöra som inte kan bli klart eftersom jag alltid måste packa ihop innan jag är klar och det bara är att börja om igen. Hade tänkt vara ensam i några dagar för att fixa detta, men maken tyckte det var en utmärkt idé att få tillbringa lite tid i stan … Han har hunnit äta lunch med en gammal arbetskamrat, ta en del promenader med diverse ärenden, som i alla fall är ogjorda. Det gäller bredbandet, och det är han inte så insatt i – men har har i alla fall försökt och fått ett rungande ”Lycka till!! av en tjänste man. En annan sade att det var omöjligt, om man inte var dataexpert …

Själv sitter jag här med vårt trådlösa, som det nu inte går att ansluta till, så jag vet inte när detta kommer att kunna publiceras. Fast spelar det någon roll – är ju så långt efter i alla fall – eller kanske just därför vore det kul att få in det.

(Kunde ansluta, men orkar inte komma ikapp med alla bilder … Har uppdaterat med bilder den 8 och några den 9:e – men nu måste det bli sängen – återkommer …)

Jag vaknade till ett konstigt ljud, trodde det var vattenkokaren som hakat upp sej. Maken är alltid uppe innan jag vaknar och sätter igång vattenkokaren för vårt te. Men det stämde liksom inte. Sedan hörde jag dottern och förstod att nu var det dags att åka över sjön. Men vattenkokaren fortsatte tills jag förstod att det inte var vattenkokaren, utan det regnade … Hurra! även om det inte var det bästa tillfället då de skulle över sjön, men i alla fall…

Flera av våra buskar håller på att torka ut och dö, gräsmattan är som halm och till o med körsbärsträdet ser ut som en hängpil. Vi har gjort av med allt vatten i tunnorna för att försöka rädda liv, men nu är de tomma och vi törs inte använda brunnen till att vattna i trädgården. Det är kris på flera ställen i skärgården med brunnar som tar in saltvatten, och vad gör vi om det skulle hända. Vi håller tummarna att det blir mer regn.

Maken och jag packade våra ryggsäckar och tog dotterdottern med kosan ställd mot Årsta. Där mötte Farmor och Farfar upp. De skulle nu få låna henne i några dagar. Alla strålade, inte minst jag – jag fick en underbar Flitiga Lisa (dubbla blommor) i ampel. Så vacker, så den kommer nu att bli lite berest. Den får följa med till ön, sedan till Hälsingland för att fira midsommar … 🙂

Sedan blev det promenad till butiken, som hade extrapris på färsk lax. Jag köpte två stycken, som jag gick hem och styckade upp innan bitarna hamnade i frysen. Kvällen blev sen, men det var en film på TV – oplanerat – som jag blev sittande att titta på, så för mej blev den än senare …

Morgon på Sandön …

Efter en skön natt, där jag somnat ovaggad, så vaknade vi, maken och jag. Vi hade tänkt att ta en promenad före frukost, men vi sov lite för länge för det. Hade också lovat dottern att vi skulle ta med barnbarnet om han var vaken och hade så varit i några timmar. Hon skulle ge en hint via sms, men där låg ingen hint, så vi gjorde oss ingen brådska. Sedan fick vi ett samtal och hon var i matsalen och hade lite problem med att förse sonsonen och henne själv med frukost, så vi gick dit och asisterade och åt vår frukost. Det var så lungt och skönt, solen sken och glittrade i vattnet, inte många gäster och sonsonen var på strålande humör.

Efter en stund så anslöt de andra pö om pö. När alla var färdigätna så tömde vi våra rum, satte bagaget i bagagerummet och sedan tog maken och jag vår promenad på vackra Sandön. De andra gick lite långsammare och hamnade på andra mål. Dottern, barnflickan och de två syskonen från CA bestämde sej för att ta båten som passerar vår ö. Maken och jag, tillsammans med sonen och hans familj, tog oss till Stavsnäs med båt och vidare med buss för att hämta upp bilen. Sedan kunde vi i lugn o ro möta vid bryggan när båtgänget kom från Sandhamn. Redan på långt håll hörde vi dotterdottern ropa Hej, hej !! Hon vinkade så det var inte att ta miste på varifrån ljudet kom …

Utsikt från matsalen …

Maken och jag var ensamma vid badstranden Trouville …

Dags att splittra gänget …

Födelsedagstårta på amerikanskt vis, tacksam för antalet ljus …

Maken väckte mej tidigt, han är inte så mycket för finesser, men jag antar att det brände i fickan. Visste genom ett misstag av tulltjänstemannen i Kapstaden att jag skulle få ett halsband. Detta överlämnades nu fort och bestämt – ingen sång eller te på säng … 😉 Jag som inte ser de första minuterna när jag vaknar bad om lite betänketid, maken blev otålig och lite smått sårad, men det hjälps inte – jag ser inget de första minuterna. Synen kom, som den brukar och jag öppnade asken, och han hade verkligen köpt ett halsband som jag blev förtjust i direkt. Jag satt det på mej, och kedjan verkade vara alldels för kort, maken blev lite besviken, men sa att vi får fixa det och köpa en ny. (Kan meddela att halsbandet nu halkat ner en bit och ser normalt ut – det hade nog bara fastna på någon ”hals-valk”) …

Vi satt och drack vårt te och en GD när resten av familjen kom och uppvaktade. De hade med sej en ”minitårta” – enligt amerikansk tradition. I den sätter man det antal ljus som jubilaren fyller. Vet inte om det var av hänsyn, eller om det inte fanns plats för fler ljus – för det var ett resonabelt antal. Inga som helst problem med att blåsa ut dem. Sedan hjälpte barnbarnen mej med att äta upp den.

Jag fick veta att om 1½ timme skulle jag vara resklar, med baddräkt och ombyte till middagen. Det blev full fart, faktiskt riktigt jäktigt. Båtar transporterade folk hit och dit och jag sprang upp o ner för berget – glömde både det ena och det andra. Till slut var jag så slut och det kändes ingen skillnad på om jag fortfarande var kvar i duschen eller utanför. Vi kom iväg i bilen, och sedan bytte vi till taxi. Jag ser svägerskan och barnbarnen som står vid en busshållplats – åt fel håll i min förvirrade hjärna … Vi kommer fram till Stavsnäs och efter en stund så kommer bussen med restan av familjen. Det blir båt till Sandhamn och vi checkar in på Sandhamns Hotell. Vi gick alla ner i relaxavdelningen och jag hade fått en spabehandling, så jag sjönk ner på britsen och bara njöt i en halvtimme. Sedan blev det bastu och bubbelpool. Barnbarnen tyckte det var så roligt, så det ville helst stanna där resten av dagen. Men det blev en liten promenad och sedan satt vi på terassen och intog lite sen lunch och bara njöt i solen. Känner fortfarande värmen i ansiktet, borde kanske haft solskyddskräm – men vem tänker på det när det är så mysigt.

På kvällen blir det middag och jag får fler presenter, en Ipod – liten, läcker och röd, (får se om jag klarar av tekniken). En Elvis-väska, en bok som jag tänkt köpa, Jane Fonda som funderar över åldrandet och … Man har låtit trycka böcker av mina dagboksinlägg. De trodde att det skulle bli en bok, men det blev tre …

Jag orkar inte lägga in fler bilder ikväll, de kommer imorgon …

Min uppvaktning …

Trots fåtalet ljus, lite problem med att få fart på dem …

Här har jag fått veta att jag skall vara resklar om en och en halv timme …

Nu är vi på båten …

På soldäck på Sandhamns hotell …

….

Svenska Flaggans dag, höll jag på att skriva, Sverige Nationaldag och flaggans skulle hissas. Det gör vi så gärna, vi gillar att ha flaggan uppe och varje anledning tas emot. Solen var så strålande som det skall vara. Dotterdottern hjälpte till, jag sprang och letade kameran, som inte hittades förrän den var i topp.

Sedan var det städdag, alla leksaker skulle läggas i inköpta boxar och det dammsögs och lite annat plock. Det gula på altanen, som jag torkade bort för några dagar sedan, var tillbaka och skulle torkas bort igen. Hoppas nu att det var sista gången för i år. Maken skulle resa partytältet, barnbarnen hjälpte till, men det blev inget resultat förrän dottern ingrep. Senare blåste det omkull och en benet knäcktes när vi reste det igen. Nu håller vi tummarna att det står på benen i morgon.

Dotter och barnbarnen åkte till morfar, där de tillbringade resten av dagen, som ju var ljuvlig och kvällen likaså, så jag tog ett fotbad på verandan och sedan blev det grillning. De andra gick och lade sej, men jag satt kvar en stund och bara njöt …

Jag är väldigt bra på det här, och låter ingen annan röra dammsugaren …

Plockepinn …

Det här är jag specialist på …

Hm …

Jobbigt det här med flytväst …